Nu har den största pusselbiten lossnat och man kan ta sig i kragen och släppa det som tyngt ner en. Du har ditt och jag har mitt. Ditt val och inte mitt val känner att allt är historia nu som man kan gräva ner, alla dom sista orden och sista bråken fick mig att inse att jag faktiskt inte orkar att argumentera mera och att jag kom till insikt att släppa allt. Jag tänker inte ge upp jag kämpar på själv mot mitt håll i livet, bara meningslöst att bråka att vara oense för att man går till ett varsitt håll men jag orkar inte lägga ner mera energi på det heller, du får komma på en dag i livet vad jag menat när jag försökt att prata med dig att alla dina ord som du vräkt ut dig har tagit hårt. Men jag stänger den porten nu jag ser snön falla utanför fönstret och jag känner att ensamheten är här. Du får bli ett minne och ett minne som jag helst inte vill tänka på. Nog med känslor gårdagen var bra träffade jenny sen hem till syrran och fixa den sista utväxten så att det skulle bli rätt färg. Idag är det en lugn dag och ikväll ska jag hämta doris och sen hem till Camilla med Jannika och ha tjejkväll. Är så sjukt glad för alla som finns runt omkring mig och stöttar mig i det här för att jag ska klara av det sista för att må bra igen. Kommer nog aldrig kunna komma att tacka er helt. Men ni är guld för mig är glad att det finns äkta vänner här i livet som stått ut med allt som jag gått igenom. Älskar er nå så otroligt.