kl är 20 haft kvällssamtal la korten på bordet som att man tar bort den fejkande masken. jag orkar inte mera finns ingen glädje jag är känslokall fast jag bara vill gråta har börjat att acceptera att det känns som att man anpassar sig i situationer som man inte vill att mam hellre vill gömma sig som att dra täcket över huvudet. jag mår illa hjärtat gör ont finns ingen man kan krama om och finna styrka i. känner en besvikelse att jag inte kan göra mina nära och kära lyckliga. jag vill bara somna och aldrig behöva vakna igen. det gör ont att känna att man bara går neråt iatället för upp mot toppen det är ju därför jag är här. man ser alla andra glada tränar fikar och bildar famiilj. här är jag ordet inget. sitter där jag sitter dagar och veckor rinner iväg denna tid när man är ung då man ska må bra? fattar inte att en människa kan drabbas av detta ens känna så som man gör. det gör ont just nu.. här och nu!