När pappa släppte av mig hemma hos mamma så gick jag längs vägen ner på gården och möttes av bil med släpkärra men såg även att min volvo stod på gården självklart så hade pölsa kommit efter jobbet och överraska mig kan ju säga att jag blev jätte glad även om jag var så sjukt trött. Vi har kört några lass till nya huset och jimmy och linda va på plats för att hjälpa till. Så nu har pölsa åkt tillbaka till sthlm och jag, mamma och janne är på dalhem och sover här tills i morgon. Har inte sovit här sen jag bröt upp med posze. Känns skumt och dystert eftersom man tänker på mycket när man är här. Att man liksom ligger i ens egen säng att man snart ska flytta att man kommer ihåg när man flyttade hit då tänkte man fan så skönt äntligen slå sig till ro men vad hände drygt 9 månader senare? Ångrade att jag sålde lägenheten för att flytta hit. Den hade jag renovera precis som man ville ha det och i ens egna stil. Men man måste släppa taget livet går vidare även om man kanske ibland bara ville spola tillbaka vissa stunder. Men jag har det jag behöver just nu dock trist att sova själv. Men i morgon är det fredag och då blir det skillnad. Tack och lov! Dags att försöka att släppa tankarna och sova. Saknar dig.

 

Trött som bara fan hjälpt pappa hela dagen packat hela natten pellets pumpen small och de börja ryka så mamma och janne bestämde sig för att flytta omgående så lasset har börjat känns som att dom närmsta dagarna blir jäktiga kan inte ens tänka just nu det rör ihop sig i huvudet. Fredag i morgon antar att man ska flytta saker till de nya boendet sen kommer pölsa också äntligen! Sen tar det 2 veckor innan man får träffa han igen men men den som väntar på nått gott väntar tydligen alltid för länge. Ska försöka hinna att jobba någon tim på lördag kväll på klubben också mycket man ska tänka på!

 

Full rulle folk har kollat på lägenheten så 1 april så blir man av med den. Fick höra av läkaren att jag svarade på ect behandlingen också för första gången sen jag fick behandlingen. Igår kväll så va vi till hedemora och kollade rockabilly klänningar   och käka på lappens. Sen efter det körde vi min volvo till sthlm så pölsa kan ha den så den slipper stå bara. Dagen har varit upp och ner men sitter nu med mamma och janne hemma i lägenheten och väntar på sista som ska kolla. Sen så är de full rulle i morgon med pappa. Veckorna bara rinner iväg må man säga.

 

 

 

