Jag är jag, du är du och vem är vi tillsammans, jo ett brukar det vara det känns som om att jag ligger på en äng och blundar och ser en massa flach back i livet som en regnbåge svävar sig igenom sol och vatten. Hur vill man leva sin dröm hur vill man sakna det perfekt? hur vill man förtränga saknad av ens gamla liv. I dom nuet och minnen som fick en att le, att andas för dagen att känna att livet för varje dag sken, minns du? minns du mig som jag är? minns du mitt leende? minns du hur jag tog mina andetag? minns du hur jag kämpade? minns du allt? jag minns ibland den lilla vilsna flickan som alltid hamnade emellan saker som inte var planerat. Men vet du? drömma kan man, min dröm om min stund i min äng, vem ska jag sakna? dig, eller dig eller den andra? eller den som var speciell eller vad? varför kan man inte ha en kontroll att spola tillbaka i tiden, träffa brorsan, sitta i min jäkla t5a som jag kostade på, sitta hemma på altan i huse i ransta eller vara i stallet med min häst som jag hade, eller sitta på bussen påväg till ekebyskolan med gamla vänner, varför kan man ibland inte få stanna livet där det slutade bra, som i en saga? varför kommer det alltid upp en saknad av saker som man inte vet varför man saknar, man går liksom och väntar på att det ska hända något, men kommer det att hända? förstår du mig? förstår jag dig? jag kanske låter knäpp, men det är jag den där människan med för mycket känslor, den tjej som alltid bry mig för mycket och ibland så kan det bara bli fel. Men tyck vad n vill, men jag tycker inte illa om er, för vet ni? alla dom bra och dåliga människorna ger en erfarenhet genom livet, och du ? va aldrig svarsjuk på andra alla har en egen sak som man är speciell på, och vet ni vad som är min? jo det är att jag sätter spår i andra, ibland kanske man glöms bort, men kanske inte alltid, vad vet jag? ne nog om min poesi och filisofi.