Älskar dig babe saknar dig så sjukt mycket ibland att man måste rensa tankarna och vardagarna att hitta på något att göra hela tiden. Snart så har det gått 5 månader och jag ångrar ingenting ser fram emot sommaren med dig. Önskade bara att allt vore lite lättare ibland. Men de kommer en dag då vi får leva också. Kärlek sätts alltid på prov när man får vänta på den andra människan i ett förhållande. Kanske gör de oss starkare också? Önskade att jag kunde krama om dig just nu. Glöm ej att jag finns för dig och kommer att stanna också.

 

 

Riktig skit dag kallt och rått ute drömmen inatt fick mig att få panik hur fan kan man drömma om folk? Hur kan man få en panik ångest och känna att döden är utvägen? Avskyr att sova som jag gör och jag är sjukt trött idag som alla andra dagar känner att kroppen säger ifrån och skulle behöva vila. Förstår inte ibland hur jag ska orka eller vad krafterna kommer ifrån. Känns som om att något kväver mig och önskade att du kunde hålla om mig så man fick känna en trygghet. Jag behöver ladda mina batterier just nu. 

 

 

Veckorna rinner iväg och idag så har jag varit till amanda och och färgat håret skönt att ha de fixat! Sedan så har jag motionerat i motions spåret och snacka med polskan vi satt i solen och fikade och pratade om gamla minnen de är skönt att vissa små saker som man gör som påminns om den man är. Senare på kvällen så åkte vi med chevan till jimmy och linda och dom tog mustangen och vi drog iväg till Västerås på bilträff och träffade lite folk. Jag åkte med i mustangen och vi härjade och brände lite gummi skönt att komma ut lite! Avslutade kvällen med mc donalds och hasse hakade på så vi satt och pratade om crousingen och allt annat så nu ligger man i sängen framför tv och doris som snarkar.  Helgen som var så va jag och pölsa till värmland haft en bra helg i alla fall !

 

 

 

 

 

Är påväg och skall säga hej då till pappa han lämnar sverige idag och åker till spanien kommer att bli tomt och bli en saknad. Älskar dig pappa. Livet förändras för alla det gäller bara att flyta med 

 

Att tänka eller att inte tänka. Det känns som om att jag är en själ som inte syns men går runt dom andra. Det känns som att jag inte fattar ett dugg just nu. Att jag inte ens kan tänka varför kan det aldrig vara bra? Varför kan det inte bara flyta på som för andra? Det känns som att jag bara har ett skal just nu men tom inombords att man liksom bara flyter med allt. Man känner bara att hjärtat slår men man orkar inte att bry sig om resten. Skulle bara vilja sitta på bryggan vid silverköparen och bara se solen skina. Fattar inte varför det blir såhär. Är så jävla trött på mig själv ibland. Har inte ens varit till peters grav på snart ett år heller. Pappa flyttar i morgon till spanien och jag drar mig för att säga hej då. För han är så uppe i sitt egna. Tar avstånd från människor för att det inte finns ork att bry sig. Har lust att krossa varje spegel som jag ser mig själv i för att hatet mot mig själv övervinner alltid det positiva tankarna. Känner mig som ett psykfall i andras ögon. Och jag kan inte ens stå på egna ben som jag fick lära mig att göra när jag var 13 år. Jag flyttaee hemifrån när jag gick i 9an och sket i allt för att jag ej mådde bra är de är det man får sota för nu?

Seg dag varit på möte och mestadels tagit det lungt så snart blir det grilla och sen ta en promenad. Har blivit sugen på en chevrolet bel air 56a men inte tagit steget till att fatta ett beslut det är ju en investering men man måste alltid tänka 2 gånger. Pölsa har ju 2 bilar och de är klart att jag vill ha en också. Men mycket man vill ha här i världen! 

 

 

Helgen har rullat på påskmat och i torsdags var jag iväg och tatuera armen fredagen åkte jag och pölsa till sthlm till garaget och fixa ny matta i bilen och sen hälsade på lite folk. Slutade med att vi tog en fika i enköping hos syrran. Igår så var det påsk middag och vi fixade maten och linda och jimmy kom förbi sen åkte janne mamma jimmy och linda chevroleten och vi åkte med uffe i hans buick. Åkte en sväng till västerås och avslutade mat på liljas. Nu så blir det eskilstuna och pölsa kör buicken idag med det är veteranmarknad och crousing ikväll i eskilstuna mamma och janne är redan där och vi är påväg. I morgon så är det måndag och sluta på denna helg som har runnit iväg!

 

Jag och pölsa den 12e april på swap meet i sala vi jobbade på klubben och pölsa hjälpte mig även om han ej är medlem i våran klubb. När jag tackar han säger han klart jag hjälper dig annars hade jag inte fått tid att umgås med dig. Goa du älskar dig och önskade att du kunde vara i min närhet varje dag!

