En fantastisk blogg om en berättelse om en kvinna som förlorar sin man Peter som blir misshandlad och hamnar på lasarettet och sedan dör. En gripande blogg som jag följt sedan dag ett.

 

 

 

 

 

 

 

Och tänker mig tillbaka till 2008 hur ung och allt var bra, livet rinner förbi mig och jag står brevid mig och tittar på. Jag hinner inte att reagera på varför är det såhär? vad kunde jag ha gjort för skillnad? varför tänker jag 24/7 att leva utan dig i mitt liv speglar mig om vem jag igentligen är eftersom jag saknar dig till en stor del av mitt liv. Om jag bara kunde lära mig att släppa taget livet lever vidare och allt förändras inte sant? om jag fick chansen så skulle jag vilja spola tillbaka och stanna upp och känna av mina minnen som jag haft. Jag sluter mina ögon lyssnar på låtar som får mitt hjärta att slå hårt. Det finns så mycket ord och känslor som jag vill dela med mig men jag får inte ut dom i texten på det sättet som jag vill förmedla. Jag känner en tomhet och en smärta som om att jag står brevid mig själv och ser hur allt bara rinner iväg. Jag skulle hellre vilja ge mitt liv till någon som förtjänar ett liv. Någon som dött som dött från ett liv som den verkligen ville leva. För i mitt hjärta så finns det ingen glöd bara samma trampande varje dag på den rutan som jag vill komma ifrån. ECT får mig att känna på vad smärta är, vad sorg är och vad ensamhet är. ECT får mig att känna tillbaka på känslor som jag har förträngt långt inne i mig. När jag gick i 8an så mådde jag jätte dåligt gick ner i vikt skar mig i armarna och hade vg i svenska eftersom jag va expert på att skriva om mitt liv och det som jag mådde så dåligt över. Jag skrev noveller som fick människor på fall, så om jag skulle hitta en av dem så ska jag skriva ut den här. Jag och Pappa åkte förbi barndomshemmet idag det är som om att jag kan se tillbaka i tiden på vissa saker och jag vill bara gråta ut och att det ska ta slut! vem skulle minnas mig om jag ändå försvann? då skulle alla få slippa mitt ältande osv. Jag går inte ens på stan längre och köper kläder för jag har inge självförtroende kvar, jag känner mig maktlös, mindre värd och ful. Känner mig som ett psykfall också som måste gå igenom en ECT behandling för att försöka att må bra. Jag skäms oftast när jag tar min chanel väska och mina converse när jag sitter i väntrummet eller när jag bara tar i dörren till ECT mottagningen. Det känns som om att jag har försökt allt precis allt för att må bättre. Men det finns ett gammalt ordspråk att såren oftast läker alla sår jag undrar om det verkligen är så? dom senaste dagarna så har jag känt en oro men jag vet inte för vad. Det känns som om att när Peter dog så dog en del i mig också. Jag fattar inte ibland vad Sebbe ser i mig för att jag mår såhär. Nått bra måste det vara? det är nog han och för Pappa som jag fortfarande andas. Innerst inne så har jag alltid varit en människa som inte kan såra andra. Men jag får grubbla på en annan lösning. Idag har jag iaf varit med Pappa en sväng sen hem och det har bara varit en lugn kväll. I morgon ska vi ner på stan och framkalla kort från Malaga resan. Roligare en det vet jag ännu inte vad som kommer att hända. Hoppas att ni har det bättre!

 

 

Älskar att lyssna på den låten ger så otroligt mycket minnen! har träffat syrran Linnea idag varit lite på stan tagit en fika och kollat lite. Inhandlat nya piercingar till smileys och tungan för det behövdes. Lyckades att inte handla så mycket som jag brukar att göra, har mina faser att de där behöver jag och de där behöver jag inte. Jag avskyr när det är rusk väder ute det gör mig lite mera deppigare faktiskt. Va ner med Pappa till stan senare också och fixade polispappaer till Folksam för det som händer i Januari. Idioter säger jag bara fan att åtalet lades ner dom förtjänar att sitta bakom galler eftersom jag måste gå igenom detta. Men jag hoppas att polisen tar dem snart. Har försökt att komma på vad jag vill göra med mitt liv, det är tomt livsglöden är svag och jag känner oftast att man inte pallar mera. Innan jag gick in i väggen eller livskrisen som man säger så ville jag plugga till socionom och bli chef. Men har även förfrågningar från Norge till nästa sommar då jag har semester här hemma, undrar om jag ska testa det? man tjänar ju jätte bra där. Lyckades att hitta ett jobb med betalt boende också. Har ju fått mitt körkort då också. På ett sätt så är det ganska skönt att slippa ECT i morgon och att det bara är nästa vecka eftersom de va inställt förra veckan, har varit lite virrig och glömsk idag blir faktiskt lite jobbigt ibland. Väntar på att Sebbe ska komma hem från skolan hatar att vara själv, det har aldrig skrämt mig förut men det gör det nu förtiden. Fan 4 år nu i Januari helt sjukt att vi hållt ihop även om det har varit tufft. Men skulle aldrig kunna tänka mig en annan heller tänk att lära att känna en ny och den personen vet inte hur man är osv. Skulle aldrig kunna tänka mig det igen. Kommer inte på nått mera att skriva just nu. Bloggar senare.

 

 

 

kvälls promenaden med Krystina och Camilla är avklarad. Jag kände mig seg men jag orkade mig ut i en timme iaf! måste nå målet med vikten efter alla mediciner så att man mår bättre också. Det är tufft men man får knapra i sig Alvedon innan, Sebbe klagade på att jag hade snabb puls vet inte om det är ångesten eller om det är efter ECT idag. Har ju haft det lite jobbigt med andningen men det går säkert över. Jag pratade också med sjuksyrran idag Elisabeth om nytt jobb att få börja arbetsträna på ett nytt ställe eventuellet när de är dags med att komma tillbaka nystart tror jag är bäst för mig. Eftersom det har varit lite upp och ner med jobbet på sistone. Jag känner ibland att innerst inne så har man ett hopp även om de är tufft just nu! ska lägga mig nu iaf och kolla på serien Elsas värld på tv3play det kan jag rekomendera. Må gott alla läsare!

Minnen är det viktigaste man har i livet, det är dom som får en att vara dom man är. På både gott och ont och man tycker att när man mår som bäst så önskade man att man fick stanna i den sekunden för evigt. Jag har inte direkt några framtids planer som jag hade förr. Jag kände att när jag mådde som bäst att jag hade allt. Lägenhet två fasta jobb ny bil bra ekonomi häst underbar hund. Bra vänner. Men jag lyckas alltid att vara för snäll och det är det som inte är bra! man måste lära sig att vara rädd om sig själv att folk inte kan utnyttja ens hjärta. Jag har varit utan fb nu i ett år och det är skönt. Jag skriver här när jag vill lätta på mina känslor och dela med mig med dem människor som har det tufft i livet, Att innerst inne ge inte upp! samma sak när mitt liv rasade första gången när Erik lämnade mig min första kärlek va otrogen med min kompis sparkade ut mig på gatan jag hade bara doris och fick bo med min kompis Ida i min brors lägenhet, hon va heller ingen äkta vän som ville bråka ute på krogen åkte man på stryk. Men sen efter ca 3 månader så träffade jag Sebbe vi har levt varandra nära men aldrig pratat med varandra. Han hade vänner som utnyttjade han och han såg det inte själv, tuff uppväxt med ett missbruk. Nu efter 4 år så är han ren och pluggar och jag är stolt men det tog hårt att komma hit. Men jag gjorde allt och la ner min energi på han jag va som en mamma köpte allt han ville ha och behövde men det fanns mycket bråk i det hela också. Skulle aldrig byta ut han mot en annan kille och jag önskade att han också kunde må bra igen. Den senaste tiden här hemma så har jag också märkt från det ena till det andra men det spökar precis lika mycket som i förra hemmet. Mitt i natten så vaknar vi av att tv i andra rummet slår på, jag kommer ner från övervåningen och tv är på nere samma en morgon så vaknade jag och skulle gå till köket så stod plattan på 6an. har pratat med många medium så det finns en otroligt bra som allt har stämt som hon har sagt sarah på spådam.se hon förklarade att Peter min bror sätter på tv, och sen att vi hade en annan vilsen själ som va förvirrad och inte kommit över på andra sidan så jag fick rådet att sätta mig och tända ett ljus och prata med han att kom över på andra sidan osv, och nu så är det lugnt. Samma Pares på tarotlink.se allt han har sagt om ekonomi och relationer har stämt. Vissa tror inte på detta men det har hjälpt mig mycket. och jag tycker att det är jätte intressant faktiskt. Det är ju inte billigt men det kan faktiskt hjälpa en i vissa situationer :)

