det känns som om att jag inte vet vem jag är längre men det kanske är rehabiliteringen? att det tar tid att komma tillbaka när man har fallit så långt till djupet? doris ligger här brevid mig har haft henne sen mars 2010 sedan jag blev ensam och jag vet att det kommer att finnas en tid i livet som vi kommer att skiljas åt. Jag är glad att jag köpte henne just då, när det var som tuffast. Jag saknar mina gamla vänner också tara och ida klart att det finns dagar som man saknar det man hade. men man får lära sig att släppa taget. jag orkar inte att bråka med mig själv om vem jag är. just nu vet jag inte vem jag är det är bara tårarna som rinner just nu, det gör ont i själen och i mitt hjärta. om jag skulle försvinna skulle du komma ihåg mig då? känns som om att åren rinner iväg snabbare en vad jag hinner att reagera. önskade att jag kunde få åka bort att bara vara, att vara och vakna upp från det som gör ont och låta lyckan och kärleken få mig att andas och leva i nuet. brukar tänka på om ni läser min blogg och känner som jag gör? eller är det bara jag som inbillar mig? orkar inte ha det såhär orkar inte att känna mera smärta. jag vill veta vem jag är och min roll i livet. vad föddes jag till och hur kommer allt att bli? önskade att jag endag kommer att träffa och prata med dom människor som jag mist i mitt liv. kunde jag ha gjort nått ogjort? jag vet inte svaren finns nog innerst inne i mitt hjärta. jag elvan vill bara vara en lycklig tjej med ett brett leende på läpparna. många människor har det inte så bra och jag klagar? jag har ju nästan allt, jag är förlovad har en staff har en familj och en lägenhet även jobb och körkort som väntar på mig, men endå inte lycklig? finns så mycket människor som har det värre och visst finns det också människor som har allt och har ren tur och lycka i livet som aldrig har känt sorg eller smärta? jag är glad att jag törs att gå igenom ect behandlingar. många ser förändringar men jag kan inte se dem just nu. samma sak nästa lördag så ska vi till elli på haloween fest precis som för två år sen, jag har inte ens vart på statt på två år. kommer att kännas konstigt men jag vet heller inte om jag är redo för det? kanske blir det för tufft! jag kollar ut på regnet drömmer mig bort och skriver min sista rad för ikväll i min blogg. Peace and love. godnatt!

vi har varit hos syrran och sovit över där tills idag så vi kom hem nu på kvällen, skönt att komma bort ett tag faktiskt. Veckan blir nog lugn sebbe börjar i skolan på måndag och jag ska på möten om ECT. Mådde inte så bra efter behandlingen igår trött muskelvärk men de värsta va yrsel och ont i huvudet. Men det går snabbt över som tur är! har varit grubblig dom senaste dagarna, känns som om att jag inte trivs där vi bor nu, känns för stort. Jag har ju alltid känt så att jag vill bo litet eftersom det känns tryggare, men kanske bara en vane sak? jag vet inte. Vill ju heller inte flytta ifrån pappa nu när man bor så nära..Men det kanske lägger sig? känner mig liksom orolig och så just nu, men kanske är mitt inre? önskade bara att allt kunde bli bra fattar inte varför det ska kännas såhär ibland. Har fått hem min ring nu också så ska lägga upp en bild i morn. Nu ska jag glutta på mtv sen blir det nog slagga tidigt behöver vila.

förgyllande dag vaknade inte ens av att krystina ringde mig så hon kom förbi och väckte mig runt 13 vi drog till skogen i 2 hela timmar plockade vit mossa och kantareller och har fixat jätte fint i mina blomlådor här hemma. Sen efter det blev det kantarell macka och fika med massa snack så kom nyss hem jag och sebbe fick presenter också! I morgon blir det ECT sen efter det så hem en sväng och senare till syrran och sova i Enköping, min fina ring har kommit så jag får den i morgon, om jag längtar! ska snart ta ett bad och bara vara. Tanke spridd mycket som händer just nu!

är sjukt trött men jag och Camilla gick våran promenad iaf! och ikväll så är det dags igen. Skönt att man har kommit över steget att ta sig an att orka. Har också märkt att jag måste fixa min text i bloggen ska försöka smöra lite för sebbe får se om han kan hjälpa mig. Är inte så it teknisk. Elli kommer förbi om en stund på kaffe sen blir det promenad. I morn blir det en lugn dag fredag ECT sen helg. Har haft funderingar på att plugga vidare sen när jag börjar att jobba igen är sugen på att utvecklas till nått helt annat, eller så får jag helt enkelt vänta tills sebbe blir klar som fordonstekniker. Skulle vilja jobba som chef så funderar på att gå ngn slags socionom program eller nått men har svårt för matten så det blir vel mera prat en att ta sig i kragen att fixa allt. Nej nu ska jag fixa mig och försöka att göra dagen till nått bättre!