 

 

Jannes lillebror min bekant min brors vän och alla andras nära och kära tony skulle ha fyllt 40 år idag. Vi har varit och tänt ljus idag vid hans grav farmor hade gjort fint med ängel och ljus. Vi fikade hos farmor och farfar och sedan åkte vi hem till uffe och pratade lite om buicken som kommer till heby från usa den 28e april. Man är bra sugen men ej tagit ett beslut ennu! Nu är vi på väg hem och dags att sova snart.

Solen skiner och för tillfälligt så känner jag mig stark för jag måste fixa detta nu för de är inte långt kvar tills allt har läkt som det ska. Saknaden kan jag hantera bättre idag en för några månader sen. Min bror peter fyller den 19 april och det är klart att man tänker på det också mycket men livet är som bergodalbana upp och ner så kommer det alltid att göra oavsett. Det gäller bara att hantera sina känslor på rätt sätt. Det som har varit har varit och är inget som man kan vrida tillbaka och göra skillnad på. Mycket är på gång och jag ser fram emot det. Dags att bli starkare jag har kastat bort så mycket av min tid med sorg och insett att jag istället skulle kunna ro om mig själv. Man kan inte påverka andras levande eller beslut fäll aldrig en tår för någon som aldrig skulle fälla en tår för dig. 

 

 

 

Förlåt om jag inte varit den bästa. Förlåt om jag betett mig illa förlåt om allt rasade. Jag vill bara göra rätt men de är svårt att försöka att vara bra. Jag hoppas att alla där ute kämpar på när de är tufft. Jag avskyr när alla andra mår dåligt jag önskade att jag kunde hela världen och göra tårar till lycka. Jag kommer aldrig att bli perfekt och jag fattar nu hur svårt allt kan vara ibland. Skuld. Förtvivlad och en saknad. Önskade ibland att livet kunde vara bättre ibland. Jag vet att mitt sätt också kan vara fel men man får lära sig av misstag och fel. Det blir en erfarenhet tillslut. Förlåt för alla gånger som jag kan flippa ur eller att ångesten tar över mig. Älskar dom som finns i mitt liv och tänker på dom som funnits där för mig.

 

 

Att saknaden alltid finns. Att tomheten alltid finns att allt i livet slockna den dagen du tog det sista andetaget kommer aldrig att finna ord till saknaden jag önskade att du fanns här nu och att jag kunde prata med dig när jag behöver det som mest allt är så förändrat utan dig. Varför just du? Älskar dig min underbara storebror du kommer alltid vara älskad av mig. Kärlek från minsta syrran

 

 

dagarna drar sig sakta iväg andra dagen som jag sovit bort typ som jag känner mig just nu så skulle jag kunna sova i en evighet och inte gå upp alls. men vaknade halv 1 idag av att mamma kom hem från jobbet orkade knappt att gå upp hade ont i hela kroppen. jag känner mig nere på nått sätt det känns som att jag letar i svar i motvind ibland. pratade med läkaren och jag skulle in i morgon och ta prover har tydligen åkt på blodbrist (anemi) för att njuren inte jobbar som den ska. eller så trodde dom att jag producerade för lite blodkroppar men har även blod i urinen på varje urin sticka som jag lämnat också. man är van leva med det man har haft det sen man var liten det tog hårt på en när man var yngre men med tiden så lär man sig att tänka det som händer händer man kan inte styra sin kropp och hur den fungerar man får acceptera det helt enkelt. men känns så drygt när man försöker att rycka upp sig för att inte deppa då kommer det fysiska istället finns liksom inget slut. satt och grubblade tidigare saknar vännerna och tiderna som man haft ihop och jag fick ett sms från jannika där det stod jag saknar dig. och jag blev helt rörd för hon har alltid funnits där igenom allt. vi snackade lite och hon skrev ett sms när jag berättade hur jag mår och det jag går igenom jag önskade att du bara kunde få bli fri från alla problem önskade att jag kunde trolla sen att du är stark och ger inte upp. har också världens bästa svärmor som är gullig och bästa pölsa önskade att jag kunde må bättre just nu, känner att saknaden just nu inte tar lika hårt det känns som om att jag börjar att lära mig att är som det är i alla fall just nu. man har sina rutiner att på helgerna att man träffas då och sen försöker att tänka bort saknaden i veckorna för det kan bli på frestande ibland. finner inte så mycket att skriva just nu heller dags att lägga sig i sängen och lyssna på regnet som smattrar mot taket. jag hoppas att solen kan krypa fram snart man blir så mycket gladare och allt känns enklare också. godnatt kära vänner !

 

 

 

 

Då ni är lyckliga, skåda djupt in i era hjärtan och ni skall
finna att endast det som berett er sorg, nu ger er glädje.

