Mitt hjärta slutade att slå i en sekund.

Jag försöker att hämta andan igen, jag försöker att andas och komma på varför det gör så ont i mitt hjärta. Jag försöker att vara stark när jag går i min motvind, jag skulle vilja ställa mig i regnet och skrika ut att jag inte orkar mera. Jag hoppas att du kan se mig där uppifrån. Hur allt är jag önskade att vi kunde byta plats. Dessa dagar har varit döda för mig. Jag känner att mina tårar inte kan hållas tillbaka. Jag vet inte vart jag ska vända mig just nu. Jag försöker att vara stark när jag går igenom denna motvind. Mycket har hänt sen sist det finns så mycket ouppklarade problem som jag skulle vilja radera jag hoppas att jag får möta dig på andra sidan när det är dags. Jag saknar dig allt för mycket mera en vanligt. Mera en vad det ska behövas. Jag sitter i ett hörn med knäna mot pannan och drar mig igenom håret, hur ska jag lämna detta? jag vill inte svika dom som finns här och andas i min närhet men jag vet inte hur längre jag ska klara av att finnas runt er. Jag har slutat att äta och får inte i mig det som jag igentligen behöver. Ännu ett tecken på att jag inte mår bra i denna motgång. Mitt hjärta slår så pass hårt så det hörs som om någon springer i en trappa. Om man ändå kunde få en diagnos som jag inte kunde överleva. Jag brukar titta på Sebbe när han sover att kärleken inte kan vara starkare en denna motgång helt otroligt varför? varför kan jag inte bara krama om han och känna att det finns en lösning på livet. Om man bara kunde klappa med händerna så var man i en annan fas i detta liv. Den som förstår är den som själv är där den är. I mångas ögon låter det bara sjukt. Men vet ni jag bryr mig inte längre om vad andra tycker det är nått jag har fått lärt mig. Jag önskade att det fanns någon att prata med i denna sekund när man känner såhär. Att ha dessa dagar är en stor motvind. Jag brukar titta upp mot himmelen och kolla på fåglarna och deras flykt. Samma som det kändes för några månader sen då jag flydde genom mina överdoser härifrån. Men jag lyckades inte? kanske fanns det en mening med det? att det inte är dags för mig att lämna detta just nu. Jag saknar mig själv så sjukt mycket jag längtar tillbaka till den jag va innan allt rasade och nu sitter jag här och bloggar igen om själen av mig själv och den väg tillbaka till verkligheten igen. Jag har en familj men en splittrad familj och jag vill inte att någon ska veta hur det är just nu knappt att pappa ska veta för jag vet att deras hjärtan gör ont när sanningen kommer fram. Eftersom vi redan haft en som lämnat jorden. Jag har överlevt 4 operationer på 2 år 3 överdoser på detta år och här sitter jag med såren i min själ. Jag har blivit sviken och lämnad. Varit ensam men ändå har jag varit stark på ett sätt. Och jag tror att många tackar mig för det jag hjälpt folk med. Jag har tappat mycket sen jag inte jobbat och jag minns när jag jobbade som mest och när jag köpte min lägenhet och min bil idag har jag inget av det kvar. Det som jag jobbade för och älskade med mig själv. Ett hem som va som jag ville ha det, min bil som jag kunde sätta mig i och bara att köra iväg när jag ville. Mitt jobb som jag alltid spred glädje till dem äldre och delade ut morgontidningen till dom som skulle till jobbet, och idag? allt ligger på is. Endast psykatrin i Västerås en gång i veckan på ECT. Det var slutet av den sagan känns det som. Planeringen är att i Januari att jag ska arbetsträna men hur kommer det att gå om man känner såhär just nu? om man inte har kraften? om man jobbar och faller ner igen? och det kanske blir värre? vem räddar en då? mina kära läsare jag vill att ni ska veta att jag är glad att ni besöker min sida och jag hoppas att jag kan hjälpa dem som går igenom samma sak som mig just nu. Jag fick veta att en nära människa som lämnade mig för en annan för nått år sen ska flytta och ska få barn. Jag trodde att jag skulle hinna att komma längre en han. Men tydligen inte. Människor som sårat mig kommer oftast längre en mig. Min julklapp som jag önskar mig är styrka. Så att jag kan lyfta och komma till himmelen och få den dröm som jag vill och kanske inatt så säger jag god natt. Ett god natt till mig själv och begrava det som gör ont. Jag kollade på så mycket bättre nu ikväll Ken Rings kväll tito själen av en vän berörde mig så sjukt
mycket !
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback