fortfarande på 91
är fortarande på 91an missbruksavd iväntan på att komma till 95 haft djupare ångest hade jag varit hemma så hade jag gjort allt för att slippa detta skit. det tar på mig att vara här ensam. orkar inte längre bara jessica som besöker en tar en cigg pratar ut väntar till kl 20 insomning iväntan på bättre tider ? fuck life
vill inte orkar inte
varför ska de vara såhär är så fucking trött på att gå i dom här korridorerna dagligen gråta och dra sig i håret finns ingen att prata med ingen att krama. finns det en tro? finns det ett öde? varför misslyckas man alltid? en tablett till så hade jag nått slut målet, va borta från lördag till måndag. fattar knappt själv varför jag är här. måste släppa taget börja någonstans. finns just nu inget hopp. min kärlek lämnde mig också....fan vad jag saknar dig varför väljer jag döden före dig? varför kan vi inte vara lyckliga. kommer alltid att älska dig djupt här inne i min krossade själ.
jag kom på mig själv.
att det inte finns något att kämpa för ångesten stryper mig. matlusten är borta känner mig ensam i detta skede. kan jag falla djupare en detta nu? tror inte det.
hemma en dag...
överdos i lördags tillbaka till ruta ett utan nått bara mamma och janne som är här. saknar babe så sjukt mycket. jag förstår att folk inte orkar med en tillslut. finner inga ord just nu.
hemma igen.
Landat hemma saknar avd och alla kompisarna där borta. Va till chilli och beställde en ny soffa så det ska bli fett bra, och sen så ny spegel till hallen kommer att kännas frächt ! jag tillvidare bra fick bra mediciner vid behov med mig hem. och nu så ska jag snart och hälsa på doris och babe !
flachback i det onda själarna :/
Minnen.
Mitt syskonbarn och jag bloggade på en blogg som hette www.twobigdreams.blogg.se snacka om skillnad som personer vi var då? endå är det 1/1 2010 och det är inte så länge sen !
Gamla minnen från 2010 med stephanie
Grym.
Väskorna är packade.
Går kvällen fylldes med ilska som blev trårar klarar jag det här? ha en press på sig? mina väskor är packade nu iaf, och min advokat kommer till kl 13 sen så ska man ut i världen till det man inte är redo för? Jag kan inte sätta ett ord på hur det känns just nu, jag är tom. Jag är bara som ett vandrande skal, druckit en kopp nyponsoppa idag pallar inte äta heller det får mig att bli spy färdig. På allt som kommer att vänta mig. Jag känner mig ensam eftersom min omgivning talar om för mig att hålla allt inom mig att man ska sköta sina problem själv. Fattar inget just nu varken in eller ut. Jag står vid livets punkt. Kan inte skriva hur det kommer att bli.
Alexs & Medina
vilsen.
Jag önskade att du kunde lägga dig brevid mig och krama om och ge mig en förgylld glöd att allt kommer att bli bra, oavsett vad som en skulle hända, att man kan andas ut, gråta ut och ha det där stödet. Det gör ont att kämpa i luften själv orättvisans liv. Mamma och Janne var här har bara druckit 2 koppar nyponsoppa idag igår åt jag lite fil, det finns heller ingen mataptit kvar. Jag hopppas att jag kommer att få slippa jobbiga nätter med gråtande ångest och mardrömmar och att jag slipper att känna ensamhet och kontrollera mig när jag är själv. Fattar inte hur jag kunde bli så tom på känslor man ringer babe flera gånger och han blir nästan irriterad, försöker bara att förmedla denna svåra känsla och jag vet att du inte heller har det så bra just nu. Älskar dig , saknar dig.
Har aldrig känt att den dag som den här är den längsta.