Då ni är sorgsna, blicka åter in i ert hjärta och ni skall se att
ni verkligen gråter över det som en gång skänkte er glädje.

Några av er säger ”glädje är större än sorgen”
och andra säger ”nej, sorgen är större”.
Men jag säger er att de är oskiljaktiga.

Tillsammans kommer de och när den ene sitter ensam med
er vid bordet, kom då ihåg att den andre sover i er säng.
I sanning, ni är som en våg mellan er sorg och er glädje!

dagen rullade på fort jag somnade när jag kom hem från farmor och farfar har varit jätte trött idag och ett tag började jag fundera är det nått som är fel, är jag sjuk? har aldrig varit så trött och seg som jag varit idag. sov säkert i några timmar tills mamma väckte mig och frågade om jag ville följa med en sväng till stan och handla. orkade knappt att resa mig upp ur sängen men pallrade mig i väg och satte på mig skorna och jackan och tog en cigarett. vidare till stan och handlade och höll på att somna på vägen hem igen. tog tag i att fixa källaren när jag kom hem och gille stugan för att inte sova bort dagen så nu börjar man få lite bättre ordning. efter det så tog jag en dusch och sen vidare ut på en promenad med doris och gick förbi stallet och klappade hästarna som stog i hagen kände ett slags lugn och saknaden av att tillbringa timmar där. idag så har jag faktiskt inte grubblat så mycket känner mig bara låg och orkeslös och allt känns tråkigt. har käkat en sväng till och varit lite social med lasse mamma och janne för janne tjatar på mig flera gånger idag hur är det? hur går det med allt? hur går det med kärleken är du nykär? jag svarar som vanligt jag är fortfarande trött, allt annat kommer som det kommer, kärleken flyter på och ja jag är förälskad. måste erkänna att jag har svårt att dölja att jag inte mår så bra just nu. men det är som det är. nu så är det dags att bädda ner sig om jag ska orka med morgondagen. godnatt alla där ute.

avskyr dessa dagar då regnet faller som det gör. det blir så mycket enklare att solen skiner och värmen finns istället för detta, det är så betydligt mycket lättare att vara glad då. detta väder gör en nedstämd och man har ju inte lust att gå ut på en lång promenad heller. brukar gå ner till hagen med hästarna här bakom huset där vi bor och jag saknar verkligen att vara i stallet men oftast så måste man kunna vara flexibel och kunna ta sig fram och tillbaka så det är bara att vända i 5 månader till. doris älskar att vara i stallet också. det finns mycket som man saknar att göra typ som camilla och jag när vi hade tjej kväll på onsdags klubben eller när jag och jannika softar. men svårt också när man bor på landet så har en fundering på om jag ska kirra busskort istället i alla fall just nu så man kan göra lite andra saker som får en att bli gladare.

 

