min första ect sen i juni har hjälpt men det väcker tankar inom mina djupa känslor. Döden. att jag skulle nog inte klara av att någon skulle dö i min närhet. det med peter och min överdos blommar upp mera nu. Jag är i det stadiet nu, det finns så mkt som jag saknar. Jaget. 1 januari är det dags att börja att jobba 25% och jag har inte jobba på snart ett år. Känns så konstigt eftersom man samtidigt är rädd att falla tillbaka. Jag saknar också min insatslägenhet som bara fan. Men det kanske kommer en dag då jag känner att jag köper en ny! jag måste lära mig att tiden läker såren, mycket har blivit bra igenom allt skit som man har vandrat igenom! det bästa av allt som lyfte upp mig häromdagen var när sebbe äntligen kom in på skollinjen på edströmska som fordonstekniker. Att det äntligen går framåt för både mig och han. Har iaf idag varit och lunchat med sebbe och Camilla kollat glasögonbågar och sebbe syntest till körkortet. Pratat med läkaren och fixat lite ordning i min vardag. Träffade polskan och vi åkte till dollarstore sen fika. Tagit ett bad och pysslat om mig själv och ska snart glutta på svenska hollywoodfruarna. Imorgon blir det gåvan och hälsa på sis. Dags att dra mig tillbaka för nuet.