Har sovit bort hela gårdagen sovit mestadels hela natten också vakna en sväng vid 4 i morse då mamma gick upp har inte orkat gjort nått. Det var bara jag som skulle ha ECT igår och vi fick gå upp till operations salarna på uppvaket där eftersom det saknades narkossköterskor det bästa var att det inte var den gamla vanliga sköterskan men jag pratade med den ena vårdaren som jag haft när jag låg inne och hon skulle börja att jobba i Fagersta. Dom va nyfikna på hur ECT hade gett mitt resultat både det bra och det dåliga. Sen väl där inne på operations salen så har jag ju varit ett antal gånger både opererat urin blåsan njuren äggstockarna och näsbenet. Jag såg apparaten som ger ström och jag va tvungen att fråga vilken gräns jag låg på, jag hade tydligen inte så hög smärttröskel så jag låg på mellan eftersom jag krampar ganska så fort vissa så kan det ta lite tid för. När jag vaknade upp så kunde jag knappt gå och haft ont i käkarna tinningarna nacke och typ i hela kroppen. Typ som den första behandlingen som jag fick. Även högsta läkaren va på plats också när jag vaknade. Tog en insomning och lugnande när jag kom hem och inte försen nu så kan jag röra mig. Men det gör fortfarande ont i hela kroppen och jag undrar typ hur jag ska klara av denna dag. Dum som jag är så har jag sparat alla bilder på mobilen från jag köpte lägenheten och från det jag mådde bra innan allt rasade och jag kollar alltid tillbaka på det när jag mår som sämst. Hatar det verkligen och önskade att jag kunde vrida tillbaka tiden också. Mycket är på gång och jag försöker att tackla allt steg för steg men jag märker att jag drar mig undan när jag mår som dåligaste och jag har funderat på varför jag gör det? allt kommer nog att ta tid men det är bättre nu en vad det var för ett år sen. Men jag är sån att jag vill ha allt nu. Jag undrar om jag kommer att få turen att få tillbaka allt jag förlorat. Eller om jag kommer att bli lika stark som jag var innan, kanske starkare? Jag har i alla fall lyckats att städa nu på morgonen och lyssnat på musik och fixat nästan klart alla papper till klubben. Ikväll blir det Hedemora med farmor och mamma. Vi ska till en sömmerska som kan sy rockabilly klänningar så får se om man finner något tyg som kan insperera en. Men mitt upp i allt detta så saknar jag min andra halva så sjukt mycket och det är drygt vissa stunder att vara ifrån varandra och vissa dagar går fortare en andra. Mitt upp i allt så mår jag bra av att jag träffat en som alltid finns där och förstår en. Tanken slår mig bara hur man skulle kunna visa hur man uppskattar det och hur tacksam man är? jag trodde aldrig att det skulle bli den känslan som finns nu. Varken att jag skulle gå vidare eller att jag skulle stå still. Men som sagt livet är som en bok men man gör det också hur man vill leva. Veckodagarna känns tomma utan skratt och glädje som han sprider kring mig med sin närhet jag kan inte sätta ett riktigt sådär ord i värdehet som han är. Men hans hjärta är helt och hållet rent av guld som får andras hjärta att slå lika av lycka. Man har träffat många i sitt liv men aldrig en som har glöden och envisheten som han har. Bara synd att jag är svag just nu och jag hoppas att han får känna av den starka känslan av mig. Den jag är liksom. Jag vill att du ska veta att saknaden är stor och känslorna är större.

 

 

 

En tanke som sprider sig runt min kropp och själ och ut till mina andetag, jag minns lördag den 11 januari då jag Janne och palmen skulle dra till Märsta för det va rockabilly fest eller vad det nu var. Jag hade inga kläder eller fest kläder hade inte orkat att hämta smink eller så heller men meningen var att Lasse också skulle med ut för att palmen och Lasse skulle träffa en varsin tjej. Vi kom in på klubben strosa runt hade inte druckit så speciellt mycket mådde verkligen dåligt eftersom x et drog dagen innan. Jag och Janne gick till rökrummet och jag minns att Janne hade tjatat på mig att jag skulle träffa en rockabilly kille eftersom jag gillade stuket och musiken men aldrig vågat att visa det för andra. Pölsa satt där i rökrummet och han och Janne satt och pratade med varandra kände mig taskig på ett sätt eftersom jag va känslokall orkade liksom inte lära känna nytt folk eller att anstränga mig, hade inte glöden till viljan. Eftersom allt hade hänt. Men det slutade med att Janne och Pölsa satt och pratade vid ett bord och jag satt mitt emot men sa inte så mycket utan ville bara åka hem men Janne bad oss att byta nummer och jag skickade mitt. Tänkte inte mera på det utan fokuserade dagarna efter på att hur fan ska jag överleva detta? eller komma i balans igen? eller ska jag vara hemma eller hos mamma? men jag började att umgås mera med Camilla och Krystina, men Måndagen så plinga det i mobilen och det var Pölsa, tänkte inte mera på det men messa allmänt för jag hade inte planeringen att träffa en ny. Veckan gick och helgen kom jag festade på den helgen mådde ännu dåligare och levde i det där som man ältade men jag och Pölsa började att prata mera och mera och jag visste att han heller inte var ute efter nått sådär seriöst. Men 2 veckor efter så kom han till sala och sedan dess så har vi pratat varje dag och träffats varje helg. Och jag har aldrig träffat en lugnare människa med fötterna på jorden och hjärtat på rätt plats. Man kan prata om allt, och han läser av en precis på allt. Precis som en öppen bok. Idag så kan jag ärligt säga att jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle fastna för denna människa men han känns som den andra halvan. Vi har varit ute dansat träffat folk umgåts med familjen osv, känns som att jag känt han i hela livet och vi är lika på vissa saker. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna en människa så mycket när han åker hem men det är helt sjukt. Jag skäms över mig själv och det jag gått igenom och det jag går igenom nu för jag vet att man blivit lämnad för minsta lilla eller har bråkat om allt. Där kommer osäkerheten in att man är rädd för att öppna upp sig men det tar sig mera och mera. Jag känner såhär vem fan vill ha mig? varför är jag speciell och sådär. Jag kan inte fatta att jag har ett värde och jag önskade att jag någon dag i mitt liv får känna den där känslan att man betyder mycket för någon att jag kan känna det själv. Jag vet att det finns en människa som inte tror eller tycker om mig för att jag går vidare och att han inte trodde att han betydde mycket för mig innan han beslöt att lämna det som var. Men det spelar ingen roll vad jag säger, visst jag förstår dig också jag skulle ha blivit lika ledsen om du fann en ny sådär om man vänder på allt, men du bad mig att glömma dig att gå vidare och jag kan ärligt säga att det har varit jäkligt tufft dem första veckorna att göra det att släppa taget. Men vad ska jag göra? vänta.. ? känslor är känslor och jag mår bra med det jag har nu även om det fortfarande kan vara jobbigt med det gamla. Men jag lyssnade på vad han sa och du ville inte ha kontakt osv. Jag är inte den som är den och tycker illa om folk eller är arg. Men jag förstår ibland om du kanske ångrade dig men livet är som det är. Och minnen får bli som dom är. Jag vet att du brukar läsa på min sida också och jag hoppas att du förstår mig en dag. Alla människor betyder olika för en och är olika minnen och jag står för det vi haft och dom känslor jag haft. Men jag är på väg mott ett nytt liv precis som du. Så många gånger som jag kämpat själv så många gånger vi gått fram och tillbaka så vill jag bara släppa allt. Det förstörde mig på många sätt med droger och bråk och allt. Jag önskade mest av allt att jag kunde dra tillbaka tiden och göra saker till skillnad. Att jag inte rasade utan att jag fick förbli den jag föddes till att vara och det jag hade. Men livet är som en bok en berättelse och man kan inte flyta genom det heller utan man måste sträcka på ryggen och se framåt och se sina misstag fel beslut och kärlek som kommit och gått, men bakom allt så vet jag med mig själv att vissa inlägg som jag skriver så är jag svag men efter gråten så kommer styrkan tillbaka igen. Önskade att jag aldrig fick mina ECT för jag saknar att minnas mina bra saker i livet. Jag hoppas att dem kommer tillbaka igen. Man har många önskningar och drömmar och jag önskade att jag fick lägga handen på mitt hjärta och känna lugn styrka och lycka, att man glömmer och förlåter sig själv. Att man kan känna att man kan göra andra glada för jag är så som person bryr mig mycket om andra men glömmer oftast mig själv ibland så kan det vara jobbigt att vara en känslomänniska men det är som det är. Det känns som om att denna långa väg varit väldigt lång och jag känner att jag klarat dom hindrena som jag klarat och jag tänker på Mamma och Janne varje dag hur jag ska tacka dom och det som gör ont är att jag vet hur mycket jag sårat Mamma genom att ge upp. Så fort jag får ångest så säger jag precis hur jag tycker just då i detta skede och jag ser på henne att hon blir ledsen. Önskade bara att dom visste hur mycket jag älskar dem och att jag är glad att dom ställer upp för mig. ECTn har också förstört mycket med att jag inte kan få ut det hjärtat talar och jag vill mer en gärna bara få ut det. För mina tankar kommer i drömmarna och mest dom nätter jag inte kan sova. Men vet ni? jag tror att det kommer att komma en dag så solen skiner på mig också.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av denna helg som varit bra och bara har runnit iväg precis som alla andra helger. I fredags så åkte jag och syrran till Västerås och gick på Erikslund fynda lite smått och gick allmänt och strosa runt sen vidare hem till hennes pappa som fyllde år kolla lite hockey och pratade allmänt. Trevligt va det i alla fall vidare och handla och sen kom jag hem till Mamma och Janne så hade Pölsa redan kommit dit en veckans längtande. Vi tog det lugnt kolla Rockabilly film som va berörande men bra. Lördag klubb möte på American Automobile Club Sala i 2 tim och jag blev fullständigt medlem och fick direkt uppgifter att fixa inför sista April. Dom blev glada att jag beslöt att vara med och jag är glad att jag blev beviljad. Senare efter det åkte vi ner till Marken fynda lite eftersom Lasse fyllde idag. Vidare hem och fixa sig och till Enköping för att träffa släkten och sen hem och byta om igen ganska stressig lördag med huvudvärk men övertygade farmor att följa med på spelningen på statt. Jimmy och Linda kom förbi och tog en grogg med Pölsa och sen vidare mot stan mötte upp Erika och Farmor. Mamma hade lyckats att piffa upp mig med svinrygg dock inte lika fina kläder som jag haft tidigare men gick bra i alla fall, ut tog några tequilas och grogg strosa runt och Pölsa försökte lära mig att dansa och jag försökte så gott jag kunde, tillslut så dansade jag med andra från Teddy Boys och dom andra tog det lugnt. Sedan vips så var det söndag och denna helg började att närma sitt slut Pölsa åkte hem och vi vidare mot sala lämnade Doris sen Dalhem och sen till farmor och farfar och nu sitter jag och jobbar med reklamen inför sista april som klubben kommer att fixa. Det har varit lite blandade känslor fram och tillbaka men jag känner att mina känslor blir starkare plus att jag blir på nått sätt starkare i mig själv. Jag tar mig framåt även om det känns ibland som att man bara vill ge upp allt! jag är glad att jag har det jag har att leva för även om det kanske just nu inte går som jag vill på alla sätt. Men jag har den jag har och jag har dom andra i närheten av mig och jag börjar att släppa det gamla, men det påminns när man ska lära känna en ny kärlek och bli stark. Tilliten och den saken att inte bli ensam som vanligt. Men alla är inte likadana men det blir som ett skydd mot sig själv, liksom. Vad säger alla andra när man går på marken eller vart som så känns det konstigt att folk tittar på en, men jag vet att det inte är fel bara jag som inte sett det tidigare att jag har vänner och bekanta som hälsar osv. Innan så har man varit så instängd i sig själv som att någon kollar in i ens ögon att det är en död blick. Idag så finns det glädje även om sorgen fortfarande är större men jag börjar att acceptera och bråket mot mig själv börjar att dämpas mera och mera, dock så tycker jag att det börjar att bli jobbigare med ECT. I morgon är det dags igen. Jag är helt förstörd när jag vaknar upp från uppvaket. Jag hatar också ensamheten och önskade att den inte fanns, men oftast då när ångesten kommer så brukar jag tänka på dem som har det värre för det finns alltid där ute. Ångesten finns mera och mera och svackan går upp och ner. Men jag vill inte ge upp för jag vet vad jag betyder för dom som finns för mig och jag har lovat att kämpa på så gott jag kan och så länge jag orkar. Jag saknar också att jobba tänker på det varje dag men jag har börjat att fatta att hälsan är viktigare en pengar för det klarar man sig alltid med. Jag har också funderingen på att jobba ihop med kvinnojouren i Västmanland för jag vet att det finns andra kvinnor därute som behöver stöd. Nej dags att återgå till tankarna och sen kanske sova om man ska orka med i morgon.

 

 

Är hos jenny busar med barnen skönt att komma från stan.

 

 

mitt vägval gav mig ett val att välja ett nytt steg, hejdå till det gamla hejdå till facebook hej då till det som gör ont. In med det nya som gör mig gott. även om det bränner i hjärtat att inte kunna vara tillräcklig eller att man känner sig bra, hjärtat säger att sluta ljug för dig själv säg ifrån ta det nya steget till lyckan. man kan inte leva i det som gör ont. dags att hålla sig tillbaka och andas ut och pölsa jag hoppas att du vet att du betyder extremt mycket för mig. att du inte svarade nu när jag ringde tillbaka tar hårt i hjärtat för det känns som om att jag sårar dig eller nått jag vet inte skälv det känns som om att det är min osäkerhet som talar för mig. önskade bara att jag kunde radera det som va förr, du behöver inte vara rädd. jag stannar här hos dig och i ditt hjärta. du är min bästa vän. och jag finns för det vad som en händer och jag vet att du finns vid min sida vad som en händer också och det växer en stor stöttning i mig. jag har tagit insomning men kan inte sova heller, känner att jag mår för kasst för det just nu, känns som om att det är en natt som jag inte kommer att klara av känns som om att ångesten vill ta mitt sista andetag. känner mig ensam som om att jag inte kan prata med någon just nu vill bara bort från allt men vill heller inte såra dom som finns nära mig. känns ibland som om att jag slits mellan två val, att andas eller att inte andas, jag är så jäkla trött på mig själv. finns människor som förtjänar ett liv mera en jag känns det som ibland. jag vet i alla fall vad jag känner och vad jag står, dags att försöka att bli stark och att kämpa på att inte bry sig om dem som är idioter och att lära sig att markera och att säga ifrån. men det är så jäkla svårt hur kan man vara så godhjärtat? finns det inte en gräns i mig som tar stopp? jag önskade bara att du var här just nu så att jag kunde få krama om dig, saknaden är oändlig och det är du som gör mig stark och glad att kämpa på. du är en sån jäkla fin människa så det finns inga ord till att beskriva. men för mig är du hela jäkla världen och så mycket mera. du ska veta att jag inte skulle klara av att leva utan dig. du är speciell för mig och jag hoppas att du vet det även om jag ibland är osäker, men jag lovar dig att en dag att jag kommer att stå brevid dig och då kommer jag att vara stark och kunna le varje dag och pusta ut efter allt som har hänt. undrar hur många timmars sömn man får inatt.....

Dagarna flyter på sakta men säkert tog insomningen igår och somnade till slut och fick sova hela natten, men jag känner att jag är låg fortfarande men jag vet inte varför? har gått igenom min tidslinje och rensat en del.. Känns skönt på ett sätt att kolla igenom eftersom ect behandlingen förstört minnet och man inte kommer ihåg så mycket och jag har ju alltid varit det som har sparat bilder osv. Meningen var att jag skulle ha träffat jenny idag men dottern hade feber så blir i morgon om hon mår bättre. Jag tänkte ut och ta en promenad med doris och bara vara och hitta ett sätt att sätta tankarna i fokus sen ev in till stan och göra nått. Finns mycket som man skulle vilja skriva för att få ut det som grämer mig. men ibland så tar det bara stopp liksom saknaden är värre en besvikelsen måste jag erkänna.

Saknar dig min vän du gör en stark av att man tänker på dig. Hur allt var hur kul vi hade det men du orkade inte och du gav upp och jag lät dig gå, jag fick en tår men jag lärde känna en som betydde mycket, livet går vidare men så är det alltid. Jag kommer aldrig att glömma allt som hänt. Känns som om att jag måste hitta svar på varför allt är såhär, jag känner att allt är på väg att fixa detta nu jag vet att jag ska klara av det också även om det känns som om att man ibland inte kan få luft att andas. Det här med att livet har sin gång och jag är glad idag att jag aldrig gav upp att det inte var min tur att ge upp. Jag har en saknad men även en saknad av en människa som jag fallit djupt för som kan ge mig styrkan att kämpa vidare även om jag ibland inte pallar med detta. Men kärleken är starkare en att ge upp. Det är nått som jag fick känna efter. Jag önskade att jag kunde visa det mera för Pölsa så att han verkligen förstår vilken betydelse han gör för mig. Att alla stunder som man bara tappar taget av att andas att han får en att kämpa på även om man känner att man inte klarar av det. Jag har börjat att lära känna en stark människa som kan visa mig vägen till frihet och glädje. Hatar att leva såhär att ha vardagen som jag har, vill bara ändra på allt. Man vil ha allt på en gång men kommer att bli en tanke ställare att åka till Malaga den 4e mars. Att komma iväg till ett ställe utan krav. Men det kommer också att bli en saknad. Visst känner man sig orolig när man inte känner sig stark i själen jag vet att jag aldrig haft detta problem innan men dom idioter som man träffat i livet som brände den sidan av mig. Jag kan ännu inte idag fatta hur jag klarat av allt? jobba och leva i problemen? pallar inte att tänka jag vill bara finna mig själv helt och hållet och bara vända blicken till dem som satte mig i den sitsen som jag fick gå igenom innerst inne i tårarna så finns det så mycket ilska. ilska för våld, droger och psykandet. Dem som gjort det dom har gjort hoppas att dom själv kommer till den dagen då deras liv rasar så kanske ni fattar vad man menar? har lite blandade känslor idag, känns bra på dagarna oftast i alla fall men på nätterna så möter jag flasch baksen i drömmarna vilket gör att jag inte kan sova. Jag vaknar mitt uppe i natten och kan få panik och kolla mig runt att det inte är så som det varit. Vissa dagar så känner jag att jag förlorat allt som om att man vandrar i en dimma. Kanske så är det kroppen som börjar att slappna av? jag vet inte vad det är för fel, önskade bara att jag kunde få må bra 24/7 ect behandlingarna tar också mycket på mig, känner mig spy färdig av att vara där eller varje gång jag ska sövas. Varför hamnade jag här? varför blev det såhär? varför förlorade jag mot mig själv? finns så mycket frågor utan svar, finns saknad utan känslor. Men kanske är en del i processen för att ta sig framåt? jag är glad att dom som finns runt mig.. Farmor Janne Mamma Pölsa Syskonen dom vänner som är mina riktiga vänner förstår mig som låter mig att släppa ut känslorna. Rädslan finns att han ska lämna mig just nu för att man är svag. Även om han säger att han inte kommer att göra det.. Önskade att jag hade varit stark nu när jag fått träffa en underbar människa som dig och det gör att jag skäms över mig själv med boende sjukskrivning och allt. För att jag vet att innerst inne så är jag inte den som mår dåligt utan alltid är glad, jobbar fixar i stallet osv.. Men just nu? visst jag har kommit en bra bit på väg och jag hoppas att jag kommer att klara av den sista delen som är den jobbigaste. Klart att det känns att pappa ska flytta ännu en till splittrad sak som behövs just nu, bara om du kunde förstå mig pappa vad jag känner och tänker att jag behöver dig här just nu och att du kunde se mig som jag va innan allt rasade. Kändes som om att du tog ett steg tillbaka i allt och jag förstår din besvikelse som du hade. Tog hårt att du aldrig kom och hälsade på tills mamma sa åt dig då du satt i väntrummet bara sådär när jag va som sjukast. Eller alla stunder då mamma hittade mig hemma sovandes med överdos eller när jag isolerade alla för att jag inte orkade att prata med någon, om du bara visste innerst inne vilken saknad jag hade efter dig. Det tog hårt när ni skildes men jag försöker att vara hos er båda och bry mig lika mycket om er båda eftersom jag älskar er. Jag kommer att känna den där splittrade känslan nu när du flyttar. Samma som jag förklarade nu när jag mådde som sämst. Jag vet att jag skjutit mina problem åt sidan i alla år för att klara av att finna lyckan men har lärt mig att ta tag i det direkt nu. Pappa du ska veta att jag älskar dig även om du är besviken eller bråkar på mig. Och det tar på mig. Tro mig. Finner inga mera ord att skriva just nu. Älskar dom som betyder allt för mig som finns här det lovar jag er. Tacksam är jag också och Pölsa jag saknar dig och förlåt om jag kan vara frånvarande ibland, eller osäker men jag vet vad jag känner för dig och det kommer inte att förändras även om det går upp och ner. Du är en så sjukt bra människa och kan sprida glädje till andra.