har sovit dåligt inatt dom mest sjuka drömmarna som känns så verkliga. fattar inte varför. hade svårt att ta mig upp ur sängen i morse när vi väl kom in till ect så säger skk jessika att överläkarna bokat in möte på fredag kl 13 för att prata eftersom jag är så pass orolig och lika så under behandling och under den tiden jag är sövd plus att mamma också är orolig. ect hjälper men det är biverkningarna som är värst och dom man är rädda för. när jag stod i dörr öppningen och pratade med jessika och såg in i behandlingsrummet så va jag nästan gråtfärdig. och jag finner ingen förklaring till det heller. jag vill inte bli insatt på mediciner heller igen. men om jag slutar upp med allt så finns det risk att jag kommer att må sämre. och jag tror inte att dom kommer att göra det heller mamma och ect sköterskorna märker att nått inte står rätt till. jag är orolig ovanligt orolig och det är tydligen sällsynt säger dom jag gråter tydligen i narkosen också att tårarna rinner när man är sövd. jag har svårt vissa nätter att sova om jag somnar så sover jag oroligt och drömmer om konstiga saker, oftast om döden eller att jag blir dödad eller om människor som jag haft i mitt liv. jag äter sämre, jag drar mig undan precis som nu jag orkar inte att prata med någon och vill vara för mig själv. jag var hem till farmor idag och det första hon sa till mig när jag kom in i köket men gumman hur är det med dig igentligen? du ser så ledsen och nedstämd ut. men jag svarar bara att jag känner mig trött. det spelar ingen roll om jag har världens bästa människor runt omkring mig så vinner alltid ångesten och jag vet inte hur jag ska klara av det. jag vet heller inte vilken hjälp jag kommer att få av läkarna för att få bort min oro. idag är det en sånhär dag som jag känner mig låg, jag skulle kunna sova hela dagen och bara vara och att bara stänga av mobilen jag försökte att äta men gick inte så bra det heller och janne tittar på mig och säger du äter ju inget du har ju inte ätit sedan igår ikväll. men jag viker bara undan plockar disken och drar mig undan. känner mig orkeslös att jag inte orkar mera. jag vet inte vart jag ska finna styrkan just nu. jag fattar heller inte varför det ska kännas såhär för att ta sig tillbaka till den lång vägen. jag känner att jag behövde den där ect behandlingen idag eftersom det var 14 dagar sedan. jag fattar inte att utbrändhet kan sätta sig på detta vis som det har gjort. och jag känner skuld till alla som måste vara med om detta även mina anhöriga jag skäms över mig själv och det får mig att gråta. allt det här gör ont. människor kanske tänker såhär precis som med kvinnofridskränkning att man bara kan rycka upp sig och allt är bra. eller man väljer hur man vill leva osv. men om det vore så lätt som människor tror så hade jag nog varit den gladaste just nu. den drömmen som jag hade inatt gjorde mig nedstämd. jag var i en lägenhet jag tror att det var ettan på åkra och det var människor som flyttade saker. inne i rummet i soffan satt christian och var sorgsen och jag satt mig brevid han och han sa att jag kommer att sakna dig syrran. jag minns att jag kramade om honom och att jag sa till han att han klarar av detta. sen kom robban in i rummet och började prata om sebbe hur han inte tyckte om någon skräckfilm han va på gott humör och båda gav sig av. sedan kommer sebbe och hämtar sina saker och jag ser att han är ledsen och jag ber om ursäkt för allt. att jag gått vidare men att det var bäst så. att allt som hänt får läkas med tiden. sen gav jag mig av och vaknade av att janne väkte mig. hur fan kan man drömma sånt? det finns ingen saknad till att leva det livet igen och jag är glad för det livet som jag har nu och att jag älskar pölsa. men det är säkert skulden som kommer att allt känns som om att det är mitt fel. men det är inte fel att gå vidare när man blivit lämnad och det är inte fel att träffa en ny och det är inte fel att älska en ny heller. det är känslorna som styr en och det spelar ingen roll om det var kort tid efter eller så. utan man gör det som man känner sig glad och lycklig för. och jag fann kärleken i pölsa och ju mera tiden går så tänker jag inte på det gamla längre utan bara drygt att drömma om det. drömmar kan man heller inte styra över för om jag hade kunnat så hade jag valt att inte drömma om det. jag har bestämt mig för en sak och det är att fixa det här nu. att aldrig ge upp utan att lära mig att inse verkligheten och vad som hänt istället för att skjuta det åt sidan. nog om det pappa ringde idag också kändes skönt att få prata med han. han var glad och dom hade bra väder och han skulle ner på marknaden och jag längtar verkligen ner dit. det kommer att bli tufft att lära sig att leva att pappa bor i spanien och att man inte kan ses lika mycket. men pappa du ska veta att jag älskar dig och att jag är glad att du finns och ställer upp med vissa saker när det knasar i livet.

