Jag är hemma och det känns som ett slag mot bröstet orkar inte att känna mig vilsen längre. Jag kan inte fly från saker längre kanske dags att stanna upp och ta tag i det som gör ont istället för att skjuta det framför mig. Hatar att det är såhär önskade att jag kunde göra en minsta skillnad på känslor just nu. Det känns som om att jag har förlorat mot mig själv. Vill bara slå sönder varje spegel som jag går förbi orkar inte finna styrkan just nu. Känns som om att man har kämpat i ett jäkla år utan resultat önskade att jag just nu fick sluta livet i somras istället för att leva i det som gör ont. Kan bara formulera med ord och tårarna är slut. Finns för mycket besvikelse och skuld mot mig själv eftersom det känns som att allt är mitt fel att det är såhär att jag lever såhär och känner såhär. Och det är klart att det är det också. Man gör ju livet som man vill ha det och jag förlorar alltid mot mina mål. Jag hoppas att helgen kan ge mig glädje och värme att finna tillbaka styrkan igen.