jag kom på mig själv.

att det inte finns något att kämpa för ångesten stryper mig.  matlusten är borta känner mig ensam i detta skede. kan jag falla djupare en detta nu? tror inte det.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback