Idag så firar jag och Sebbe 4 år tiden går så sjukt fort! vill önska alla andra ett gott nytt år och hoppas att nästa blir bättre. ECT gick bra igår va alldeles för trött och hade lite biverkningar, ställde mig på vågen hos pappa idag har gått ner 8 kg på 2 månader så det känns bra! Nu ska jag fixa klart sen vidare till mamma och fira nyår och smälla raketer. Må så gott, kram från mig!

Idag så är det fredag och på måndag så är det ECT som gäller igen, sen nyår hm undrar vad man ska önska sig till nästa år. Jag är glad att jag lyckats att ta mig dit jag är idag med både mig själv och Sebbe. Den 2 januari firar vi hela 4 år ihop och tiden går så sjukt fort! jag är glad att jag har en sån fin kille att dela mitt liv med, man känner varandra mer och mer och man blir starkare ju mera man får kämpa för saker. Jag är glad att han har kommit på sin nya väg i livet. Det har varit tufft för han och jag trodde aldrig att han ville finna den styrkan att lämna drogerna och dom idiot vännerna som han har haft. Han hade fixat en bild på mig från Spanien som kontakt bild på mig och jag tyckte att jag va skit ful men för första gången i vårat liv ihop så säger han, du är jätte fin här den finaste bilden som jag har på dig. Har aldrig hört han säga så! älskar verkligen våra minnen från Spanien det är så sjukt mysigt där nere. Min pappa flyttar till Malaga i April och jag ska ev åka med han i Februari i en vecka och bara vara. Det kommer att bli tomt här hemma utan han eftersom vi umgås och pratar varje dag, vi bor mitt emot varandra och han följer med mig på ECT osv. Jag försöker att visa kärlek och brukar att skicka sms på kvällarna då jag känner mig nere att jag älskar både pappa och mamma, jag har lärt mig att man ska ta vara på nära och kära innan man skiljs åt i livet. Jag kanske inte alltid är den bästa men jag försöker i alla fall att kämpa mig framåt. Idag är det en dag som jag mår lite bättre en vad jag brukar och det är jag glad för. Trevlig kväll mina kära läsare och tack för dom som läser min blogg. Det betyder mycket för att komma fram till målet att må bra igen!

En slags tomhet att man ser vilka som är bort i ens liv och hur man har levt sitt liv från sitt första andetag. Min syster Veronica har sovit hos mig medans sebbe har varit i sthlm. Vi pratade mycket om Peter och hon sa hur mkt hon visste hur mycket jag betydde för honom. Så igår kväll var jag själv och lyssnade på musik och tårarna rann. Saknaden gör ondare en besvikelsen. Ibland så blir det stilla och tomt i denna ensamma värld. Jag önskade att jag var 13 igen, och kunde låta tiden stanna. Att mamma och pappa fortfarande var ihop. Det känns som om att jag sitter på en sten mitt ute i ett vatten drag och ser fåglarna fladdra runt mig, jag känner en tomhet. Vem är jag? jag är trasig. Jag lever i mitt förra liv. Men jag har märkt att ECT har gett mig denna biverkning. Jag saknar och tänker på förr och musik som jag lyssnat på i unga dagar så kan jag blunda och se mig som jag va förut. Jag önskade att jag också hade ett gott hjärta istället för att synda för mina brister och önska att jag for upp till himlen, jag är så trött på att den känslan ska komma. Jag brukar kolla på andras bloggar mode pengar bla bla. Vem fan bryr sig? själen är viktigare och hjärtat så. Jag skriver om livet tillbaka från det som gör ont. Andra tänker bara på hur dom är med pengar lyx lägenhet och bil. Jag va så förr. Men själen är viktigare en det. Jag träffade en gammal vän idag som sa fan vad glad jag är att se att du börjar att må bra igen. Jag kan inte förstå förbättringen eftersom man lever i det hela tiden, men andra som lever runt mig som ser bättre en jag. Jag önskade att jag kunde se hur jag va förr. Hur nere jag var och att jag gav upp livet. Men nu? tydligen så lever jag även om folk lämnat mig. Lika så min systers son som somnade in för 3 månader sen 27 år gammal med <3 infarkt. Ennu en person som lämnat alla som älskade honom. Jag hoppas att ni har haft en bra jul kära läsare och jag önskar att det fortsätter så! Må gott !

Hej alla läsare hoppas att allt är bra med er i dag. I morgon är det dags för ECT igen har trappat ner till varannan vecka och det känns ok faktiskt. Känns som om att man är på väg på rätt väg igen! Händelserik helg känns bra faktiskt. Många planer på gång just nu och jag är en sån människa som vill att det ska hända saker i livet, avskyr när allt står stilla liksom. Idag är det en vilodag kanske ta med Sebastian ut på en promenad för jag orkar inte vara hemma heller. Avskyr stället som jag bor på och det är svårt att hitta ett nytt bara sådär också. Men som sagt en dag i taget ett mål i taget. 5 månader kvar tills jag får mitt körkort och om jag har tur så får jag det som tidigast i mars och det kommer att göra en väldigt skillnad att få sätta sig i sin älskade bil igen! tänk då att det gått ett jäkla år och jag som haft körkort sedan början av Jan 08 och man är bunden eftersom mitt jobb kräver körkort. Har som sagt lärt mig av misstagen och jag hoppas att dom idioter som vägledde mig på fel väg i livet straffas för deras idioti. Finns inga ord till att beskriva vad jag tycker om dem men som sagt har ju kommit längre i livet en dom i alla fall. Man brukar säga att dom som sabbar för andra oftast får sitt straff till slut. I morgon efter ECT så ska jag ringa Folksam och höra hur det gick med guldet. Blev ju av med en hel plus mitt guld för 30.000 samma sak snodde dom min bil och sabba den också. Idioter men jaja en sak i taget och en tanke i taget.

 

Känns som om att det är många som har så emot psykatrin men det beror på vem man pratar med det gäller att träffa den rätta. Jag hade turen att jag har en bra läkare och psykolog som stöttat mig och jag slapp mediciner som psykatrin oftast är känd för. Jag bestämde mig för att klara av det utan mediciner och ville ha ECT. Det kan vara svårt att få den behandlingen men den är klart värt det! den påskyndar processen för att friskna till fortare. Hade ett samtal med Elisabeth idag min psykolog och jag har fått beröm för mina framsteg att jag blivit förändrad och jag är på väg nu till att bli jag igen. Tydligen så svarar jag inte som man ska på ECT men överläkaren bedömde att jag hade lyckats helt själv och att ECT va en liten på puttning. Det kändes varmt om hjärtat att få höra. Som jag va som värst tills nu snart är det ett år sen, och jag trodde inte just då att jag är här där jag är just nu. Jag ska bli jag så är det bara och jag ältar mycket i bloggen men det är nog för att jag är en människa med mycket känslor och har stor press på mig. Kan även tipsa om 3 bra medium som jag haft kontakt med under min resa. Jag tror på dessa och allt dom sagt har stämt jätte bra också!

 

Pares www.tarotlink.org

Sarah www.spådam.se

Maili www.spådam.se

 

 

 

 

jag kan andas lite mera idag en gårdagen, men saknaden kommer mera mot kvällarna. Jag fattar inte varför tanken slår mig att sakna människor som berört mig med känslor och kärlek. Känner dem samma som jag? människor kanske har lättare att gå vidare en vad jag har, jag trodde att jag hade släppt dig helt men ibland och vissa stunder ploppar du upp mera en vad jag vill att du ska göra. Men det känns som om att ECT har väkt känslor i mig som jag inte känt på flera år, bra eller dåligt? önskade att du kunde ta till dig och känna av hur jag sörjer dig, den saknaden. Tänk om allt vore annorlunda? tänk om jag kunde spola tillbaka tiden och jag skulle säga om och om igen att du betyder mycket för mig. Jag önskar och hoppas att vi kommer att ses någon gång i livet igen, just nu känns det som om att jag får vandra själv i mina tankar. Posze du betyder också mycket för mig och jag vet att jag har stängt av känslorna ibland, jag liksom låser mig. Jag önskade att du kunde beröra mig och visa mig den rätta vägen precis som förr. Känns som om att det var länge sen sist det var så. 3 år nu den sista januari och vi har vandrat igenom allt och jag trodde inte att vi skulle klara av det men vi står här nu du och jag. Vi har oftast svårt att nå fram till varandra på samma sätt som förr men de är för att just nu så går vi igenom en kris. Du din och jag min. Men vad som kommer att hända så kommer jag alltid att finnas där och stötta dig genom dina beslut och val i livet. Det känns som om att just idag så är jag på samma nivå som mars 2010. Känns som om att varje dag är en dag med olika nivåer och saknader men kanske är så innan man blir helt frisk? från krisen och deprissionen som jag gått igenom? och en sak till jag bryr mig inte om folk på samma sätt längre som mådde bra av att jag mådde dåligt för innerst inne så vet jag vem jag varit och jag vill bli stark och hamna där igen. Den långa vägen tillbaka blir nog en livs erfarenhet också på sammagång.

 

 