Denna dag är verkligen seg mamma skulle komma upp till 16 och hälsa på, känns som att någon hänger på tidvisaren och man kommer ingen vart. Allt står stilla känns det som. Det enda som jag är bra på är att skriva känslor inte att tala om det längre. världen står stilla och jag kan bara formulera mig med musik och skriva här, sen då? hur fan ska jag klara av allt ? ni vet som en liten fågel som ska lära sig att flyga men som inte flyger stadigt så känns det att komma hem, man har haft sådana ångest att hjärtat slår i 10000 och att man vaknar med mardsrömmar med att man gråtande kinder, kroppen är helt slut. Du bryter ihop när du har permission är det så bra att komma hem då? att bara så kallade slussas hem. ja vi får vel se om sjukvården har rätt, trodde aldrig att jag skulle bli utskriven eftersom jag hade till den 3 mars., Men som min vän här på avd hängde sig tog överdos åkte ut och in, hallåååå? är det bättre att skicka hem folk då? för att man bryter mot reglerna ?..
...
Tappat hoppet.
Trodde att det skulle bli bättre ensåhär, varför jag? varför ska det göra så ont? vem ska rädda min ångest hemma? så mycket frågor som inte man finner svar till. Det gör så förbannat ont att andas i detta liv att gå igenom allt jävla skit, avd va en slags trygghet för att bygga upp hoppet och nu då? ute i världen hemma i lägenheten igen. En grym värld som jag inte är redo att möta en, men vem bryr sig ?
Fucked upp !
21 Februari.
Hade läkarsamtal kring 10 allt gick så fort och nu är jag utskriven med massa tabletter ?`men vad hjälper det mig ? jag tog en dusch och ville bara sätta mig ned och böla. Psykatrin i ett nötskal att skriva ut folk som kommer hem får ångest tar en överdos och sen kommer tillbaka igen. Fattar dom inte efter allt som har hänt att det inte bara är att vara.. eller att åka hem? inget kvällssamtal på en vecka hur fan ska dom veta hur det igentligen är. Allt gör mig så besviken eftersom jag inte är redo att åka hem .. Finner inga ord till att uttryka mina känslor jag är ledsen och vilsen i mig själv.
Kära Mamma.
Tack för att du orkar att lyssna när det är jobbigt, att du har varit här på läkarmötena och bryr dig varjedag, det betyder mycket även om jag har svårt för att visa det för er. Jag är ledsen att jag inte kan visa så mycket uppskattning och att vara glad. Skulle vara skönt med en resa till Malaga som på dem gamla tiderna. Tack för att du skyddar mig mot allt ont. Att du underlättar min vardag, jag klandrar dig inte för att du lämnade pappa som alla andra i släkten har gjort. Det är så jävla fel, man väljer vem man vill vara och leva med. Dessutom vet nog inte alla vad som hänt. Ta de i åtanke om de är någon som läser detta av mina syskon. Det är fel det ni gjort mot mamma, man behandlar inte andra som skit.
Orkar inte leva.
Arg, hatar allt just nu men innerst inne så är ilskan trårar. Jag är vel ett jävla psyko som förtjänar detta. Att ha det såhär att man är sämst och dumihuvudet. Varför är det då en mening att leva? varför ska det vara så? pallar inte gråta över saker som inte är en mening. Frustrationen att du inte lyssnar när jag talar till dig. Ibland känns det som om att jag måste göra något drastiskt för att du ska förstå mig. Att ta en till överdos? eller räckte inte den i sommras? tydligen inte. Piss jävla liv, allt jag gått igenom man känner sig som att folk batra trampar på en just nu. Samma med personalen finns fan ingen att prata med just nu och det suger ennu hårdare.Sen dom där förbannade drogerna som fuckar folk men folk fattar det inte själva. Vissa blir helt andra personer med attityd men dom är inget dom tror att dom är så coooola med sitt knarkande. Eller inte. Fatta det sluta upp med knarket som fuckar erat huvud.
...
