Här utan min kära hjärtevän folk tycker att jag har förändrats vissa till det bra vissa till sämre men jag orkar inte bry mig om dem jag är jag så är det och jag behöver tiden att läkas. Även om saknaden finns här i veckorna så kämpar jag på. Det har gjort ont i min själ ett bra tag nu och jag grubblar men kommer inte fram till ett bra beslut heller. Försöker att öppna hjärtat och låta det bulta men det är svårt. Svårt att lita på folk svårt att bli av med rädslan att bli lämnad eller att man inte är tillräcklig. Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu heller det är rörigt i mig. Ensamt. Saknar. Älskar. Önskade bara att jag just nu satt vid stranden i calahonda att vinden bara kunde flyga förbi jag kan heller inte släppa ut tårarna heller.