jag kan andas lite mera idag en gårdagen, men saknaden kommer mera mot kvällarna. Jag fattar inte varför tanken slår mig att sakna människor som berört mig med känslor och kärlek. Känner dem samma som jag? människor kanske har lättare att gå vidare en vad jag har, jag trodde att jag hade släppt dig helt men ibland och vissa stunder ploppar du upp mera en vad jag vill att du ska göra. Men det känns som om att ECT har väkt känslor i mig som jag inte känt på flera år, bra eller dåligt? önskade att du kunde ta till dig och känna av hur jag sörjer dig, den saknaden. Tänk om allt vore annorlunda? tänk om jag kunde spola tillbaka tiden och jag skulle säga om och om igen att du betyder mycket för mig. Jag önskar och hoppas att vi kommer att ses någon gång i livet igen, just nu känns det som om att jag får vandra själv i mina tankar. Posze du betyder också mycket för mig och jag vet att jag har stängt av känslorna ibland, jag liksom låser mig. Jag önskade att du kunde beröra mig och visa mig den rätta vägen precis som förr. Känns som om att det var länge sen sist det var så. 3 år nu den sista januari och vi har vandrat igenom allt och jag trodde inte att vi skulle klara av det men vi står här nu du och jag. Vi har oftast svårt att nå fram till varandra på samma sätt som förr men de är för att just nu så går vi igenom en kris. Du din och jag min. Men vad som kommer att hända så kommer jag alltid att finnas där och stötta dig genom dina beslut och val i livet. Det känns som om att just idag så är jag på samma nivå som mars 2010. Känns som om att varje dag är en dag med olika nivåer och saknader men kanske är så innan man blir helt frisk? från krisen och deprissionen som jag gått igenom? och en sak till jag bryr mig inte om folk på samma sätt längre som mådde bra av att jag mådde dåligt för innerst inne så vet jag vem jag varit och jag vill bli stark och hamna där igen. Den långa vägen tillbaka blir nog en livs erfarenhet också på sammagång.