Börjar att komma sakta på bana att känna efter i hjärtat att jag kan bry mig och ge känslor till andra som verkligen behöver det. Jag hatar att känna känslan att vara ensam men skulle aldrig vilja vakna upp på mawa med slangar och såra dom som finns runt om mig. Behöver inte nämna några namn för ni vet vilka ni är. Tack för att ni står ut med mig. Jag ska försöka ge lika mycket tillbaka till er också. I morgon är det fredag och veckorna går som sagt fort. Jag hoppas på en förändring snart till det bättre. Kärlek och omtanke till dem som finns just nu.