om du bara visste vad jag älskar att somna brevid dig, att krama om dig att springa runt här hemma och busa och skratta som vi gör. att ditt leende får mig att smälta att din du alltid får mig att le när allt känns som hopplöstaste i världen. att när vi åker bil att du alltid lägger handen på mitt knä. att du alltid skriver din kärleksförklaring och att du alltid ringer mig vaje dag. att när jag ser in i dina ögon känner jag en lycka. när du alltid smeker mig på kinden så får du mig att känna en slags ro och mitt hjärta slår dom slag som dom ska göra. att du alltid finns där och lyssnar och läser av mig som en bok. att jag funnit det jag söker med dig. att jag aldrig skulle vilja dela mitt liv med en annan. dina ögon är så fina och du har den bästa personligeheten som finns. det är ren kärlek som jag känner. jag skulle alltid finnas där för dig. vad det en gäller och jag ska aldrig lämna dig. det har du mitt ord och mitt liv på. om du bara visste hur du gör livet enklare och hur du lämnar en tomhet när du stänger dörren och startar volvon och åker tillbaka till stockholm igen. dagarna utan dig är döda det finns inget skratt på det sättet som du ler och sprider glädje på. önskade bara att jag kunde krama om dig att jag kunde leva med dig enda tills livets slut. att kunna prata med dig om allt känns otroligt bra, att jag i början va nervös för att släppa mina känslor och visa vem jag är eftersomn jag visste att du igentligen inte va ute efter att träffa någon. jag skulle aldrig kunna tänka mig en dag utan dig i mitt liv. aldrig kunna såra dig och jag försöker för varje dag att tänka ut bättre sätt för att kunna ge mera kärlek till dig. du är värd allt det bästa som finns på denna jord. du är värd all kärlek i världen. du har satt dina spå i mitt hjärta som ingen annan gjort det står ditt namn i mitt hjärta och mina andetag andas för dig. ibland så har jag svårt för att se vad du verkligen känner. men jag vet vad jag känner. du skulle bli den bästa pappan också kan se det framför mig. tänk att få somna brevid dig varje kväll att bara krama om dig och aldrig släppa taget. jag är glad att du kom in i mitt liv. kanske så var det ödet? du är inte bara saknad utav mig utan alla andra här som du lärt att känna. och alla ser skillnad på mig när du är här på helgerna och när vi inte är med varandra i veckorna, jag försöker att dölja saknaden men alla ser igenom den på mig. det är så sjukt jobbgt att se andra par dela sin kärlek och då saknar jag dig ännu mera. men jag försöker att sysselsätta mig och försöker att tänka bort saknaden även om det är riktigt jobbigt vissa gånger. jag hoppas att du vet att jag älskar dig så sjukt mycket på denna jord. du är mitt liv älskade du. och jag känner en slags harmoni och en avslappning, ibland känns det som om att jag måste nypa mig i armen för att känna om detta är en verklighet. det tar på mig också ibland eftersom du pendlar hit som du gör, jag vet hur det känns eftersom jag också gjort det engång i tiden. men jag uppskattar all tid som jag fått med dig. jag tänker på dig konstant ska du veta, jag saknar dig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hej bloggen det är söndag igen.. i går va det klubb möte på sala klubben inför swap meet nästa helg. efter det käkade jag med medlemmarna och tuckan på liljas och sen vidare hem och städa så det kommer att bli klart så man kan flytta ner i gille stugan. sedan kom min pölsa på kvällen och vi tog det bara lungt och kollade film. det blev en kort helg men det kändes bra att äntligen få ha han i min närhet livet blir mycket enklare på något vis. så idag sov vi till kl 10 och sen så på eftermiddagen så åkte vi in till sala och åkte till 13 brottet och tittade lite och sen vidare hem till farmor och farfar. har även pratat med pappa i går och dom va i barcelona då så nu är dom framme. pölsa har även packa en del av sina saker hit också som han hämtade i fredags. nog om händelser och till vidare till känslor. i morgon är det ect dags igen och jag grubblar mycket på det, det börjar att skrämma mig på ett sätt. detta är inte jag. jag har också bestämt mig att leva snålt i 2 månader för att fixa allt. det är det sista för att jag ska kunna andas ut. jag har insett också att jag träffat en kille som pölsa som lyfter mig till toppen spelar ingen roll. jag trodde aldrig att jag skulle släppa in en människa i mitt liv på det sättet jag har försökt att finna ord till att förklara känslan av hans närhet. jag vet att det kommer dagar då osäkerheten kommer, kommer han att stanna kvar? måste jag passa på med den tiden som finns nu? kanske tar det slut en dag? jag vet att det låter konstigt men jag har vandrat i det livet i mitt förra förhållande. in och ut fram och tillbaka och jag har märkt att jag säger ifrån och jag drar mig undan när det är jobbigt. oftast istället för att prata. jag har alltid varit den som stannat kvar och den som alltid velat prata och lösa saker. men kanske är det så att allt har satt sina spår? men det är inte meningen att att andra ska drabbas av det... men jag har svårt att lita på folk efter allt som jag gått igenom. jag har mycket skuld i mitt hjärta och jag hoppas att det släpper en dag. jag är inte den som grubblar när jag mår bra och har ro i min själ men jag är på det spåret att släppa taget på saker som har krossat mig totalt. på natten när jag sover drömmer jag om allt jag levt i. inatt så drömde jag om min bror peter och när vi var till kuggnäs jag måste ha varit 15 då. varför drömmer man om saker som man varit med om? jag önskade att jag kunde känna närheten av dem själar som lämnat jorden dom som betytt mycket för mig. jag är svag innerst inne just nu och jag har svårt att acceptera som det är. oftast när jag är själv kommer allt över mig som en flod. efter ect behandlingen så kommer dubbelt så mycket. och varje gång jag vaknar upp så faller jag mina tårar eftersom jag alltid går förbi avdelningen som jag hamnade på när allt rasade. jag kan inte förlåtra mig att jag inte var tillräckligt stark det enda som jag sökte var kärlek men det gick helt fel. jag kan inte neka att jag kämpade in i det sista för att allt skulle bli bra med sebbe men jag kände i julas att det började att gå till fel håll igen. men jag tänkte alltid att det ordnar sig. jag har aldrig varit den som lämnat ett förhållande utan blivit lämnad och oftast då har jag gett allt till den andra och glömt mig själv. jag vill bara släppa taget om allt gammalt och njuta av det jag har. men det är svårt, är det inte det ena så är det det andra. jag vill vara glad och sprida glädje och kärlek till andra. så som jag alltid varit förr. pöslas personlighet påminner mig om mig själv och det gör mig stark. det är första gången som jag känner att jag känner mig älskad och jag trodde inte att kärlek fanns på denna nivå som vi har. det sättet som han behandlar mig på känns som en trygghet den tryggheten som jag sökt i flrea år. men varför kommer då rädslan? varför känner jag mig inte tillräcklig? varför hatar jag att kolla mig i spegeln och känna ångest för mitt utseende? det är samma sak som att man har ångest för jobben för det tar på en att vara sjukskriven också. önskade ibland att jag kunde sitta vid stranden i calahonda och bara vara ibland. en sak som jag också tänkt mycket på är året 2011. ett år som va bra när mamma och pappa bodde i spanien allt flöt på med både vänner och så men dock va det året som jag sjukast och opererade njuren 4 gånger men det spelade ingen roll för jag hade alltid vännerna där även om jag bodde på sjukhuset ett tag då. men jag har lärt mig att njuta och ta vara på dom stunder som man mår bra i och vara rädd om det man har för man vet aldrig när det kan gå åt det dåliga hållet. det finns så mycket som jag vill skriva men kan inte formulera allt. man tar ett djupt andetag och tomheten förvandlas till en oändlig saknad för det spelar ingen roll om man har sin mobil och kan prata för det är inte samma sak. älskar dig pölsa tack för denna helg.

