uppdatering natt medicinerna funkar bra, I morse kl 04 så var det första morgonen som jag vaknade med ångest, en såndär så hjärtat ska hoppa ur munnen på mig. Var hem till mamma och Janne med Sebbe igår och fick se v70n panik tårrana flödade jag tog nycklarna och låste in mig själv. Kan ni tänka som ett barn som gråter för att man inte får en sak som man vill ha ? fucked upp kväll igår är trött på denna jävla ångest men det som är jobbigaste just nu är nog att man inte kan äta att man inte är hungrig. Kollade på film på datan och ångesten kommer krypande man ligger i sängen och du känner hur nederkäken rör vid den övre. Jag kan inte sätta ett ord på hur det känns att vara här eller att tackla allt som jag råkat ut för. Jag vet heller inte om jag kommer att bli lycklig igen. Är glad att jag har dom små som finns tätt intill mitt hjärta som får mig att andas. Men personalen här är min belastning för att finna mitt rätta jag igen. Psyk låter ganska hårt men det är inte som alla tror. Det är bättre och det är inte alla som kan få en sån hjälp och chans som jag fått. Men jag valde att ta detta steg. Trots Doris och Sebbe som jag knappt träffar men som sagt vill man förändra livet så är det så. Man träffar och folk och lär sig otroligt mycket brukar tänka för mig själv när jag sitter i rökrummet att det ibland känns som om att man sitter i ett fängelse. Träffade min vän Jessica idag en tjej som gått igenom värre saker en mig som är äldre har barn och man. Jobbar med samma som mig. Hon gör mig verkligen glad när vi umgås, skönt att det finns "normalt" folk hemma. Ett råd till er där hemma, man klarar inte allt själv trors att man vill vara stark.