kroppen säger ifrån
Kroppen säger ifrån mitt hjärta bankar så hårt att mina lungor inte kan få luft, jag tittar ut genom fönstret och kan se en äng och tänker sommarbarn med lycka i fötterna, medans min terapueft försöker att förklara för mig att jag befinner mig i en kris då kroppen har stängt ner mig och mina känslor, jag vet inte vart jag står vem jag är eller i vems famn jag kan söka tröst längre jag vet heller inte vilken väg jag ska ta att börja i. jag hade en bra dag med sebban, freddy och jannica men jag kan endå inte styra när ångesten kommer, känns som en dödlig sjukdom som aldrig läker. Men här sitter man ensam och skriver jag vet att innerst inne att det kommer att bli bra med sebbe och allt, men gud vilken lång väg det kommer att bli. terapueften försökte att få mig att förstå att krisen är normal alla kan drabbas av den. I söndgas kunde de vara livets slut idag så är det ångesten som stryper mig. Hur fan ska man göra när man hamnar här, mitt huvud kan inte finna svaren som mitt hjärta skriker om. det enda som jag känner är smärta att det gör så ont att vara jag. jag skulle ibland få vilja byta liv med någon som redan somnat in allt känns så meningslöst att andas, för vad? för mig ? för ensamheten eller för smärtan inombords, hur fan hamnade jag här? jag som va en av dom starkaste känns som om att man inte alltid ska lita på för mycket på sig själv. Men vet ni vad? innerst inne så har jag hållt hand i hand med smärtan, kärleken och sveket. jag kommer aldrig att lova att jag kan bli bra att jag kommer att göra dumma val, för den som är på botten vet hur det känns inte du som står där och har din självkänsla och ditt självförtroende. jag önskade att du såg och kände hur de verkligen är just nu och vad man menar med allt, att sann kärlek finns där den som man kömpar för. Glöm inte bort dina minnen dom som får dig att minnas att det faktiskt fanns en litenbråkdel av ditt liv som du varit glad.
Trackback