Har varit på ECT behandling idag det fick bra men jag är orolig under uppvaket så dom får vara två stycken på mig innan jag vaknar upp, ont som tusan i kroppen i huvudet och det värsta är narkos smaken i munnen men om man tar Alvedon så brukar de ge med sig. Är trött och fick feber också sen så har jag haft kanyl i handen så mkt så det gör jätte ont i handen lyckades att blöda ner en tröja denna gång också. Va ganska nervös inför denna behandling idag men jag vet inte varför. Efter det så vilade jag en stund och sen va det dags att träffa Elisabeth på psyk min sjuksköterska som jag pratar med typ som en psykolog. Gick bra och det var skönt att lätta på hjärtat! efter det så va jag med pappa ut till hans kompis och sen va vi förbi bilverkstan. Så nu är jag hemma och vilar känner mig seg i kroppen till och med Sebbe är lite depp i dag också, kanske så tar det lika mycket på han också i detta. Men det är som det är inget man kan göra. I morgon så ska jag träffa syrran och ta en fika på stan så jag hoppas att jag mår bättre då! väntar på att läkaren ska ringa hon har skrivit ut mera ångest tabletter för kvällarna är värst. Önska att jag kunde få vissa saker ogjort i detta liv, men man måste kanske lära sig att släppa taget? lättare sagt en gjort. Jag tror att dom som inte varit på botten vet hur det känns att leva såhär att gå igenom saker som varit tufft. Vissa har tur som klarar av ett liv felfritt skulle göra allt för att få ha ett sånt liv. Har också fixat papper så jag kan skicka in om körkortet ska bli riktigt skönt att få tillbaka det, tur att jag slapp att ta om det skulle aldrig klara det idag eftersom det är svårt. Nu så ska jag lägga mig på soffan igen och ta en till Alvedon. Sebbe är på stan och fixar lite så han kommer väl snart. Jag hoppas på en bättre framtid.

 

 

 

promenaden på en tim med Camilla och Krystina är avklarad! jag har faktiskt gått ner 6kg och det återstår 10kg till så är jag på normal vikten igen. Kändes skönt att få komma ut och ventilera sig lite man blir så jäkla trött också. Har till och med tappat lusten på godis och så försöker att sluta röka så har inte rökt så mkt dom senaste dagarna heller. Kostar bara pengar och är onödigt! nu blir det badkaret och sen tidig morgon i morgon eftersom ECT sen efter det så är det samtal med sjuksyrran i sala igen. Efter det så blir det kolla på soffa. Ska sälja min stora divan soffa som jag har hemma eftersom den tar upp hela vardagsrummet köpte den till insatslägenheten eftersom den passade jättebra där. Men aja det är som det är. Har man otur så har man det är ju ingen nyhet i detta läge, det har jag i alla fall lärt mig. Krystina va här innan promenaden jag fick agera läs hjälp eftersom jag är utbildad som undersköterska inriktad sjukvård och hon pluggar till undersköterska tur att man kan hjälpa till med lite saker i alla fall.

 

 

god natt!

 

 

Pappa och jag va i väg förra fredagen efter ECT och tände ljus för farmor och pappas bror Hans. Även storebror Peter. Pappa har inte orkar att vara vid hans grav innan så han sa hej då till Peter och jag kände tårarna i ögonen de är overkligt ibland.

 

 

ps. Håller på att kolla runt om ngn kan hjälpa mig med blogg designen eftersom det kan vara lite rörigt att läsa bloggen just nu. ds.

 

 

 

 

jag önskade att jag kunde rulla tillbaka tiden lite och få vara som jag va innan allt hände. Jag saknar att vara stark att le i spegeln på morgonen att göra sig fin att fixa hemma och bra att veta att alla människor har en betydelse. Det känns som om samhället gör att man får ett stort krav på sig att passa in. Hatar där jag bor nu önskade att jag kunde köpa eget igen. Alla har en mening med livet men jag minns inte mitt. ECT ger biverkningar minnesförlust och man blir svagare men hellre de en 80 tabletter i veckan som gör att man får mera biverkningar, jag har mött tjejer som mått värre en vad jag gör nu och jag hoppas att det inte finns flera där ute som mår lika dåligt. Jag är väldigt duktig på att dölja mitt inre att visa att jag mår dåligt jag är duktig att visa att jag mår bra fast det inte är så. Jag brukar ta en promenad med min vän Camilla på kvällarna för att prata av mig om jobbet och så, hon känner mig och varjegång som jag kommer till min sköterska på psyk för att prata så blir jag stum. ska snart kila ut på en promenad och i morgon väntas behandling igen.