Sitter hos pappa ska säga upp lägenheten så det är klart ska till jenny i morgon och följa med till leklandet försöker att fördriva tiden så gott det går sover dåligt och oroligt och kan inte fatta varför? Mår bra på dagarna men möter ångesten på nätterna då man sover oroligt.

Helgen är över och jag har insett att jag funnit min väg i livet. Jag har fastnat för den människan som får mitt liv att flyta på som får mig att känna en känsla av livet som jag inte trodde fanns kärleken blommar ut och om det bara finns vi och det bara finns tid så finns allt i mitt liv. Som jag känner just nu så är du oändlig för mig. Har aldrig träffat någon som fått mig att känna mig själv som du gör orden räcker oftast inte till när jag vill släppa ut mina tankar och mina känslor. Jag kan kolla mig i spegeln och känna att jag är jag. Finner bara lycka. När jag fastnar i dina ögon och ditt leende gör mig varm i hela min kropp. Dina kramar och din omtanke får mig att aldrig vilja att släppa taget om dig. Om du bara visste hur du fått mitt liv att bli bra. Att du fått mig att leva och att kunna andas. Att se livet på ett annat sätt. Ditt hjärta är guld och du har fått mig att falla för dig. Önskade just nu att jag kunde krama om dig och ge dig allt i världen som du önskat dig. Jag vet att jag aldrig kommer att lämna dig och jag känner mig självsäker när jag är med dig. Jag kan bara le och jag kan bara le runtomkring alla, så länge det finns kärlek så kommer jag att kriga för dig. Trodde aldrig att jag skulle fastna för någon som dig pölsa. Jag skiter fullständigt i det gamla i mitt liv, när jag är med dig så tänker jag inte på ett dugg det dåliga som har varit. Du förgyller mina dagar och jag skulle aldrig kunna tänka tanken ett liv utan dig. Innan så trodde jag att kärlek inte var så stark som den kan vara. Jag har nog inte riktigt fattat att du fastnat för mig eftersom jag aldrig träffat en som du. Du är den starkaste länken man kan även prata om allt med dig, du får mig att skratta och att slappna av, dessa veckor har gått fort och det har blivit en stor förändring på mig jag är glad innerst inne från mitt hjärta att jag kan fylla ditt hjärta med styrka så som du har gjort med mig. Jag kommer nog aldrig att kunna tacka för att du räddade mig från det onda annars så skulle jag nog aldrig att sitt här och skriva dessa ord. Du förtjänar allt det bästa i livet och du är en kärlek som alla drömmer om, du har fötterna på jorden och hjärtat på rätt plats. Jag saknar dig så fruktansvärt då jag inte kan somna i din famn då jag känner den tryggheten som jag har jobbat på att finna i mitt liv. Jag må vara försiktig och grubblig ibland men innerst inne bakom allt finns det så mycket kärlek som jag skulle vilja ge dig. Du har gett mig en resa som jag kommer att behandla väl. Jag kommer att vara rädd om dig. Jag kommer alltid att finnas där oavsett vad som finns och vad som än händer. Jag vet att det kommer att bli en jobbig vecka i malaga att inte kunna att prata med dig men jag kommer att sitta vid stranden och drömma mig bort med dig vid min sida. Jag kommer inte att ge upp mitt liv på samma sätt som förr, för jag har sett att livet kan ge en lycka även om det finns motgångar. Jag vet innerst inne att jag kommer att klara av allt det här. Och mycket är tack vare dig att jag har vaknat upp ur allt. Nu är det bara att förlåta mig själv kvar och tilliten som är kvar. Jag brukar ligga i soffan och grubbla för mig själv vilken tur jag har som har dig. Jag kan helt ärligt från hjärtat säga att jag är just nu på det stadiet i livet då jag mådde som bäst jag kan minnas mig själv jag kan sätta hjärtat på min bröstkorg och känna mina hjärtslag. Fan vad jag har saknat detta stadie i mitt liv. Men det finns alltid ett men i allting att binda sig att bli lämnad för det dåliga sitter alltid som ett skydd från att bli sårad. Eftersom man gått igenom vissa saker men man kämpar på att inte tänka på det så mycket som man gör. För alla människor är inte lika. Jag är också glad att jag kan göra andra glada Farmor ringde nu ikväll och jag bara sa rätt ut jag mår BRA jag är lycklig just nu. Och hon sa att jag vet att du är på väg tillbaka nu jag har alltid trott på dig. Mitt hjärta värmer när jag mitt leende kan göra andra glada. Jag är jag kommer alltid att vara jag. Dom jag håller kärt betyder allt för mig. Och Pölsa jag vet att du läser detta och du ska veta att just nu så saknar jag dig sjukt mycket och att jag sitter med ett leende på läpparna och tänker på dem stunder som vi haft ihop. Du är kärlek för mig.  

