Kära storebror Peter om du kunde höra min inre själ att jag saknar dig att mycket har hänt sen du somnade in i Mars 2009. Jag vet att du finns här runt omkring mig, det händer saker här hemma tv slås på mitt i natten saker rör sig osv, och jag har tagit kontakt med ett medium som har förklarat att du finns här. Att du försöker att visa att du finns att du slår på tv mitt i natten, jag behöver dig här runt omkring mig för att kunna klara av att hålla mina tårar tillbaka. Jag minns min sista överdos det känns som att du räddade mig då som om att det inte var dags för mig att lämna denna värld. Jag hoppas att du ser att jag försöker att jag har tappat mycket sen du lämnade mig. Du räddade mig i mina tonår från att hoppa från bron du räddade mig från att sluta att skada mig själv och att mina ätstörningar, du lärde mig livet och du hjälpte mig att fixa mitt första jobb. Kanske därför jag jobbar så mycket som jag gjort innan. Jag hatar att åren rinner så fort iväg, jag vill inte åldras jag vill stanna upp! jag vill krama om dig och umgås med dig och känna tryggheten. Jag minns då du tog med mig till kuggnäs festivalen 2004. Jag minns också din födelsedags fest 2008 då du sa att du saknade mig att jag borde komma oftare och hälsa på men jag var mitt upp i mitt egna liv just då. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna på halloween då jag va med pappa och sebbe och tände ljus hos dig. Saknar dig så sjukt jäkla mycket och ditt namn finns föralltid intill mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma bort dig Peter. Jag saknar också folk som jag umgåts med när jag bodde hos dig. Jag saknar också kontakten med dina fina barn Emil och Elliot, jag minns 2005 när Emil föddes och jag fick passa honom då jag bodde hos dig. Du lämnade ett tomrum och jag skulle kunna skriva så mycket om dig som fick mig att bli hel. Jag förstår inte varför människor ska få lämna jorden så tidigt? varför kan inte alla få leva livet ut? du skulle ha funnits här idag och jag skulle bara kunna ha ringt dig och du skulle ha funnits där, du skulle ha förstått när jag gråtit av frustration. Du skulle ha räddat mig från dom problem som jag inte kunde ta mig ur 2010 fram till nu, hur fan kunde jag ha stått ut i 3 år med en som missbrukade, slogs och samtidigt gå igenom folk som svek mig? och perioden som jag var som sjukast? jag va så sjukt stark 2012 jag gjorde allt skötte jobbet även om det var som tuffast! men nu? sjukskriven och försöker att klara dagen.