Är trött på männsikor som inte kan visa respekt att vara otrevliga, att vara såhär fast man inte gjort något. Man blir ledsen pallar inte sånt. Önskade att du kunde fatta att du kanske också borde ändra på dig? och se verkligeheten respekten och sluta att ha attityd. Man kommer inte långt med det. Men vad fan gör det om jag yttrar mig? ingenting. Då betyder man inget istället. Pallar inte att bry mig om sånt just nu, det tar min energi och det gör ont. Du får mig att känna mig värdelös när du beter dig såhär. Jag behandlar inte dig såhär. Känns som att du inte fattar hur man mår..Även om du säger att du vet men det gör du tydligen inte.
en månad på avd 95
Man sitter i rökrummer mot elementet röker sin cigg. Varför är man här, varför hamnade jag här? var det öder? Babe säger till mig att fan ryck upp dig sluta att deppa. Förlåt men det går inte även om jag så gärna vill. Känner mig som en ältande och den mest sämst människan. Att jag inte kommer någon vart. Jag bara skrivver här när känslorna bubblar över mig. Pappa varför hör du aldrig av dig? känns som om att man inte har en pappa längre. Skäms du ? orkar du inte att bry dig? eller vad handlar allt om? misstag gör vel alla, det har du vel också gjort? jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Känns som om att jag skriver samma ord hela tiden? saknar sommaren 2011 mådde så bra då.. Saknar verkligen vissa människor i mitt liv. Att vissa som man skadat att ni ska veta att det finns en saknad. Jag är inte så att jag kan hata andra, kan vara arg men jag är mer den där toffeln, som Ida även om hon slog och höll på endå saknar man henne ofta, svårt att förmedla jag vet att du hatar mig. Tara man messar henne man mailar henne aldrig något svar, man brydde sig för mycket och hennes kille betedde sig som han gjorde. Men jag hoppas att du lyckas och är lycklig.jag inte hade haft dom små runt omkring mig då hade jag gett upp det här, hoppat från vallby bron eller en långtradare eller så hade jag supit ner mig och stoppat i mig det jag fick tag i. Många människor som aldrig varit med om denna känsla tycker att man är sjuk. Men det är så när allt bara sprack. tänk att du håller i en annans hand men tappar taget faller längst bort långt ner. Om jag endå hade en ljuspunkt som jag kunde sträva efter. Jag minns första veckorna här. Hade så mycket att tänka på då och jag visste inte i vilken del jag skulle börja i. Idag är det 1 månad som jag varit här. Idag är jag tom finns inte saker som gör mig lycklig inte heller pengar. Istället finns det JAG saknar, saknar att sitta i min prolog bil och köra Ransta eller mina andra gamla distrikt , jag saknar att jobba med äldre på mitt jobb sprida glädje och vara lycklig. Lägga mig i sängen brevid min babe, fylla hans hjärta med kärlek. Jag kommer ihåg mig som en tjej som tränade som va i stallet ödmjuk snäll och skrattade ofta. Jag har varit en lycklig blondin även om jag varit med om så mycket. Jag var engång "trygg" med mr E men det är nog det starkaste jag fann mig själv då han lämnade mig på gatan och skaffade Linn. Hade det aldrig hänt så hade jag aldrig träffat Posze. Även om vi haft ett stormigt förhållande så vet vi vart vi har varann, vi känner varandra innerst inne. Det finns en slags trygghet. Skulle aldrig tänka mig en annan att dela mitt liv med. Jag vet att det finns mycket arbete i allt just nu och jag vill klara av det. Som höst löven faller så vackert så vill jag ha mitt liv. Jag vill finna ett hopp igen, att visa dom där idioterna att jag klarar av det här.Jag vill bara åka till Malaga sätta mig vid havet och bara njuta av den friska luften. Man vill så mycket men en sak i taget.
kvällsfika.
