permissionen är över på bussen till Västerås


 
 
Blandade känslor men skall bli skönt att få lätta på ens hjärta. Just nu känner jag en lätthet att slippa Sala men ändå en liten saknad. Ordet saknad av att vara lycklig att kunna vara hemma varje dag och leva livet... Vem vill inte det? Känner mig hopplös och makalös för att de äe såhär i mitt liv. Att dom som jag höll kärast får lida för det. En dag i taget andas i en sekund i taget avslutar detta inlägg med av att hoppa av bussen och in på avd 95 igen.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback