tjohej klackarna i taket, man blir så avis på folk som mår bra. fint sminkade taggade för party klänningarna glittrar och högklackade skor som ger en skavsår. jag känner mig rent ut sagt som den sämsta, fulaste och psykaste människan på jorden. hur fan vill människor tycka om en som mig ? jag verkar vara andras problem men fan tänker jag iband för mig själv varför valde du att åka hit och hoppade överdosen? den frågan finns varjedag. tro mig att vara här och se alla andra njuta av sitt liv känns tufft, ont och psykiskt. att man är rädd att folk som man saknar ska glömma en för att jag aldrig blir bra. men dessvärre varför tänka så om man dör minns folk en inte heller för livet står inte still det rullar vidare. och folk som säger ryck upp dig tänk inte si eller så för dom fattar inte .