 

 

 

 

 

Man skulle nästan kunna stryka ett streck för denna dag. En fredag utan pölsa känns konstigt men i morgon så i alla fall en dag denna vecka. Har hjälpt mamma idag i västerås sen vidare för att fixa bil delar till chevrolet bel air vidare till heby och fikade sen till varmsätra och hämta andra delar och doris fick leka med deras amstaff. Vidare till farmor och farfar så kom hem strax efter 18. Jag och mamma har fixat med tapetseringen i köket och nu så är jimmy och linda här. Dagen är snart slut och skönt det! Önskade att allt kunde vara tipp topp just nu. Önskade att jag kunde krama om dig när det är som tuffast.

 

 

Hatar att inte kunna sova men har pratat med jobbet nu iallafall och det kändes bra! Sjukintyg som måste in bara känner en press eftersom man varit hemma ett tag nu men ska försöka att fixa detta nu ska prata med elisabeth om ect behadnlingarna. Måste hälsa på dag jobbet också tufft är det men det gör mig starkare på ett vis också. Danne är en jäkligt bra chef så man kan prata om allt också det är viktigt med en bra chef. Funderar på att gå ut och ta en cigg och sen dricka lite är törstig för engångs skull. Doris ligger här brevid mig och snarkar precis som alla andra i detta hus. Ge mig lördag behöver lite mera kärlek för att fylla på styrkan.

 

då allt är kasst och allt är fel men det finns en sak man kan erkänna och det är att det går över då allt börjar att bli bättre så länge man är sig själv så tror jag att man klarar av vad som helst. att man ger sig tusan på att man ska klara av saker att man sätter upp mål kanske små mål men inte för stora mål, felet jag gör är kraven och att allt ska hända nu och nu. men man kan inte få allt på engång. utan tålamod är nått man måste lära sig. man måste lära sig att älska sig själv och lära sig att förlåta och lära sig att släppa saker som man inte kan påverka. man måste lära sig att respektera andra och lära sig att förstå att vissa saker är inte allt i livet. materiella saker är inte allt. pengar är mycket men igentligen inte allt. kärleken är en stor del och en viktig del. både till sig själv och till andra. det var nog därför jag valde att jobba med människor att sprida glädje och hjälpa till att förstå att det finns människor som har det tuffare och att man ska lära sig att vara glad att man klarar motgångar, för oftast så faller allt men när allt fallit så kommer det oftast bättre tider. motgångar ger oftast framgångar. jag brukar tänka på gamla vänner som sitter fast i sina problem och droger men även sådana som inte visar respekt till andra. jag kan inte föreställa mig att folk kan vara så. visst jag är inte perfekt själv och kanske inte varit felfri i dessa 25 år men känslor för andra människor och deras beteende finns. ibland så kan det vara jobbigt att vara en känslomänniska att man tar åt sig att man bryr sig för mycket. att man ibland har svårt att säga ifrån för att man inte vill skada andra. men man får inte glömma att man måste tänka på sig själv ibland. oftast efter tårar så kommer ett leende också. jag tror att vad som en händer så finns det alltid en lösning även om man når botten så gör nog det en starkare. jag hoppas att jag får se mig själv starkare och kunna gå igenom stan och skita i vad andra igentligen tycker om en. för det är bara en själv som vet vem man är och vad man ger och inte ger. jag har alltid varit den som tagit åt mig. jag hatar att bråka eller att vara oense med folk. jag är alltid den som tänker på som varit bra och inte det som varit dåligt. en människa skulle kunna behandla mig illa och jag skulle känna skuld jag skulle inte kunna hata eller behandla den likvärdigt tillbaka. jag har alltid jobbat på att vara bra, omtänksam och snäll att vara den som folk minns. och om jag sårat någon så hoppas jag att dom vet att jag ber om en förlåtelse. jag tror att det var min storebror som lärde mig att vara känslosam. dom som jag håller kär och den som äger mitt hjärta finns alltid där. igenom precis allt. jag hjälper oftast andra mera en vad jag hjälper mig själv. för det är en del av mig. att människor ska vara lyckliga. önskade att världen var problem fri och att alla va värda det bästa. önskade att jag kunde ge pölsa alla dessa punkter jag vet att att han inte heller har haft det så lätt och jag tänker oftast på det. för jag vill att han ska vara lika lycklig som mina drömmar är. och jag önskade att jag fick den chansen att ge den. det skulle lyfta mitt självförtroende också. kan inte sätta ett ord på vad det är som får mig att kämpa så hårt i vardagen enda sen jag träffade han till och med första mötet fick mig att tänka om. han är en speciell människa med hjärtat på rätt plats och det finns inget ont alls i han. det är den första killen som jag litar på och som jag gav chansen till distans. samma sak hans familj helt underbara svärföräldrar och hans syskon. jag bara ler för mig själv när jag skriver dessa rader, lyckan besöker mig när jag tänker på att jag har den jag vill ha i livet att man slipper att söka och att kunna lägga det gamla bakom sig.