Hatar att behöva att vara här, att man inte kan vara lycklig och sova hemma i sin egen lägenhet. Att det ska göra så ont att ta sig tillbaka til det liv man är född att leva till. Jag är ledsen det gör så ont inom mig, i mitt hjärta och min själ. Kommer nog aldrig kunna finna några ord till varför det gör så ont. Mycket saknad börjar att komma upp på nätterna kan jag vakna upp att jag gråter, varför är det så? kroppens försvar eller? önskade att alla kunde vara lyckliga och att dem som drabbas av min olycka orkar att finnas kvar. Ilskan finns inne mig hur jag kunde tillåta människor leva över mig och uttnyttja mig, ni vet inte hur det känns att sitta där man sitter för att ni uppmuntrade mig i det skick som jag var i. Detta liv från 19 januari till denna dag har gjort så ont, så mycket saknad och lidande.jag hoppas att jag blir starkare en er, och ni faller dit där ni hör hemma. Jag kan inte heller förstå att det finns männsikor som lever på andra och utnyttjar andra? varför är man för godhjärtat ? nu är man där man är, man vill så bara att förmedla hur allt känns men det kommer aldrig fram på rätt sätt. Känslorna är instängda. Jag vill gråta så hemskt mycket men ibland går det bara inte. Jag vill skrika ut till världen min smärta men får inte fram det, man vandrar här.. Ingen frågar hur det är..Man har läkarsamtal ja sen då? Den mörka sidan finns där hemma. Jag klarar inte mig just nu inte heller om jag skulle bli utskriven.
kollade på one day.
så otroligt sorgsen film att kärleken passerar dem genom dom år som vänner och när dom träffas igen så gifter dem sig igen och efter det så dör hon. Man liksom tänker varför? förstår hans sorg har man gått och väntat på den riktiga kärleken i många år så blir det som det blir.. Måste ses iaf..
Ny blogg design är på g.
Förlåt att det inte ser så roligt ut att läsa min blogg men jag har snackat med en tjej som skulle hjälpa mig att fixa designen ... vet själv hur det man vill ha en harmonisk sida när man skall läsa och koncentrera sig.
saknar sommaren med dig skulle bara va så skönt att DRA HÄRIFRÅN !
Fyfan vad otur man skall ha..
hela natten har jag haft ångest och mått skit 40 graders feber och har inte orkat att röra mig... Min babe har smittat mig med halsfluss så båda drog till familje läkaren och fick medicin kurer, kan endast dricka yogurt. Det är ju kul när man vill ha en mys kväll men tror att det bara va Doris om va pigg! är tillbaka på avdelningen nu blandade känslor allt kommer vel ikväll då allt får landa. ÄR trött på allt inga krafter kvar. Det bara e så. Älskar dig babe tack iaf för det så kallade dygnet. Kanske inte blir permissioner framöver eftersom det är tuffare nu en innan.
Random shit.
Peter Punk Andersson
Älskade du, nu i mars den 31 så är det 3 år sen, så jäkla tragiskt att du är begrav på din födelsedag den 14/4 2009. Saknar dig jätte mycket och jag brottos med dem här problemen också varje dag ;(
tjoflöjt.
dina söta barn emil & elliot.
Dekan ett brev till Nellie Rami Brittle
sov gott gubben grabbarna och jag saknar dig. ses snart igen !
nellie rami brittle
ntill oss och sprider glitter glädje när vi alla 3 har det tufft, tragisk hårt du avlev
keffa bilder men andra året och tänder ljus.
mitt fina jobb!
jag saknar er så otroligt mycket på mitt jobb ni är värda guld som ställer upp jag kämpar för att komma tillbaka att orka att de glädje och ge värme till dem som behöder det.
nytt från hm
nytt till garderoben från Nelly!
Nytt från hm!
döskallar och lejopard är ett måste !
permission natt i morgon
åhh är så sjukt nervös har faktiskt haft permiss på dagen idag till Sala för att fixa lite ärenden..Har införskaffat mig en dator, nya fina gardiner och ska kolla en ny soffa. Ska ta lite bilder och lägga upp i morgon. Måste lära mig att älska mig själv att acceptera att mitt hem är min trygghet, men när det inte går då? att det känns som att man bara vill öppna dörren till en ny värld. Har ni sett ps. i love you? hon ligger i sängen och kollar och släcker och tänder lampan, ungefär sådana minnesluckor har jag och det går inte bort. Man drömmer sjuka drömmar träffar läkaren någongång i veckan men när man sitter där då? vad ska man säga. Det tar stopp rädslan finns bara att bli hemskickad för tidigt och det skulle jag inte klara av.
vill bara dra härifrån.
