Den långa vägen
Har inte den varit tillräckligt lång? men den tar inte slut och det kommer kanske bli en tvär sväng längre fram när allt ordnar sig så dyker det upp massa andra saker, men denna gång en sak som jag själv och kanske ingen annan kommer att kunna att fixa, det enda man kan göra är att tänka att det ska bli bra men rädslan att sluta andas gör mig gråtfärdig. Alla vet att jag föddes med en njure att man varit sjuk hit och dit, men under dom senaste 8 månaderna så har en så kallad njursjukdom blommat ut som legat i flera år, en bakterie som växer och orsakar kraftiga infektioner och som nu dock orsakats en infektions sten jag fick min första stötvågsbehandling i onsdags 4000 skott på 30 min i grad tre och infektions stenen på 1 cm rörde sig inte alltså den svarade inte på behandlingen kan bara säg att smärtan va fruktansärd, eftersom den sitter i njurväggen har på dom senaste veckorna mått konstigt yrsel, kräk och tröthet tappar orken och det första dom gjorde när jag kom in och proverna kom va att lägga in mig på dropp med antibiotika eftersom jag är så sjukt infektionskänslig och käkar medicin nu 3 ggr dagen i 2 veckor tills nästa behandling. När jag låg där och smärtan av behandlingen dom 30 minuter kändes som evigheter och det gjorde bara ondare och ondare och så sa doktorn till mig, funkar inte det här så kommer din njure fyllas med sten och vi måste rädda den nu eftersom den håller på att dö tårarna bara sprutade faaan lossnar inget från stenen? den ligger i njurväggen precis i revbenen ska försöka fixa en bild till nästa gång, antingen blir det operation om inte den svarar på nästa behandling så stå ut, ja jag stod ut och hon började skjuta på nivå ett och sen nivå två och slutligen nivå tre. Men det tar inte slut där, efter när jag låg i vilorummet så pratar han med mig, det är allvar nu jäkligt allvar och farligt du är för ung för det här, och det här är inte den första stenen som kommer att komma och jag vet inte hur jag ska behandla dig dina prover är på odling och jag får gå från dom från i Juli men det är inte dom bakterierna som han letar efter, utan väntar på svar efter odling om dom andra. Kan heller inte längre äta dom mediciner som jag ska eftersom dom inte hjälper längre. När jag kom hem från sjukan då syster varit med så kom Posze hem med mig tog hand om mig hela natten och njurstensanfallen kom och gick men värmeflaskor och värktabletter tårar och inte så mycket sömn, idag är det dag 2 smärta ont illamående medicinen börjar att lasta av värken lite, ganska mycket blod i urinen anstränger jag mig att gå i trappan så kommer anfallen igen, jag är chockad jag vet inte hur jag ska tänka men jag grips inte av panik, jag vet att pappa har en frisk njure till mig om min skulle ge upp nu, men det känns klart att jag vill jobba och ha det bra, men nu är det nya tag och leva för en dag i taget och ändra livs situation. Är glad att jag får mycket stöd nu igenom dom tuffa dagar som väntar mig.
ÄLSKAR ER!
ÄLSKAR ER!
Trackback