då var denna dag snart slut och jag lyckades att att klara av att överleva dom motgångar som kom idag också. har varit hos pappa och sagt hej då. har varit hos jannika och luftat minnena och tankarna känner oftast att jag saknar att umgås med vännerna men svårt när man bor som man gör. jag hatar också att jag spar på alla bilder sen förut på bilen och boendet det som gör så förbannat ont att sakna den tiden man bara log och älskade att jobba och spara pengar. jag saknar att sätta mig i bilen och dra iväg och jobba eller ta bilen till ställena där man fiskade då man va yngre att sätta sig på bryggan en sommar kväll och känna lugnet. tänk om man kunde få vakna upp med ett leende och känna att fan vad livet är bra precis så som jag kände kämpe glöden för att fixa bilen behandlade den som om det vore mitt barn service hit och dit och nu då? har kastat dessa pengar i sjön så som den ser ut idag och bråkar med försäkringsbolaget om att dom ska fixa den. det stör mig så förbannat mycket. kommer ett steg närmare till mig själv så länge jag klarar dessa motgångar. det känns som om att drömmarna och saknaden är den vardag jag får leva i vill tillbaka till det jag levde i och det som jag kämpade för det var det som fick mig att leva förutom det dåliga med kärleken och istället ha pölsa i min vardag det är också en saknad och jag försöker att hindra den saknaden varje dag. distans är jobbigt och jag trodde aldrig att jag skulle sakna någon så mycket och kärlek det finns det kan jag lova mer och mer för varje dag och mer och mer saknad och frustration varje dag. vill ha det där familje livet och minnena och gemenskapen som man drömmer om. ju mera dagarna går ju mera stress blir det man känner sig äldre och man känner att man inte kommer någonstans. nog om mina drömmar helgen kommer att bli kass en dag med pölsa sen en vecka som kommer att kännas lååååång.varför ska du bo så långt borta? önskade att vi hade det perfekta livet ihop och att man va lycklig varje dag. det känns som om att jag har stannat upp och inte kan ändra på mitt levande. tog mig i kragen att jag ska ringa till min chef på natt jobbet dom undrar när jag kommer tillbaka igen och jag saknar det kan jag lova. men som sagt man måste vara frisk innan man kan ge sig på att jobba så man håller denna gång. pösla jag vet att du kommer att läsa detta och jag vill att du ska veta att jag ältar saknaden för den blir bara mera och mera och jag känner att kärleken blir starkare och att du gör mig varmare inombords och det blir till en frustration. jag önskade att jag hade träffat dig tidigare i livet jag kommer aldrig att ge upp dig. du gör mig till den lyckligaste på denna jord kan jag lova dig. jag vill alltid vara din genom allt. nu är vi där vi är och jag hoppas på att allt blir så mycket bättre det är dig jag lever för och skänkt mitt hjärta. har så många drömmar om livet och jag hoppas att jag kommer att klara av dom med dig. att du får se den lyckliga sarah jag har så sjukt mycket att ge dig kan jag lova. det jag gett är inget gemfört med det som jag vill ge dig. hoppas att du förstår mitt tänkande. från det ena till det andra så är det ju fredag i morgon och veckorna rinner fort fort iväg. önskade att man kunde få stanna upp tiden ibland och bara få vara och ta itu med allt och tänka att fan va bra att allt ordnade sig tillslut.  men dags att drömma vidare.

