Torsdagen började bra hade ett lugn men sen blev det massa att tänka på bilen lägenheten osv steget att ge upp lägenheten som man kämpade att fixa efter det som va i somras efter att jag gav upp min insatslägenhet och reste mig upp samt drog till spanien i 14 dagar och trodde att nu så jäklar så är allt oändligt och allt kommer att bli bra. Men jag hade fel som vanligt. Skulle ha gett upp för länge sen även om kärleken gör ont. Men dags att börja om igen som man har gjort säkert 3 gånger sen förra året då allt rasade samman allt har tagit hårt och jag vill inte påminnas om allt skit och det tar all energi bara av att öppna dörren hem. Det är som att man dör inombords finns inga ord till att förklara känslan som alla säger det är ju ditt hem osv, men ibland så måste man radera allt för att komma vidare i sitt egna liv det tar hårt men kan inte leva i det förflutna som gör ont. Lever med skuldkänslorna mer eller mindre varje dag och jag önskade innerst inne att jag kunde få bort dem mycket har förändrats på dessa veckor och det är jag glad för. Trodde aldrig att jag skulle fatta dessa beslut eller att försöka att vara stark att kämpa på även om det känns hårt. Hade det varit jag för ett tag sen så hade jag gett upp allt igen, men nu har jag nära och kära och min nära vän som stöttar mig för att jag ska klara av steget att glömma och förlåta och se att det finns bättre saker här i livet så nästa vecka så säger jag upp den och börjar att packa för ett nytt liv. Det är som det är men orkar inte med att ha det ansvaret nu heller. Bilen hm ja det får man se hur det blir med den också i morgon ska jag boka min resa och komma bort ett tag. På söndag så ska jag till Brorsans kompis danne och gadda armen så man får bort lite smärta i alla fall. I morgon så kommer min vän som jag har saknat man behöver bra folk runt omkring sig för att avklara dessa motgångar. Blir nog en lugn helg vilket som kan behövas efter allt strul som varit denna vecka. Känner mig bara spy färdig när jag tänker på det och blir bara arg på mig själv vilket jag igentligen inte ska vara men jag är som jag är. Lyckas alltid att dra till mig skuldkänslor som stryper mina andetag och får mitt hjärta att slå hårda slag. I morgon fredag så kommer syrran Nina hem till pappa och grattar mig i efterskott, sen vidare och kolla resten av bildelarna som jag hjälpt en vän att ordna. Skönt att dagarna rullar på i alla fall. Jag har hämtat hem doris idag också hon verkar att trivas här hos mamma och hon ska kramas och pussas hela tiden och det ger mig en slags styrka det med. Jag hoppas att jag kan finna resten av styrkan och räta på ryggen och visa vem jag är. Att jag kan vandra stark ut genom dessa år som varit tuffa. Att en dag se tillbaka att jag klarade av det men just denna stunder när tiden rinner ikapp en och man inser mer och mer att sanningen kommer ifatt en att det är såhär att jag inte drömmer. Det är så att jag är på väg in i ett nytt liv och jag måste öppna ögonen att folk finns här och ser mig som den jag är. Och jag önskade att jag kunde visa mera känslor men det är svårt när man inte är van att göra det utan när man är van att klara och hålla det som gör ont för sig själv. Försäker att andas och finna ett lugn men huvudet värker hjärtat gör ont känns som om att man ska få en hjärtinfarkt det har varit för mycket på sistone behöver ett lugn och jag är glad att jag får mitt lugn i morgon. Kärlek till dem som andas runt mig och som finns där när det är svårt kommer nog aldrig att kunna tacka er jag hade inte klarat att ta itu med allt utan er. Har fortfarande svårt att se och förstå att allt är förändrat men jag släpper känslorna mer och mer varje dag och minut som går även om jag inte ville det dom första dagarna men har kommit till insikt att det var inte jag som lämnade allt utan det var du som gjorde det. Jag kommer att klara av detta även om det gör ont inuti just nu. Ska ta mig en dusch och bara vara bädda ner mig i soffan med doris och längta till att det ska bli helg.