dagen löste sig tillslut trots att det har varit stressigt och en del saker som har förvirrat mig och jag har försökt att hålla tårarna att inte rinna ut men kunde inte hålla mig utan allt bara släppte och jag kan inte fatta att jag kan vara så arg på mig själv ibland. men efter motgångar så lyser solen upp på en igen, pölsa hade råkat att få med sig mitt kort hem så vi åkte till stockholm för att hämta det och sen vidare till enköping och handla. sen kom polskan och vi fixade i gille stugan så det kan bli klart någongång. jag har också tjafsa med transportstyrelsen och med psykatrin i sala idag. så i morgon ska jag ta mina första prover och betala den där jäkla avgiften så jag kan få mitt körkort i september. så nu är det redan kväll alla sover och man sitter här för sig själv. har tänt ett ljus och myser med katten som har bäddat ner sig här brevid mig. önskade bara att jag kunde få ha min kärlek i min närhet varje kväll man ska somna och varje morgon som man ska vakna. finns en sån stor saknad så jag kan inte ens förklara hur han sätter sina tomma spår när han inte är här. saknar hans skratt hans kramar och hans underbara hjärta. finns inget bättre en att vara i hans närhet allt är på topp och inga bekymmer finns, man känner sig som att man skulle klara allt och att man aldrig skulle kunna må dåligt. men det finns alltid ett men så kommer dom stunderna man ska skiljas åt. jag hatar dom. tiden rinner så fort iväg så fort vi umgås sen är det lååånga dagar man måste vänta för att kunna träffas igen. men en sak har jag lärt mig man kan inte få allt. bara vara nöjd för det man har. det eller inget. jaja dags att drömma sig bort och bädda ner sig för i morgon är det redan tisdag. jag hoppas att hela veckan går fort. hinner träffa han en dag denna vecka i alla fall.