 

 

jag hade turen att pölsa kom förbi ikväll men alltid lika tomt när han måste åka hem blir en sån jäkla tomhet men det är 2 dagar kvar tills man får träffa han igen. tänk att pengar ska styra allt i världen? hatar att det ska vara så.. att allt måste kosta penga? är det inte bättre med fred på jorden och massa kärlek i stället? pengar kan få en att må kasst. finns mycket man grubblar på jag trodde inte att jag skulle befinna mig i denna sits i livet när jag va 20 år då tänkte jag att när jag är 25 så ska jag ha gjort det ena och det andra. men jag har en bra sak i livet dom människor som finns nära mig och sen min kärlek. men allt annat.. som rasade? kanske lärde jag mig och kanske gjorde det mig starkare? jag hoppas att jag kommer att nå dom målen som jag vill med mitt liv och leva det liv som jag alltid har önskat mig. på fredag åker pappa med första flytt lasset till spanien och man börjar att inse att livet inte alltd är det som man vill ha som när man va ung och bodde hemma. utan att allt förändras och att man blir äldre. jag kommer att ge mina barn allt som jag saknar i livet, det är den egenskapen som jag brukar att tänka på. och att ju äldre jag blir och att en dag i livet att leva utan dom som betyder mycket för mig. ibland så känner jag att jag vill stanna upp min ålder här och inte vill bli äldre och gå igenom nästa steg i livet. hatar att känna mig vilsen och ensam tänk om det var lätt att ändra på saker? eller på sitt tanke sätt? det finns mycket man grubblar på.. som man skulle vilja göra med sitt liv. frågan är bara hur när och var? jag har börjat att inse att jag träffat min allra bästa vän och min självsfrände i livet. jag trodde aldrig att jag skulle få chansen att få en ny start i livet och jag kan tacka mamma och janne som övertalade mig att flytta hem till dem annars så hade jag levt i det negativa livet för gott tror jag. vissa saker och ting är på sin rätta väg och jag kan tacka dem och pappa men även pölsa som lägger ner så mycket tid på mig och omtanke ibland så vet jag inte hur jag ska tacka dem eller att jag står i skuld för dom. jag hittade gamla saker idag när jag skulle plocka ur mina saker sen flytten hit. betyg och examen men även mina noveller och mina skol kort sedan gymnasiet när jag bodde i västerås men även fiske kort saker som jag saknar. delar av mig som är jag. kom även på att i måndags så var det 5 år sedan peter gick bort och jag kom ihåg när jag fyllde 20 när jag firade med han. hatar att folk ska dö innan mig. folk som har hela livet framför sig. jag önskade att jag fick träffa han, saknaden är nog det jobbigaste i ens liv man pallar allt annat men saknaden och tomheten är nog värst. jag tänkte för mig själv häromdagen att pölsa ger en sån utstrålning och får en att skratta och le precis igenom allt och han är nog den enda i mitt liv som jag mött som kan läsa av mig som en bok. dessa 3 månader har gått så otrolig fort dessa 3 månader är dom bästa på väldigt väldigt länge. jag är tacksam och glad för det jag har just idag och jag hoppas att dom som finns där ute också vet det... nu så är det dags att kolla på en film doris ligger och snarkar som vanligt. godnatt kära läsare

snart är denna dag slut somnade sent igår kan inte ens sova ut insomningen har varit full rulle enda sedan kl halv 8 i morse. Höll inte på att komma upp ur sängen i morse va så jäkla trött! men det var bara hem till pappa, till doktorn fick mediciner igen sen vidare till tanja och ta prover men dock fick hon inge blod så de va bara att åka till lasarettet att gå till labbet där och ta prover så armarna och händerna gör ont och är blåa. tror att jag har 6-7 sår på armarna och är så jäkla öm men det kunde bero på uttorkningen eftersom det är svårt att få ut blod till proverna. Mitt i allt så hade tanja en så kallad dubbelgångare som skulle börja jobba där självklart så va det sebbes mammas kompis så det kändes lite drygt eftersom det var prover som skulle tas och för körkortet och jag vill inte att alla ska veta det eller sådana man känner. vidare till mormor och fikade och efter det till mäklaren och deklarera och sen till sömmerskan och prova klänningarna och avslutade dagen med att åka till heby och kolla på bilarna som kommer från usa. direkt när jag kom hem så kändes det som om allt bara flög ur mig all kraft som jag har haft idag, jag drar mig undan fått feber och känner mig allmänt nere. Dock vet jag inte varför men kan bero på att ångesten kommer smygandes och jag har inte lärt mig att tackla den utan medicin ennu.

Äldsta syrran fyller 50 tiden går fort älskar dig! Kram lillesyrran

http://salaallehanda.com/narakara/1.2432898-darfor-blev-veronica-en-angla