Ennu en kväll ensamt fundersamt och själen plågar en. I morgon är det ect igen efter det ett rehab möte. Varför måste jag gå igenom detta? Varje gång som man ska gå in och lägga sig på britsen och skk läkare sätter kanyl och narkos läkare sätter fart och man ligger där ensam och är lika rädd varje gång. När dom söver ner en säger sov så gott sprutar in sömn medel och man somnar innan en sekund har gått. Man vaknar upp på uppvaket groggig trött och ledsen det tar så hårt på krafterna. Den styrkan men de värsta är att jag är så rädd när man ligger där innan man ska sövas så hela jag skakar så dom brukar fråga mig om jag fryser. Jag hatar mig skälv för den jag är. Att jag måste gå igenom detta. Tankar till förlorade som nya i mitt liv.