då var denna dag snart slut och jag lyckades att att klara av att överleva dom motgångar som kom idag också. har varit hos pappa och sagt hej då. har varit hos jannika och luftat minnena och tankarna känner oftast att jag saknar att umgås med vännerna men svårt när man bor som man gör. jag hatar också att jag spar på alla bilder sen förut på bilen och boendet det som gör så förbannat ont att sakna den tiden man bara log och älskade att jobba och spara pengar. jag saknar att sätta mig i bilen och dra iväg och jobba eller ta bilen till ställena där man fiskade då man va yngre att sätta sig på bryggan en sommar kväll och känna lugnet. tänk om man kunde få vakna upp med ett leende och känna att fan vad livet är bra precis så som jag kände kämpe glöden för att fixa bilen behandlade den som om det vore mitt barn service hit och dit och nu då? har kastat dessa pengar i sjön så som den ser ut idag och bråkar med försäkringsbolaget om att dom ska fixa den. det stör mig så förbannat mycket. kommer ett steg närmare till mig själv så länge jag klarar dessa motgångar. det känns som om att drömmarna och saknaden är den vardag jag får leva i vill tillbaka till det jag levde i och det som jag kämpade för det var det som fick mig att leva förutom det dåliga med kärleken och istället ha pölsa i min vardag det är också en saknad och jag försöker att hindra den saknaden varje dag. distans är jobbigt och jag trodde aldrig att jag skulle sakna någon så mycket och kärlek det finns det kan jag lova mer och mer för varje dag och mer och mer saknad och frustration varje dag. vill ha det där familje livet och minnena och gemenskapen som man drömmer om. ju mera dagarna går ju mera stress blir det man känner sig äldre och man känner att man inte kommer någonstans. nog om mina drömmar helgen kommer att bli kass en dag med pölsa sen en vecka som kommer att kännas lååååång.varför ska du bo så långt borta? önskade att vi hade det perfekta livet ihop och att man va lycklig varje dag. det känns som om att jag har stannat upp och inte kan ändra på mitt levande. tog mig i kragen att jag ska ringa till min chef på natt jobbet dom undrar när jag kommer tillbaka igen och jag saknar det kan jag lova. men som sagt man måste vara frisk innan man kan ge sig på att jobba så man håller denna gång. pösla jag vet att du kommer att läsa detta och jag vill att du ska veta att jag ältar saknaden för den blir bara mera och mera och jag känner att kärleken blir starkare och att du gör mig varmare inombords och det blir till en frustration. jag önskade att jag hade träffat dig tidigare i livet jag kommer aldrig att ge upp dig. du gör mig till den lyckligaste på denna jord kan jag lova dig. jag vill alltid vara din genom allt. nu är vi där vi är och jag hoppas på att allt blir så mycket bättre det är dig jag lever för och skänkt mitt hjärta. har så många drömmar om livet och jag hoppas att jag kommer att klara av dom med dig. att du får se den lyckliga sarah jag har så sjukt mycket att ge dig kan jag lova. det jag gett är inget gemfört med det som jag vill ge dig. hoppas att du förstår mitt tänkande. från det ena till det andra så är det ju fredag i morgon och veckorna rinner fort fort iväg. önskade att man kunde få stanna upp tiden ibland och bara få vara och ta itu med allt och tänka att fan va bra att allt ordnade sig tillslut.  men dags att drömma vidare.