 

 

 

en ren rama terapi känns det som om att mitt liv är. ECT gör vissa saker bättre men vad är det jag grubblar mest på? om jag endå kunde finna det svaret. Jag grubblar alldeles för mycket på mitt liv. Klart att jag saknar mamma ibland men inte sveket som hon gav mig. Det gör ont från topp till tå. Jag känner mig känslokall också, jag kollade på en bild på peter och jag tänkte har han varit min bror? jag hoppas att jag får tillbaka minnet efter ECT. Ikväll så ska jag och Camilla ta en promenad igen, känns skönt att få ventilera sig med människor som vet vem jag är och vad jag har gått igenom. När jag får tillbaka mitt körkort i mars så kommer nog allt falla på plats. En frihet är tillbaka igen. Kommer aldrig att ta det snedsteget som jag gjorde jag är jag och jag vill aldrig hamna ur balans igen. Att gå in i väggen och förlora jaget. Min stolthet som jag hade, finner inte så många ord att skriva just nu ska käka och sen ut och promenera! tackar för dom dagar jag levt och dom få som visar mig den rätta vägen tillbaka igen.

Tara.. om du läser så grattis på din födelsedag. PEACE

Känns som om det är lördag för mig idag. Jag och Camilla har gått i tre dagar nu ska ut och gå ikväll också

behövs om man ska få på sig sin goose jacka. För övrigt. Jag pratar mycket och jag saknar väldigt mycket.

Önskade ibland som jag skriver i alla mina rader att jag kunde stanna upp tiden, tänka tillbaka andas i dået och inte i nuet. Det finns så många människor därute som betyder mycket för mig. Men att dom inte kan fatta det? man mejlar och försöker att höra av sig men inte ett svar. Kanske är det jag som måste sluta vara snäll? sluta att tänka på folk som inte tänker på mig? jag vet inte mera en att jag är jag och mitt minne inte är guld just nu. ECT gör sitt men det tar tid att komma tillbaka till den man igentligen var. Den rätta jag. Posze och jag är förlovade vi bor ihop och han börjar i skolan slutet av denna månad. Känns som att man kan pust ut att hans liv äntligen går åt rätt håll! att man slutar att tjata och gnata som en jäkla mamma. Det är också skönt att drogerna är förbi, att det bara är ett minne blott. Aja finner inge mera att skriva nu tar mig en cigg och knallar till tvättstugan.

jag saknar dig i min ensamhet ibland, dina andetag och ditt skratt ditt fina leende som fick

mig att känna mig speciell. Jag kan bara möta dig i mina drömmar. det kommer att ta lång tid innan

vi ses igen. Ingen var som du, varm och go. Du kände mig för bra som aldrig någon annan kommer att

göra. Om du bara visste att vissa stunder så faller jag mina tårar för dig. Jag tänder ett ljus för dig ibland.

För att behålla gnistan. Varför skulle åren gå så fort? jag va lycklig just då. jag önskade att jag ibland

kunde stanna eller att dra tillbaka tiden. Men mina bilder är mina minnen lika så mina tårar som dina diamanter.

Jag kommer alltid att älska lika mycket som jag kommer att sakna. och jag vet inte heller om jag kommer

att få träffa på lyckan igen så som du gav mig den. jag önskade att du va här nu och se mig i ögonen och säga

att allt bara kommer att bli bra igen. Ps. I love you.

Jävla höst att ta kål på mig. Dystert väder regnar och är kallt. Har firat syrrans Aron som fyller ett år idag, Veronica har gift sig idag också, tänkt va tiden går fort? Peters ex som gift sig liksom. Det är nog bara att man själv inte håller koll på tiden. Längtar tills jag får en dag utan ångest och kan ta itu med mig själv och röra på mig att gå ner dessa kilon som jag gått upp efter alla mediciner, skönt att man slipper dem nu!

denna lördag blir seg däckar framför tvn.

 

 

min första ect sen i juni har hjälpt men det väcker tankar inom mina djupa känslor. Döden. att jag skulle nog inte klara av att någon skulle dö i min närhet. det med peter och min överdos blommar upp mera nu. Jag är i det stadiet nu, det finns så mkt som jag saknar. Jaget. 1 januari är det dags att börja att jobba 25% och jag har inte jobba på snart ett år. Känns så konstigt eftersom man samtidigt är rädd att falla tillbaka. Jag saknar också min insatslägenhet som bara fan. Men det kanske kommer en dag då jag känner att jag köper en ny! jag måste lära mig att tiden läker såren, mycket har blivit bra igenom allt skit som man har vandrat igenom! det bästa av allt som lyfte upp mig häromdagen var när sebbe äntligen kom in på skollinjen på edströmska som fordonstekniker. Att det äntligen går framåt för både mig och han. Har iaf idag varit och lunchat med sebbe och Camilla kollat glasögonbågar och sebbe syntest till körkortet. Pratat med läkaren och fixat lite ordning i min vardag. Träffade polskan och vi åkte till dollarstore sen fika. Tagit ett bad och pysslat om mig själv och ska snart glutta på svenska hollywoodfruarna. Imorgon blir det gåvan och hälsa på sis. Dags att dra mig tillbaka för nuet.