Kan inte sova tankarna blir för mycket. Vad man älskade och vad man saknade, jag saknar din doft, din närhet och din kärlek men babe förlåt att jag inte kan läka ditt hjärta just nu. Älskar dig i en oändlighet så som universum. 3 år, fatta vad vi gått igenom. Dina tårar mina tårar, älskar att ligga att hålla om dig och Du är som en drog för mig, det är svårt att skiljas åt, önskade att du visste hur saknaden efter dig plågar mig när jag inte finner din trygga famn. Kärlek babe, du och ingen annan. Vill bara dra mig undan ibland. Men du förstår mig när jag är som jag är, det gör mig ännu tryggare. Jag vet vem du är du vet vem jag är. Skulle aldrig kunna tänka mig en dag utan dig i mitt liv. Det skulle bli så kallt och allt skulle bli så fel. Hoppas du läser detta då jag har svårt att förmedla känslor just nu.
minns du? jag minns för jag är en sån människa som lägger bilder och minnen för att klara av svåra saker. Babe dags att somna nu, vi ses snart förmodligen i morgon. Tänker på dig.
Random.
Home
våga vara jag.
uppdatering natt medicinerna funkar bra, I morse kl 04 så var det första morgonen som jag vaknade med ångest, en såndär så hjärtat ska hoppa ur munnen på mig. Var hem till mamma och Janne med Sebbe igår och fick se v70n panik tårrana flödade jag tog nycklarna och låste in mig själv. Kan ni tänka som ett barn som gråter för att man inte får en sak som man vill ha ? fucked upp kväll igår är trött på denna jävla ångest men det som är jobbigaste just nu är nog att man inte kan äta att man inte är hungrig. Kollade på film på datan och ångesten kommer krypande man ligger i sängen och du känner hur nederkäken rör vid den övre. Jag kan inte sätta ett ord på hur det känns att vara här eller att tackla allt som jag råkat ut för. Jag vet heller inte om jag kommer att bli lycklig igen. Är glad att jag har dom små som finns tätt intill mitt hjärta som får mig att andas. Men personalen här är min belastning för att finna mitt rätta jag igen. Psyk låter ganska hårt men det är inte som alla tror. Det är bättre och det är inte alla som kan få en sån hjälp och chans som jag fått. Men jag valde att ta detta steg. Trots Doris och Sebbe som jag knappt träffar men som sagt vill man förändra livet så är det så. Man träffar och folk och lär sig otroligt mycket brukar tänka för mig själv när jag sitter i rökrummet att det ibland känns som om att man sitter i ett fängelse. Träffade min vän Jessica idag en tjej som gått igenom värre saker en mig som är äldre har barn och man. Jobbar med samma som mig. Hon gör mig verkligen glad när vi umgås, skönt att det finns "normalt" folk hemma. Ett råd till er där hemma, man klarar inte allt själv trors att man vill vara stark.
låt texten tala för sig själv.
Jag vet att du sover känner värmen från din hud bara lukten gör mej svag men jag vågar inte väcka dej nu Jag skulle ge dej allting du pekar på men bara när du inte hör vågar jag säga så Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag Min klocka har stannat under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi inuti är du fjäderlätt och vit Och utan ett ljud mitt hjärta i din hand har jag tappat bort mitt språk det fastnar i ditt hår Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och färglös som en tår blir jag utan dina andetag Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag Vad vore jag utan dina andetag
besviken
ordet förlåt betyder inget längre. besviken när du vänder mig ryggen vet inte längre vad jag ska säga. är man värd de här? hade jag gjort samma vad hade du sagt. hoppas att du mår bättre jag verkar inte betyda något mera för dig. tack för att du sviker en i de här!
som dom där tjejerna.
tjohej klackarna i taket, man blir så avis på folk som mår bra. fint sminkade taggade för party klänningarna glittrar och högklackade skor som ger en skavsår. jag känner mig rent ut sagt som den sämsta, fulaste och psykaste människan på jorden. hur fan vill människor tycka om en som mig ? jag verkar vara andras problem men fan tänker jag iband för mig själv varför valde du att åka hit och hoppade överdosen? den frågan finns varjedag. tro mig att vara här och se alla andra njuta av sitt liv känns tufft, ont och psykiskt. att man är rädd att folk som man saknar ska glömma en för att jag aldrig blir bra. men dessvärre varför tänka så om man dör minns folk en inte heller för livet står inte still det rullar vidare. och folk som säger ryck upp dig tänk inte si eller så för dom fattar inte .
ordet punkt vad betyder det?
ordet punkt är ett stopp, jag orkar inte förklara eller hur jag ska förklara finner nog aldrig några ord till det kanske dags att lämna världen vad vet jag ? kände att jag bara ville öppns bil dörren och kasta mig ut eller ta ciggen och fimpa hårt i handen. ordet smärta det gör ont. orkar inte mer!
.
låt den här vissna rosen falla ner igraven, låt rosen aldrig få blomma ut på nytt. glöm rosen som sorgen rensar och helar din själ. idag har jag insett att vägen tillbaka aldrig kommer att komma igen. allt som blommat har vissnat det finns inte längre hopp om att lyckas. dödsångesten och ligga och glo in i väggen. det finns heller inget glatt längre, när alla runt omen mår lika kasst. tragiskt men sant.
9
tappat matluatsten
allt går emot mig just nu. kan de inte finnas mera så man spricker och dör ut. pallar inte med detta.
dödsångest
tårarna bara sprutar hjärtat slår i 100 försöker att förmedla till personal och mamma. det gör ont hatar att ha det såhär, kommer att bli en lång natt ... känns som att det inte är långt kvar till botten.
godnatt.
kvällssamtal
kl är 20 haft kvällssamtal la korten på bordet som att man tar bort den fejkande masken. jag orkar inte mera finns ingen glädje jag är känslokall fast jag bara vill gråta har börjat att acceptera att det känns som att man anpassar sig i situationer som man inte vill att mam hellre vill gömma sig som att dra täcket över huvudet. jag mår illa hjärtat gör ont finns ingen man kan krama om och finna styrka i. känner en besvikelse att jag inte kan göra mina nära och kära lyckliga. jag vill bara somna och aldrig behöva vakna igen. det gör ont att känna att man bara går neråt iatället för upp mot toppen det är ju därför jag är här. man ser alla andra glada tränar fikar och bildar famiilj. här är jag ordet inget. sitter där jag sitter dagar och veckor rinner iväg denna tid när man är ung då man ska må bra? fattar inte att en människa kan drabbas av detta ens känna så som man gör. det gör ont just nu.. här och nu!
snart dags för mat!
träffade jessica när jag kom tillbaka.. känns skönt att prata när man är ledsen varför ska allt vara såhär ?
permissionen är över på bussen till Västerås
Beautiful girl let me sleeping if you beutiful
tankarna bara drar iväg mig.skäms folk för vem jag eller för vem jag varit ? vad vet jag. känns som om att man vill vara bra men det känns samtidigt som om att det inte går och kanske tillbaka till orden acceptera lägena. livet är som ett ruttet äpple godnatt hej då.
permission / natt.
innan jag skulle åka ifrån avd kände jag nerverna och tårarna bara brast på väg hem. vilket hem? vill inte hem, vill inte vara någon annan stans just nu.. Bara för mig själv i mitt inre bara att krypa ned i min ensamma själ och glömma bort livet. Hem till det liv man haft den senaste åren, men varför finns det inget som gör mig glad? en glad hund, en underbar kille som finns vid min sida? men ändå så finns inte livslågan riktigt där. var är du? min kära sorgsna själ. Jag mumsar på mina hjärt ostbogar och inväntar ett bra sällskap, hur ska jag få detta att sluta? sluta att göra ont och älska mera? kanske så måste man låta tiden att ta en dag i taget och inte allt på samma gång ? avslutar inlägget med kärlek till dom som förstår detta steg i livet.
kärlek till dig ´.
Random shit !
så arg inombords .
men varför känner man så? så jävla myvket frågor och tankar kring migsjälv, vad får mig glad ? inget.
vad vill du göra? inget. hur vill du att din framtid ska se ut? inte fan vet jag. Kan du sova på nätterna? nej jag drömmer verklighetsdrömmar och det tar kål på mig, allt är en dålig dag i dag precis som i den där jaget svackan att när man faller längst ned så vänder allt ? ah jotjena när då? Jessica kom tillbaka till avdelningen idag och jag ska ha permission får se hur den kommer att funka inte speciellt på topp idag kan jag ju erkänna. Önksade bara att man kunde spola tillbaka tiden och kunna vara lycklig som alla andra jävlar där ute ! avskyr saknad och hatad.
del mål ett.
Att förlåta mig själv för misstagen. hur fan ska jag göra med flytten ? blir det bättre om jag bara skaffar en annan lägenhet försvinner alla problemen då? blir man lyckligare att starta en ny kula? jag trodde förr att man inte kunde fly från det dom gör ont? kan man det ? jag vet inte längre men så mycket som man lagt ner på denna lägenhet, kanske den dagen man mår bra igen så kanske man saknar den så mycket? vad vet jag ingetning just nu känns det som och det gör mig arg på mig själv. vill bara spy på mitt så kallade liv. vill bara känna en aning glad gnista men går inte så bra, dessutom fick jag ny medicin idag för den andra gav mig sömn störningar med drömmar med problem fick ökad aptit så nu fick jag ytterligare 3 tabletter som ska stämma med sömn och få ett jämt humör, kul eller inte ?
fuck allt, fuck mig, fuck verkligheten.dagen känns som ett helvete.
upp och ner och upp, min hjärna, min själ och mitt hjärta har tagit en stor paus ifrån mig och svikit
mig kastat mig som ett trasigt papper i en sopptunna !
flaschback.
Sarah Elvan Mona Lisa Olsson Född 8901296940
uppväkt i Ransta med sina föräldrar och syskon varav hon är den 11 där med namnet eelvan eftersom hon
heter elvan i mellan namn. Har en storebror som heter Sonny som är född 85. flyttade tidigt hem till storebror Peter Andersson och hans tjej Veroncia Andersson som fick två söner Emil och Elliot. vid 17 år flyttade sarah till västerås pluggade hotell och restaurang sedan tillbaka till sala 2008, 2009 dog Peter i ett hastigt sjukdomstillstånd. Hela världen stannade så som Peters Älskade hjärta. 2010 kom en ny deprission men kom över den ganska snabbt då hon träffade killen Posze som han kallas, sommaren 2012 så försökte hon ta en medicinöverdos slussades vidare till familjeläkare fick mediciner men åkte på en stor blödning, blev sjukskriven och gick in i en livskris som slutade på ett olyckligtsätt i januari 2013 hamnade hon i en deprission som höll på att kosta henne livet, just nu sen 4 veckor tillbaka så befinner hon sig på avd 95 med bra personal och ska delvis slussas hem igen, men hjälp av dem att finna livslågan igen.
Bästa sättet att överleva är ens minnen som har gett en kärlek och lärdom. Att älska sig själv att förlåta och att gå vidare. Att förstå att livet inte kan bli densamma som de varit att ältande inte ger en styrka utan bryter ned en. Att grårta ut, att vara arg och ledsen.
Fina 15 år, älskade livet som mest detta kort är taget hemma i mitt rum i Peters lägenhet på atterbomsgatan som ligger i Gränby i uppsala. Fick mitt allra första jobb som servitris.
Fina Peter på sin födelsedag 30 år gammal ! tiden går fort och folk man älskar kommer en dag att lämna jorden men inte så tidigt som du fick. Finns så mycket kärlek och minnen.
samma dag som begravningen har nog aldrig velat se verkligheten som den var då? varför? varför jag? varför min familj? nu? ville bara va lycklig. leva i det liv som man hade växt upp med. Den enda dagen i mitt liv som jag gråtit så otriligt mycket !
