9 månader..

´Jahapp 9 månader med min babe snacka om vad tiden rinner iväg? och om han har blivit en helt annan människa, med ansvar och fixar allt inte skiter i allt och lever det där skitlivet, att man äntligen kan känna sig stolt att man fått han att inse att det faktiskt finns ett mycket bättre liv! det är min kärlek det Posze ! va bara tvungen att påpeka de. Nåväl däckade i Poszes famn när jag kom hem från jobbet stack iväg runt 7 till första jobbet sen när jag kom hem på rast kl 12 så låg han fortfarande kvar och sussa den latmasken ! vidare till nästa jobb som slutar 21.30 sen hem och plugga har ju lagt de där lite åt sidan, men inte bra eftersom jag verkligen vill in på högskolan, kanske skk ambulans, socionom eller tandläkare, vem vet inte jag en iaf ! nåväl lön idag schopping i morgon, dags att dra tillbaka till verkligheten igen..

seeeyyya.


Dryga tanke !

Jag är helt sluuut, så känns det hann inte med min promenad i morse heller klockan ringde kvart i 12 och då var det dags för 9 tims jobb igen, hann dock men en kvällsrunda med Babe och träffa Beciir en sväng, sen total däcka jag direkt ! hinner dock inte med att gratta syster eller följa med mamma och kolla på hus, hm ja hus? räcker det inte med ett hus i Spain och en 3a där och en lägenhet här? men kanske skönare att bo i hus, det skulle jag med tycka, längtar som tusan till måndag då är det frissan igen ! ska även hinna med att ringa tatueraren och fixa klart mina tatueringar ? hur ska man hinna känns som om man har fullt upp men det är härligt att känna att allt flyter på som det ska !
men också en sak, en jäkla dryg tanke ibland fastnar man i banor som man inte vill fastna i att acceptera att en annan männsika har haft ett annat liv? förhållande är konplicerat ibland och jag kan inte fatta igentligen hur en sann kärlek kan vara som den är? kanske ingen annan vet heller, och kanske dags att kasta bort dom där tankarna och fokusera på något annat, man kanske ska jobba på att känna att man är bra? men drygt och svårt efter allt som varit, ibland önskade man bara att man hade ett skydd att ingen kunde komma in och att man bara kunde styra bort känslor, smärta jag hatar det ! nog babbel om kärlek dags för jobb.


tjohej!


Powerwalk & Jobb !

Tog en härligt Powerwalk nu på morgonen så nu sitter man hemma och tar det lungt, va till sjukgymnasten igår och fyfan vilken träningsvärk man har idag ! helt stel i hela kroppen men det behövdes. Vad säger man tack för det sis va ju ditt fel ;) sem blev det kalas igår kväll hemma hos sis kille hans dotter Tuula fyllde fyra år, sen vidare hem däckade i sängen innan klockan ringde och det va dags för jobb. KÄnns som om att jobb och skola är det enda som existerar? kanske bara bra det, längtar tills nästa höst då man äntligen kan hoppa in på högskolan ! nej nu duschen sen wooork !


pusss !



Snart blondie igen, skööönt !

P & S










Höst dags snart?

Hm länge sen man bloggapå riktigt, vet faktiskt inte varför jag la av känns faktiskt som om hösten börjar att dra ien igen börjar att svala lite känslor och lite tillbaka blickar om hur det var för ett år sen, hur det var då trodde inte att jag skulle prestrera så mycket som jag har gjort, skola och jobb och 9 månader med Posze. Jag tränade då som fan vilket jag har börjat med idag.. Jag minns också att jag som då va som en fest prisse sörjde onödiga saker som är ett bearbete nu, ett annat kapitel men jag önskade att det inte hade gjort så ont för det får en att misslyckas i andra saker.. Men vem har sagt att livet måste vara underbart hela tiden?

Nej dags att pallra sig till gymet !



Kärlek <3

Nellie Rami Brittle

Våran älskade vän försvann ur vårat liv allt för tidigt, alltför hastigt. Det finns endast minnen och sorg och saknad kvar, det finns inga ord som kan förklara hur svårt det är att se och att acceptera att du inte andas eller lever runt om oss. Att det inte blir några flera galna ute kvällar med gänget eller roliga hyss som Tidölindö. Du lever vidare i oss och jag hoppas att du har det bättre där du är nu, saknar verkligen dig och Nellie. Man minns dig som tuffingen med staffen, jag såg aldrig den svaga sidan av dig för att du var för bra. Alla gillade dig för den du va, att du alltid fanns för alla dina vänner. Jag trodde inte att detta skulle bli slutet, jag minns det som om det var igår att vi alla skulle ses innan sommaren skulle komma innan du åkte till Turkiet, Beciir drog till bosnien, Posze till sthlm och jag kvar i Sala. Därmed splittrades våran saga. Vi hann prata om dig till Freddy för att höra hur det var, nästa dag så var du bara booooooorta. Alldeles för långt borta, du var redan en ängel, en av dom bästa änglarna som finns där uppe med min Storebror Peter. Det är tufft att inse en saknad när en människa inte finns mera men du Rami tro eller tvivla aldrig på att du var dålig, för du satte spår i dina vänners hjärtan. Vi saknar dig alldeles för mycket, så du min kära vän vila i frid <3