då allt är kasst och allt är fel men det finns en sak man kan erkänna och det är att det går över då allt börjar att bli bättre så länge man är sig själv så tror jag att man klarar av vad som helst. att man ger sig tusan på att man ska klara av saker att man sätter upp mål kanske små mål men inte för stora mål, felet jag gör är kraven och att allt ska hända nu och nu. men man kan inte få allt på engång. utan tålamod är nått man måste lära sig. man måste lära sig att älska sig själv och lära sig att förlåta och lära sig att släppa saker som man inte kan påverka. man måste lära sig att respektera andra och lära sig att förstå att vissa saker är inte allt i livet. materiella saker är inte allt. pengar är mycket men igentligen inte allt. kärleken är en stor del och en viktig del. både till sig själv och till andra. det var nog därför jag valde att jobba med människor att sprida glädje och hjälpa till att förstå att det finns människor som har det tuffare och att man ska lära sig att vara glad att man klarar motgångar, för oftast så faller allt men när allt fallit så kommer det oftast bättre tider. motgångar ger oftast framgångar. jag brukar tänka på gamla vänner som sitter fast i sina problem och droger men även sådana som inte visar respekt till andra. jag kan inte föreställa mig att folk kan vara så. visst jag är inte perfekt själv och kanske inte varit felfri i dessa 25 år men känslor för andra människor och deras beteende finns. ibland så kan det vara jobbigt att vara en känslomänniska att man tar åt sig att man bryr sig för mycket. att man ibland har svårt att säga ifrån för att man inte vill skada andra. men man får inte glömma att man måste tänka på sig själv ibland. oftast efter tårar så kommer ett leende också. jag tror att vad som en händer så finns det alltid en lösning även om man når botten så gör nog det en starkare. jag hoppas att jag får se mig själv starkare och kunna gå igenom stan och skita i vad andra igentligen tycker om en. för det är bara en själv som vet vem man är och vad man ger och inte ger. jag har alltid varit den som tagit åt mig. jag hatar att bråka eller att vara oense med folk. jag är alltid den som tänker på som varit bra och inte det som varit dåligt. en människa skulle kunna behandla mig illa och jag skulle känna skuld jag skulle inte kunna hata eller behandla den likvärdigt tillbaka. jag har alltid jobbat på att vara bra, omtänksam och snäll att vara den som folk minns. och om jag sårat någon så hoppas jag att dom vet att jag ber om en förlåtelse. jag tror att det var min storebror som lärde mig att vara känslosam. dom som jag håller kär och den som äger mitt hjärta finns alltid där. igenom precis allt. jag hjälper oftast andra mera en vad jag hjälper mig själv. för det är en del av mig. att människor ska vara lyckliga. önskade att världen var problem fri och att alla va värda det bästa. önskade att jag kunde ge pölsa alla dessa punkter jag vet att att han inte heller har haft det så lätt och jag tänker oftast på det. för jag vill att han ska vara lika lycklig som mina drömmar är. och jag önskade att jag fick den chansen att ge den. det skulle lyfta mitt självförtroende också. kan inte sätta ett ord på vad det är som får mig att kämpa så hårt i vardagen enda sen jag träffade han till och med första mötet fick mig att tänka om. han är en speciell människa med hjärtat på rätt plats och det finns inget ont alls i han. det är den första killen som jag litar på och som jag gav chansen till distans. samma sak hans familj helt underbara svärföräldrar och hans syskon. jag bara ler för mig själv när jag skriver dessa rader, lyckan besöker mig när jag tänker på att jag har den jag vill ha i livet att man slipper att söka och att kunna lägga det gamla bakom sig.