önskade mest av allt att jag bara kunde sträcka på ryggen och känna att jag inte har gjort fel, men då kommer skuldkänslorna som vill strypa om mig för att jag ska sluta andas, ibland känns det som om att man måste dö för att känna att jag lever. Allt bråk på tfn och sms känns så jävla drygt! att en människa kan reagera eller säga som han gör men finner inga ord eftersom han själv måste inse sanningen också. Visst jag är inte felfri det är ingen människa men flytta och fly är inte lösningen heller. Jag hatar att grubbla och denna kväll handlar om att grubbla och jag kan inte rensa tankarna mitt lugn flöder inte på samma sätt heller jag måste finna en lösning för att hantera den saken. Jag vill bara vara lycklig jag vill bara kunna vakna en dag komma över alla jävla problem slippa ect och jobba. Fattar inte längre hur jag ska stå ut med att plåga mig själv. Jag försöker att visa min omgivning känslor hur jag känner hur jag uppskattar dom och hur mycket dom betyder för mig. Utan dom så skulle jag aldrig ha pallat med detta det tar som tusan och visst är det klart att det kommer att vara tufft ett bra tag framöver men det är som det är och jag ska klara det oavsett vad folk tycker och tänker, för dom som stack och dömde mig kommer aldrig att få en plats i mitt hjärta igen. Känns heller som om att jag inte kan se eller förstå känslor just nu fast jag vill det, det är svårt att helas i trasiga själar och det enda jag har velat är att dämpa ångesten men allt blir bara fel hur jag en tänker hur jag en gör. Orden räcker inte till för det jag vill få fram känns som att jag ibland är död inombords, hatar att såra folk jag vill bara visa att jag är jag och att jag bryr mig. Men det är som det är just nu i alla fall det som jag skriver just nu kanske blir bättre i morgon efter ect behandlingen. Jag hoppas på det. Tack för en bra helg annars!