dagarna drar sig sakta iväg andra dagen som jag sovit bort typ som jag känner mig just nu så skulle jag kunna sova i en evighet och inte gå upp alls. men vaknade halv 1 idag av att mamma kom hem från jobbet orkade knappt att gå upp hade ont i hela kroppen. jag känner mig nere på nått sätt det känns som att jag letar i svar i motvind ibland. pratade med läkaren och jag skulle in i morgon och ta prover har tydligen åkt på blodbrist (anemi) för att njuren inte jobbar som den ska. eller så trodde dom att jag producerade för lite blodkroppar men har även blod i urinen på varje urin sticka som jag lämnat också. man är van leva med det man har haft det sen man var liten det tog hårt på en när man var yngre men med tiden så lär man sig att tänka det som händer händer man kan inte styra sin kropp och hur den fungerar man får acceptera det helt enkelt. men känns så drygt när man försöker att rycka upp sig för att inte deppa då kommer det fysiska istället finns liksom inget slut. satt och grubblade tidigare saknar vännerna och tiderna som man haft ihop och jag fick ett sms från jannika där det stod jag saknar dig. och jag blev helt rörd för hon har alltid funnits där igenom allt. vi snackade lite och hon skrev ett sms när jag berättade hur jag mår och det jag går igenom jag önskade att du bara kunde få bli fri från alla problem önskade att jag kunde trolla sen att du är stark och ger inte upp. har också världens bästa svärmor som är gullig och bästa pölsa önskade att jag kunde må bättre just nu, känner att saknaden just nu inte tar lika hårt det känns som om att jag börjar att lära mig att är som det är i alla fall just nu. man har sina rutiner att på helgerna att man träffas då och sen försöker att tänka bort saknaden i veckorna för det kan bli på frestande ibland. finner inte så mycket att skriva just nu heller dags att lägga sig i sängen och lyssna på regnet som smattrar mot taket. jag hoppas att solen kan krypa fram snart man blir så mycket gladare och allt känns enklare också. godnatt kära vänner !