Polycystiskt ovariesyndrom, PCO eller PCOS, tidigare kallat Stein-Leventhals syndrom är en hormonell rubbning som kan förekomma hos kvinnor. Mellan fem och tio procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas ha PCOS. Syndromet är troligen genetiskt betingad med multifaktoriell etiologi.

Förkortningen PCO står för "polycystiska ovarier" och betyder egentligen äggstockar med många cystor. Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). Vid ultraljudsundersökning (sonografi) kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Enligt de så kallade Rotterdam-kriterierna har kvinnor med minst 2 av följande 3 fynd PCOS:^[1]

1. äggstockar av PCO-typ
2. kronisk anovulation (uteblivna ägglossningar, uttryckt som oregelbundna eller uteblivna menstruationer)
3. hyperandrogenism (förhöjda blodvärden av manliga könshormoner eller ökad hårväxt i ansiktet)

Hyperandrogenism fastställs med blodprov. Kvinnor med PCOS har ofta en ökad produktion av de manliga könshormonen testosteron och androstenedion. Vidare testas TSH (tyreoideastimulerande hormon), T4 (tyroxin) och T3 (trijodtyronin), eftersom giftstruma och hypotyreos kan ge symptom på PCOS. Prolaktinet, kolesterolet, insulinet och blodsockret kan vara förhöjt, och ofta finns höga värden av luteiniserande hormon (LH) i kombination med normala värden av follikelstimulerande hormon. En av de viktigaste undersökningarna är sonografi (med ultraljud), som utreder förekomst av cystor och PCO-äggstockar.

Symptom[redigera | redigera wikitext]

• Menstruationsstörningar: oregelbunden, ibland riklig och långvarig mens. Hos några kvinnor utebliver menstruation helt.
• Infertilitet till följd av utebliven ägglossning
• Ökad tendens till acne i vuxen ålder
• Virilism. Ökad behåring av manlig typ, det vill säga i ansiktet, på brösten och i medellinjen på buken (så kallad hirsutism)
• På längre sikt ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt typ 2-diabetes
• Övervikt med framför allt bukfetma bland ca 50 % av kvinnorna

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Behandlingen är symptomatisk. Hos kvinnor utan barnönskemål kan menstruationsstörningarna behandlas med p-piller eller med gulkroppshormon (gestagener) i perioder. P-piller och gestagener minskar sannolikt risken för cellförändringar i livmoderslemhinnan. Övervikt behandlas som all annan övervikt, med livsstilsändring och motionsidrott. En del menar att en uttalad kolhydratfattig och ketogen diet förbättrar symptomen på PCO, och det finns mindre studier på detta som visat lovande resultat.^[2] Efter viktnedgång kan menstruationscykeln normaliseras bland överviktiga kvinnor med PCOS. Sannolikt minskar även riskerna (se ovanför) med PCOS genom viktnedgång.

Infertilitet[redigera | redigera wikitext]

För kvinnor med PCOS som vill bli gravida kan olika metoder användas. I första hand förskrives Pergotime (verksamt ämne: klomifen). Pergotime förmår hypofysen att producera mer follikelstimulerande hormon, FSH. Detta hormon stimulerar i sin tur utmognaden av äggblåsor i äggstockarna, vilket kan medföra ägglossning. Behandlingen bör övervakas med blodprov och eventuellt också ultraljud för att man ska se om ägglossning verkligen inträffar, samt för att kontrollera om antalet mogna äggblåsor är acceptabelt. Pergotime ökar risken för flerbörd något. I flera studier har man kombinerat Pergotime med diabetesläkemedlet metformin för att öka chansen till ägglossning, men nyare undersökningar har visat att metformin inte har någon plats i behandling av ägglossningsstörningar.^[3] Om behandling med Pergotime inte åstadkommer ägglossning, övergår man till att stimulera med FSH-injektioner. FSH injiceras dagligen under huden av kvinnan själv. Sådan behandling kräver noggrann styrning och övervakning med ultraljud av specialist för att förhindra överstimulering och flerlingsgraviditet.

Insulinresistens[redigera | redigera wikitext]

Många med PCOS har nedsatt insulinkänslighet och därmed ökad risk att utveckla typ 2-diabetes. Metformin ökar insulinkänsligheten vilket i sin tur kan medföra minskad produktion av manliga hormon samt minska risken att utveckla typ 2-diabetes. Metformin hävdas minska sötsuget. Med metformin kan en viss viktminskning ske, men läkemedlet är inget bantningsmedel.

Hirsutism[redigera | redigera wikitext]

Generande hårväxt behandlas med antiandrogener (spironolakton, cyproteronacetat, flutamid), eventuellt med tillägg av p-piller. Effekten av antiandrogenerna sker på hudnivå, medan p-piller minskar androgenproduktionen i äggstockarna samt medför ökad produktion av könshormonbindande globulin (SHBG). Detta glykoprotein binder och inaktiverar androgenerna. Läkemedlens effekt syns knappast förrän efter minst 6 månaders behandling. Snabbare effekt kan uppnås genom samtidig laser-behandling av ansiktshår och vaxning av kroppshår. Det kan gå att, efter remiss till hudkliniken, få ekonomiskt bidrag till laserbehandling från det landsting (gäller dock endast enstaka landsting och långt ifrån alla) där man bor om hårväxten är förorsakad av ökad produktion av manliga hormon.