kvällsfika.
Hatar att behöva att vara här, att man inte kan vara lycklig och sova hemma i sin egen lägenhet. Att det ska göra så ont att ta sig tillbaka til det liv man är född att leva till. Jag är ledsen det gör så ont inom mig, i mitt hjärta och min själ. Kommer nog aldrig kunna finna några ord till varför det gör så ont. Mycket saknad börjar att komma upp på nätterna kan jag vakna upp att jag gråter, varför är det så? kroppens försvar eller? önskade att alla kunde vara lyckliga och att dem som drabbas av min olycka orkar att finnas kvar. Ilskan finns inne mig hur jag kunde tillåta människor leva över mig och uttnyttja mig, ni vet inte hur det känns att sitta där man sitter för att ni uppmuntrade mig i det skick som jag var i. Detta liv från 19 januari till denna dag har gjort så ont, så mycket saknad och lidande.jag hoppas att jag blir starkare en er, och ni faller dit där ni hör hemma. Jag kan inte heller förstå att det finns männsikor som lever på andra och utnyttjar andra? varför är man för godhjärtat ? nu är man där man är, man vill så bara att förmedla hur allt känns men det kommer aldrig fram på rätt sätt. Känslorna är instängda. Jag vill gråta så hemskt mycket men ibland går det bara inte. Jag vill skrika ut till världen min smärta men får inte fram det, man vandrar här.. Ingen frågar hur det är..Man har läkarsamtal ja sen då? Den mörka sidan finns där hemma. Jag klarar inte mig just nu inte heller om jag skulle bli utskriven.
Trackback
