Helgen är över idag är det bara en slapp dag. Ibland behöver man dra sig tillbaka för att bli starkare. Det känns som att det är mycket pågång just nu. Att hitta lusten i allt är inte lätt. Man försöker men man blir bara trött. På sistone så har jag bara önskat att ta en paus från jobben och dra iväg på semester. Att man kan sakna människor så mycket speciellt pappa. Det är helt sjukt hur livet kan förändras när en människa dör när släkten går sin egen väg. Det finns många drömmar man skulle vilja ha men just nu känns det som om dom är lååååångt borta.

 

 

Det var ett par månader sen sist. Inget har förändras uppförsbacken finns kvar där lika mycket som ångesten. Jag kan stå stilla men se folk runt omkring mig ta avstånd. Jag kan få ont i magen av alla tankar. Det tar aldrig slut och jag minns inte vad lycka är i livet. Önskade att jag kunde stanna upp bara få reda i dom trådar som gör ont i mitt hjärta. Plåstra om sårerna och sätta nya plåster. Mina haters finns alltid där på samma sida. Varför finns jag. Varför andas jag. Varför sättes jag till världen för val som människor valt? Varför fick jag inte ett vanligt liv och familj som alla andra. Jag sa till mig själv. Jag skulle bara bli 25 och sen skulle livet vara slut. Jag traskar i samma backe. Jag har min man. Jag traskar vidare som alla andra med motgångar som påfrestar honom och min frustration till att räcka till. Hur länge ska jag få spela detta spel? Väntan väntan på svar... kanske sitter jag där själv en dag utan någon. Det jag har lärt mig är att det alltid är mitt fel att folk avskyr mig. Att det är mitt fel att folk säger till mig att jag lever ett val som är idiotiskt. Dom som jag älskat och dom som svikit. Ni kanske har rätt ?

 

//eelvan