Kära storebror Peter om du kunde höra min inre själ att jag saknar dig att mycket har hänt sen du somnade in i Mars 2009. Jag vet att du finns här runt omkring mig, det händer saker här hemma tv slås på mitt i natten saker rör sig osv, och jag har tagit kontakt med ett medium som har förklarat att du finns här. Att du försöker att visa att du finns att du slår på tv mitt i natten, jag behöver dig här runt omkring mig för att kunna klara av att hålla mina tårar tillbaka. Jag minns min sista överdos det känns som att du räddade mig då som om att det inte var dags för mig att lämna denna värld. Jag hoppas att du ser att jag försöker att jag har tappat mycket sen du lämnade mig. Du räddade mig i mina tonår från att hoppa från bron du räddade mig från att sluta att skada mig själv och att mina ätstörningar, du lärde mig livet och du hjälpte mig att fixa mitt första jobb. Kanske därför jag jobbar så mycket som jag gjort innan. Jag hatar att åren rinner så fort iväg, jag vill inte åldras jag vill stanna upp! jag vill krama om dig och umgås med dig och känna tryggheten. Jag minns då du tog med mig till kuggnäs festivalen 2004. Jag minns också din födelsedags fest 2008 då du sa att du saknade mig att jag borde komma oftare och hälsa på men jag var mitt upp i mitt egna liv just då. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna på halloween då jag va med pappa och sebbe och tände ljus hos dig. Saknar dig så sjukt jäkla mycket och ditt namn finns föralltid intill mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma bort dig Peter. Jag saknar också folk som jag umgåts med när jag bodde hos dig. Jag saknar också kontakten med dina fina barn Emil och Elliot, jag minns 2005 när Emil föddes och jag fick passa honom då jag bodde hos dig. Du lämnade ett tomrum och jag skulle kunna skriva så mycket om dig som fick mig att bli hel. Jag förstår inte varför människor ska få lämna jorden så tidigt? varför kan inte alla få leva livet ut? du skulle ha funnits här idag och jag skulle bara kunna ha ringt dig och du skulle ha funnits där, du skulle ha förstått när jag gråtit av frustration. Du skulle ha räddat mig från dom problem som jag inte kunde ta mig ur 2010 fram till nu, hur fan kunde jag ha stått ut i 3 år med en som missbrukade, slogs och samtidigt gå igenom folk som svek mig? och perioden som jag var som sjukast? jag va så sjukt stark 2012 jag gjorde allt skötte jobbet även om det var som tuffast! men nu? sjukskriven och försöker att klara dagen.

Att börja jobba, som planerat i April.

Köpa insats lägenhet igen.

Vara sparsam precis som förut.

Fixa klart det sista i skolan och bli nått annat.

Vill att det ska bli Mars och att jag kan få mitt körkort och min bil tillbaka.

Vakna upp och le och kolla mig i spegeln och känna mig fin.

Skratta och le till att jag klarade av att nå alla dessa mål.

Bli frisk slippa sjukdomarna.

 

Jag bloggar oftast när jag mår kasst och jag är tillbaka på den rutan igen. Jag är död mitt hjärta slår inte lika hårt som det ska. Det gör ont i själen så att det blöder. Det finns en saknad men av vad? vem är jag? varför lever jag såhär? varför gjorde jag som jag gjorde? jag önskar mest av allt i detta liv att jag kunde spola tillbaka tiden ett år och förändra saker så att jag slipper att ha det såhär. Jag har gett upp i alla fall idag. Jag orkar inte mera jag orkar inte att gråta varje kväll, jag orkar inte med ECT och jag orkar inte att vara jag längre. Vem fan skulle bry sig om jag fick somna in? kanske skulle livet stanna upp då. Då kanske jag fick sluta att sakna saker som aldrig kommer att komma tillbaka igen. Människor som har allt lycka pengar och framgång fattar inte orden jag skriver bara dom som varit där förstår. Som varit långt nere på botten. Jag har gjort allt varit på 95an gått på rehab, psykologer, läkare och mediciner och nu ECT. Jag har också fått en sjukdom som heter PCOC och jag har ev fått cancer och jag ska kollas igen så fort jag tar mig tid att boka en tid. Jag är opererad 2007 för tumör 17 cm. Njursten 8cm 2010 med 2 njursvikter och haft dränage och kateter. Även gått igenom en rad behandlingar på njuren. Även tagit prover på njuren och fick reda på idag att det är dags att äta en kraftig medicin kur igen. Som jag inte heller orkat att hämtat ut. För man orkar inte att bry sig till slut. När ska jag få bli lycklig? varje gång jag sövs på ECT som varannan vecka nu innan 1ggr veckan så undrar man om man ska vakna upp igen. Jag härjar tydligen runt i narkosen drar ut kanylen och det måste vara två personer på mig. Jag orkar inte att sminka mig heller inte gå promenad med mina två nära vänner som alltid finns för mig. Jag försöker att vara stark men det finns en gräns då man inte pallar med motgångar. Jag vet precis hur jag vill ha min begravning jag vill bara krama om min storebror och beskydda dom som jag älskar. Jag ser ingen förändring fast det finns andra som ser. Jag är i ett stadie då jag måste acceptera, förlåta och gå vidare. Varje morgon som jag borstar tänderna så försöker jag att intala mig att allt kommer att bli bra jag klarar detta. Men nu? jag kan inte ens blogga när jag mår bra. Nu har jag haft två dagar med tuffa kvällar med ångest som nästan vill strypa mig. Och jag vägrar att äta medicin för det. Fattar inte varför det är såhär. Alla människor som fått mig att må bra genom dessa 24 år betyder jäkligt mycket för mig och dom minnena följer mig varje dag det kan jag lova er. Jag vet att jag kan stötta andra men inte rädda mig själv. Till er som har det tufft intala er att allt kommer att bli bra. Sätt upp mål, små mål inte stora, finn en passion som gör er glada. Jag har också märkt att jag är känsligare när andra människor är ledsna som t ex när andra gråter det gör verkligen ont i mig. Orden är tomma nu och jag vet inte vad jag ska skriva mera för ikväll.