Det gör ont just nu men jag vet inte varför. Gårdagen efter ECT var jobbig ont i kroppen trött och ont i käkarna och i huvudet. Jag undrar när detta ska vara över jag känner att jag orkar inte mera om det bara kunde vända och livet kunde bli nått annat? jag försöker att vara stark men jag faller tillbaka lika snabbt. Jag käkade på berras igår jag minns när jag och Sebbe hängde där för snart 4 år sen och parat med vännerna. Men nu? nu är allt tyst och inget kan lyfta inte ens min själ. Lördag som lördag jag isolerar mig orkar inte ens gå ut jag orkar inte ens prata med folk. Typiskt mina svackor. På måndag så ska jag träffa Elisabeth måste ta upp hur jag mår. Jag undrar hur länge ens livskris kan hålla i. Jag försöker att finna vägar varje dag men jag lyckas aldrig. Jag vill börja jobba och bli jag igen. Jag vill helst inte bo där jag bor men är det bara att stanna upp och tillåta detta? det spökar bara mera hemma fattar inte.. Hatar att vara hemma själv som t ex igår när Sebbe var hemma hos sin kompis ångesten kommer på engång. Jag önskade att jag kunde ta ett djupt andetag och allt kunde bli bra det känns som om dagarna rinner på fortare utan resultat. Dom som hatar mig kanske tycker att det är rätt åt mig, men då får det vara så. Jag har alltid varit så att jag aldrig kan tycka illa om nån även om den människan har förstört eller sårat mig. Just nu skulle jag bara vilja vara en stjärna som glänste fint på kvälls himmelen och folk kunde titta upp och minnas den man va. Som ett ängla barn. Jag försöker iaf att finna svar försöker att finna vägen till det rätta livet som kan göra mig glad eller lycklig. Men sitter fast här med min ECT. Hade förresten blivit nått fel så ECT säger att jag inte ska ha nått mera även om jag har remiss till April får se vad Elisabeth eller Daniella säger på måndag. Känns som om att detta är min enda räddning eftersom medicinerna tar kål på mig. Och mina överdoser som jag tog tidigare detta år. Jag minna som om att det var igår man vaknade upp på Mava med massa slangar och hade ännu mera ångest en innan man hade proppat i sig tabletter. Då säger läkaren till mig vill man dö så fixar man det på engång men jo visst kan hålla med men vill bara somna in och inte mosas av ett tåg eller plågas till döds. Jaja det är som det är!