idag är det en tuff dag det gör ont enda in i hjärtat, jag vet inte längre hur länge jag kommer att klara av att andas i detta liv. Tack steppis för din fina kommentar det bettyde oerhört mycket för mig och jag önskade att alla runt omkring fick slippa att se mig igenom denna sorg. Hatet mot mig själv. Jag vet inte ibland vad jag ska skriva men jag försöker att visa i bloggen för där kan jag släppa taget om mina känslor men vardagen är en annan jag försöker att hålla ihop att le och leva men innerst inne så ville jag helst bara somna in, just nu är jag en vissen blomma som behöver vatten. ECT har tagit hårt och jag vet inte om jag klarar av behandlingarna mera. Känner mig svagare idag en vad jag varit. Man kanske inte ska vara för ärlig men så är det just nu. Jag brukar att läsa andras bloggar om deras fina liv och mode och allt. Men jag har inget kvar jag är som ett vandrande sklett det finns inget som jag saknar längre, det finns inget som gör mig glad heller. Jag saknar inte jobbet körkortet skiter jag i materiala saker som jag ältat om. Det är minnena som gör ont minnena att överleva och gå vidare att släppa taget om saker som betytt så oerhört mycket för mig. jag önskade att jag fick sitta på ett moln att då titta ner på mina nära och kära att stötta dom. Det känns som om att jag levt klart detta liv. Jag har gråtit nästan hela dagen idag och sebbe frågar varför men jag kan inte förklara det gör bara ont. Förr så sköt jag problemen åt sidan men nu känner jag mig ensam och måste ta itu med allt. Jag önskade att dom människorna som jag förlorat har det bra för jag vet att ni kanske inte tänker på mig men jag tänker på er och dem minnena som jag fick uppleva med er, gamla vänner och dåliga beslut som man tagit. Hur länge ska man få jobba för att få slippa detta mörker? varför just jag? varför skulle mitt liv rasa? varför förlorade jag saker som jag höll så kärt? varför tog jag beslut som jag idag ångrar? hatar att det är såhär. Jag sover dåligare på nätterna konstiga drömmar, under uppvaket på mina behandlingar så får jag extra lugnande och två personal på mig eftersom jag är orolig innan jag vaknar upp. Jag är en människa med så mycket känslor och jag bryr mig om allt och alla. Jag vet att jag har ett gott hjärta innerst inne men just nu kan jag tydligen inte finna den vägen tillbaka till det jaget som jag föddes till. Jag är glad för dom få som älskar mig för den jag är och dem som vet vem jag va innan detta skede. Samma min kära hund Doris som alltid kommer till mig när tårarna faller jag är glad att jag köpte henne just då som jag hade det som svårast 2010. Jag önskade att jag kunde förklara hur exakt det känns just nu men jag står vid ett vägskäl där det är mörkt och jag känner att jag är i en svart grop som vill att jag ska lämna allt. Brukar gråta mig till sömns och tänka att hoppas att jag inte vaknar upp igen. Visst är det sjukt att människor kan gå igenom livskriser, jag vill dö men jag är rädd för att dö en plågsam död. Jag minns min sista överdos som jag tog vaknade upp på MAVA med dropp och kateter panik ångest minns att jag hade kallt in en präst för att det kändes som om att jag skulle dö. Sebbe ville inte ens prata med mig just då och det kan jag förstå det kanske är hans reaktion på det hela. Men han vet vad som gäller om nått skulle hända och jag är glad att han försöker att trösta mig. Men ibland önskade jag att han förtjänade en gladare tjej. Jag minns för två år sen då Tara och jag gick på stan i Västerås vi va tajta och inte hade setts på ett tag och hon sa redan då, vad är det med dig? du verkar vara så nere det är inte likt dig. Jag saknar henne som fan min bästa vän men att hennes kille som ljög om att han knarka osv att hon trodde på han och valde bort mig. Och jag visste att han va otrogen och så hon valde bort mig och sen har jag försökt att ta upp kontakten efter att dom gjorde slut men inget resultat. Samma jag köper inte kläder heller längre hatar att fixa till mig själv. Vi va på haloween fest i lördags men pallade inte med krogen spydde av 3 drinkar pallar inte att vara ute heller. Fattar inte att det är såhär. Ni som läser ha det gott iaf.