Motgångar kan vel ge framgångar? Tydligen så ger vinden mig kraft till att kämpa på. Känns som om att folk dömmer en fortfarande men orkar inte att bry mig allt det gamla börjar att bli minnen i mitt liv och det börjar att kännas bra på ett sätt även om man grubblat mycket på det. Jag är glad att jag har folk runt omkring som bryr sig det är bara jag som har svårt att se det ibland eftesom jag knatar på den långa vägen där jag känner mig värdelös. Jag skäms över ect, ångest osv. Men ärligt från hjärtat så är jag glad att jag träffat pölsa min bästa vän som får mitt hjärta att slå som får mina andetag att luftas som får mig att se mig i spegeln vem jag igentligen är. Trygghet och ett lugn. Jag kan släppa på tårarna och jag kan prata om allt med han. Tror inte att jag skulle kunna tänka mig en dag utan han i mitt liv eftersom han har fått mig att inse att kämpa på när det är dsom tuffast. Även om jag grubblar så får han mig att skratta och han är nog den av alla i mitt liv som kan läsa av mig hur allt är. Ordet kärlek har olika betydelser minnen och tankar upplever man med olika människor. Pölsa ger mig den delen som jag saknat att känna sig själv men visst så kommer osäkerheten i det hela men det är nått som man måste släppa. Att bli lämnad sätter sina spår. Och då handlar det om att bli lämnad flera gånger jag var mera självsäker innan det började. Men man tappade hoppet om sig själv och det är de som han förgyller. I världen så kanske är du någon men för mig betyder du mycket och sitt stöd.

Många kanske tycker att det är fel att man har en ny nära vän men jag gör det som känns bäst för mig och jag gör det inte för att glömma posze. Även om han kanske tror de så orkar jag inte bry mig längre efrersom han heller aldrig kommer att se mig som jag är heller. Men de är också historia. Jag ser fram emot mitt nya liv och sommaren som kommer att komma. Om jag endå bara kunde lätta på känslorna i en bättre formulering. Trodde aldrig att jag skulle få turen att leva runt ett liv som med han det betyder jäkligt mycket för mig och jag har gjort framsteg       även om det inte känns men folk ser det. 

 

 

 

Huvudvärk, tråkigt väder doris är lika seg som jag är idag. Pölsa kommer förbi idag också har saknat hans utstrålning eftersom han är en betydelsefull vän för mig vi ska dra iväg på en tur i morgon också. Det ska bli skönt att få påfyllnad av skratt och glädje det kan behövas efter allt som har varit. Posze har tagit sina sista saker och har flyttat till Västerås så kan faktiskt känna bakom det som gör ont att slippa få springa på varandra igen. Kanske låter hårt men jobbar på detta varje dag att komma vidare och släppa allt orkar inte mera efter det sista bråket tar liksom knäcken på en tillslut. Känns som om att jag bara vill bädda ner mig och sova fattar inte vad jag har gjort att jag känner mig så sjukt trött! Finner inga mera ord att skriva just nu heller mera en att jag saknar just nu