idag är det en tuff dag det gör ont enda in i hjärtat, jag vet inte längre hur länge jag kommer att klara av att andas i detta liv. Tack steppis för din fina kommentar det bettyde oerhört mycket för mig och jag önskade att alla runt omkring fick slippa att se mig igenom denna sorg. Hatet mot mig själv. Jag vet inte ibland vad jag ska skriva men jag försöker att visa i bloggen för där kan jag släppa taget om mina känslor men vardagen är en annan jag försöker att hålla ihop att le och leva men innerst inne så ville jag helst bara somna in, just nu är jag en vissen blomma som behöver vatten. ECT har tagit hårt och jag vet inte om jag klarar av behandlingarna mera. Känner mig svagare idag en vad jag varit. Man kanske inte ska vara för ärlig men så är det just nu. Jag brukar att läsa andras bloggar om deras fina liv och mode och allt. Men jag har inget kvar jag är som ett vandrande sklett det finns inget som jag saknar längre, det finns inget som gör mig glad heller. Jag saknar inte jobbet körkortet skiter jag i materiala saker som jag ältat om. Det är minnena som gör ont minnena att överleva och gå vidare att släppa taget om saker som betytt så oerhört mycket för mig. jag önskade att jag fick sitta på ett moln att då titta ner på mina nära och kära att stötta dom. Det känns som om att jag levt klart detta liv. Jag har gråtit nästan hela dagen idag och sebbe frågar varför men jag kan inte förklara det gör bara ont. Förr så sköt jag problemen åt sidan men nu känner jag mig ensam och måste ta itu med allt. Jag önskade att dom människorna som jag förlorat har det bra för jag vet att ni kanske inte tänker på mig men jag tänker på er och dem minnena som jag fick uppleva med er, gamla vänner och dåliga beslut som man tagit. Hur länge ska man få jobba för att få slippa detta mörker? varför just jag? varför skulle mitt liv rasa? varför förlorade jag saker som jag höll så kärt? varför tog jag beslut som jag idag ångrar? hatar att det är såhär. Jag sover dåligare på nätterna konstiga drömmar, under uppvaket på mina behandlingar så får jag extra lugnande och två personal på mig eftersom jag är orolig innan jag vaknar upp. Jag är en människa med så mycket känslor och jag bryr mig om allt och alla. Jag vet att jag har ett gott hjärta innerst inne men just nu kan jag tydligen inte finna den vägen tillbaka till det jaget som jag föddes till. Jag är glad för dom få som älskar mig för den jag är och dem som vet vem jag va innan detta skede. Samma min kära hund Doris som alltid kommer till mig när tårarna faller jag är glad att jag köpte henne just då som jag hade det som svårast 2010. Jag önskade att jag kunde förklara hur exakt det känns just nu men jag står vid ett vägskäl där det är mörkt och jag känner att jag är i en svart grop som vill att jag ska lämna allt. Brukar gråta mig till sömns och tänka att hoppas att jag inte vaknar upp igen. Visst är det sjukt att människor kan gå igenom livskriser, jag vill dö men jag är rädd för att dö en plågsam död. Jag minns min sista överdos som jag tog vaknade upp på MAVA med dropp och kateter panik ångest minns att jag hade kallt in en präst för att det kändes som om att jag skulle dö. Sebbe ville inte ens prata med mig just då och det kan jag förstå det kanske är hans reaktion på det hela. Men han vet vad som gäller om nått skulle hända och jag är glad att han försöker att trösta mig. Men ibland önskade jag att han förtjänade en gladare tjej. Jag minns för två år sen då Tara och jag gick på stan i Västerås vi va tajta och inte hade setts på ett tag och hon sa redan då, vad är det med dig? du verkar vara så nere det är inte likt dig. Jag saknar henne som fan min bästa vän men att hennes kille som ljög om att han knarka osv att hon trodde på han och valde bort mig. Och jag visste att han va otrogen och så hon valde bort mig och sen har jag försökt att ta upp kontakten efter att dom gjorde slut men inget resultat. Samma jag köper inte kläder heller längre hatar att fixa till mig själv. Vi va på haloween fest i lördags men pallade inte med krogen spydde av 3 drinkar pallar inte att vara ute heller. Fattar inte att det är såhär. Ni som läser ha det gott iaf.

 

det känns som om att jag inte vet vem jag är längre men det kanske är rehabiliteringen? att det tar tid att komma tillbaka när man har fallit så långt till djupet? doris ligger här brevid mig har haft henne sen mars 2010 sedan jag blev ensam och jag vet att det kommer att finnas en tid i livet som vi kommer att skiljas åt. Jag är glad att jag köpte henne just då, när det var som tuffast. Jag saknar mina gamla vänner också tara och ida klart att det finns dagar som man saknar det man hade. men man får lära sig att släppa taget. jag orkar inte att bråka med mig själv om vem jag är. just nu vet jag inte vem jag är det är bara tårarna som rinner just nu, det gör ont i själen och i mitt hjärta. om jag skulle försvinna skulle du komma ihåg mig då? känns som om att åren rinner iväg snabbare en vad jag hinner att reagera. önskade att jag kunde få åka bort att bara vara, att vara och vakna upp från det som gör ont och låta lyckan och kärleken få mig att andas och leva i nuet. brukar tänka på om ni läser min blogg och känner som jag gör? eller är det bara jag som inbillar mig? orkar inte ha det såhär orkar inte att känna mera smärta. jag vill veta vem jag är och min roll i livet. vad föddes jag till och hur kommer allt att bli? önskade att jag endag kommer att träffa och prata med dom människor som jag mist i mitt liv. kunde jag ha gjort nått ogjort? jag vet inte svaren finns nog innerst inne i mitt hjärta. jag elvan vill bara vara en lycklig tjej med ett brett leende på läpparna. många människor har det inte så bra och jag klagar? jag har ju nästan allt, jag är förlovad har en staff har en familj och en lägenhet även jobb och körkort som väntar på mig, men endå inte lycklig? finns så mycket människor som har det värre och visst finns det också människor som har allt och har ren tur och lycka i livet som aldrig har känt sorg eller smärta? jag är glad att jag törs att gå igenom ect behandlingar. många ser förändringar men jag kan inte se dem just nu. samma sak nästa lördag så ska vi till elli på haloween fest precis som för två år sen, jag har inte ens vart på statt på två år. kommer att kännas konstigt men jag vet heller inte om jag är redo för det? kanske blir det för tufft! jag kollar ut på regnet drömmer mig bort och skriver min sista rad för ikväll i min blogg. Peace and love. godnatt!

vi har varit hos syrran och sovit över där tills idag så vi kom hem nu på kvällen, skönt att komma bort ett tag faktiskt. Veckan blir nog lugn sebbe börjar i skolan på måndag och jag ska på möten om ECT. Mådde inte så bra efter behandlingen igår trött muskelvärk men de värsta va yrsel och ont i huvudet. Men det går snabbt över som tur är! har varit grubblig dom senaste dagarna, känns som om att jag inte trivs där vi bor nu, känns för stort. Jag har ju alltid känt så att jag vill bo litet eftersom det känns tryggare, men kanske bara en vane sak? jag vet inte. Vill ju heller inte flytta ifrån pappa nu när man bor så nära..Men det kanske lägger sig? känner mig liksom orolig och så just nu, men kanske är mitt inre? önskade bara att allt kunde bli bra fattar inte varför det ska kännas såhär ibland. Har fått hem min ring nu också så ska lägga upp en bild i morn. Nu ska jag glutta på mtv sen blir det nog slagga tidigt behöver vila.

förgyllande dag vaknade inte ens av att krystina ringde mig så hon kom förbi och väckte mig runt 13 vi drog till skogen i 2 hela timmar plockade vit mossa och kantareller och har fixat jätte fint i mina blomlådor här hemma. Sen efter det blev det kantarell macka och fika med massa snack så kom nyss hem jag och sebbe fick presenter också! I morgon blir det ECT sen efter det så hem en sväng och senare till syrran och sova i Enköping, min fina ring har kommit så jag får den i morgon, om jag längtar! ska snart ta ett bad och bara vara. Tanke spridd mycket som händer just nu!

är sjukt trött men jag och Camilla gick våran promenad iaf! och ikväll så är det dags igen. Skönt att man har kommit över steget att ta sig an att orka. Har också märkt att jag måste fixa min text i bloggen ska försöka smöra lite för sebbe får se om han kan hjälpa mig. Är inte så it teknisk. Elli kommer förbi om en stund på kaffe sen blir det promenad. I morn blir det en lugn dag fredag ECT sen helg. Har haft funderingar på att plugga vidare sen när jag börjar att jobba igen är sugen på att utvecklas till nått helt annat, eller så får jag helt enkelt vänta tills sebbe blir klar som fordonstekniker. Skulle vilja jobba som chef så funderar på att gå ngn slags socionom program eller nått men har svårt för matten så det blir vel mera prat en att ta sig i kragen att fixa allt. Nej nu ska jag fixa mig och försöka att göra dagen till nått bättre!