13 år gammal, redo för nya äventyr efter ekebyskolan. Smal och tanig redan ätstörningar och själmords tankar. Tiden då man skar sig och orkade inte att leva, Peter räddade mig. Jag lovade han att inte falla så långt ner igen.
flickrummet hemma i Ransta.
Sala 2008. trodde att livet skulle bli en förändring.
sista sommaren inna man lämnade 7 år som man kämpat för för nya utmaningar och nya människor.
Doris och jag
smal ensam och sorgsen trodde aldrig att jag skulle träffa kärleken igen.
Posze obeskrivlig kärlek Jag älskar dig igenom precis allt !
finast och underbarast i världen. Tackar Gud för att vi fann varandra.
Posze, du har lärt mig mycket genom dom här åren därför känns det bra att du finns vid min sida.
Rip Rami våran älskade vän, du lämnade oss en tomhet !
<3
brunett eller blond?
älskade Tara saknar dig!
stora syster och jag !
hyttgatan var en plats man minns av kärlek och vänner !
cafe dreambook hookade vi alltid till på !
sjuka doris som piggnade till !
första lägenheten ihop!
Malaga värmde oss om hjärtat.
varför är livet orättvist med bråk och droger ?
avslutar detta inlägg med kärlek och saknad..
älskar dig sovgott kära bror.
dags att finna styrka för att orka att komma tillbaka igen.
mvh Elvan.
Rehabiliteringen tillbaka i det liv man föddes i.
Även om det finns tusen människor runt omkring en så känner man sig som en vissen ros. Man känner inte längre känslor de är som om att man måste nypa sig själv i armen. Varför är det så ? och varför tar kroppen stryk när man själv vill så mycket. Att man kanske måste acceptera att det är såhär och att man skall hålla hela livet? ibland vissa stunder så sluter man ögonen och önskade att livet hade passerat förbi eller att man aldrig hade föds till andas. Man kan inte älska sig själv längre eller att se sig i spegeln och tänka fan så fin man är. Eller att man har en bra personlighet som många säger,.. Kanske har jag det bara att jag inte får fram den på rätt sätt ? att sakna oarbetade problem ligger i drömmarnas händer i min sömn kommer det upp saker som har passerat för många år sen. Dom som vet vad allt handlar om så vet ni också med orden man menar tårarna och skriket efter hjälp. 4 veckor på avd 95.. Hm mycket upp och ner man går fram och tillbaka till rök rummet nynnar på låtar ser på dom snö fyllda träden och önskade att livsglöden kunde tändas mera. Första dagen första permissionen att sitta i en bil att komma till sala var en mardröm. Allt kämpande med jobb lägenhet allt är borta finner ingen samma styrka. Tidiga morgondagar då sommaren värmer en man är stressad till jobbet. Idag känner jag mig som en vilsen själ som flyger förbi mitt liv i trauman som har hänt. 24 år, ingen planering eller en dröm för att komma vidare, vad vill jag ? vad vill jag känna? vem är jag igentligen? hur lång tid ska det ta att komma tillbaka till det liv som jag engång levde ? jag minns åren 2006 till 2008 då jag var jag. Aldrig varit så älskvärd i mig själv, min fina bror levde och jag hade mitt första jobb. Jag bodde i Uppsala och mådde bara bra. Idag 24 finns inte längre några mål, finns ingen plats på denna jord som finner mig styrka att klara av det som är. Endast en utväg att somna in. Men man befinner sig i olika svackor folk säger att när man är på djupet så vänder det bara. I detta skede vet man vilka som finns och vilka som sviker men ni som vet vilka ni är finner inga ord till att beskriva kärlek till er. Speciellt Posze som vi har gått igenom så otroligt mycket men finner alltid en väg tillbaka och tröstar varandra. Jag är glad att du förstår mig och att du ger mig styrkan till att hitta tillbaka till mig själv. Kärlek till Mamma som finns hela tiden. Jannica min fina vän, Doris min självsfrände älskar dig min fina Staff. Oavsett vad som en händer så har alla människor en svaghet.
