kan jag, kan du, kan vi?

Min fasad är stängd det finns inte längre känslor som väller ut jag tänker inte på dagarna jag fokuserar heller inte på att det faktiskt fattas något. Jag fokuserar heller inte på att mitt liv bestått av tvister dom senaste 6mån utan det kan påminnas av mig själv ibland när gamla minnen kommer upp. Men när dom stunderna kommer då känns det för stunden, jag hatar att stänga in mig men kan inte kontrollera det själv utan gör det medvetet av att det inte längre ska göra ont, för jag är glad att jag ler även om det varit outr med exakt allt. Jag älskar heller ingen just nu jag har lärt mig begreppet att älska aldrig en annan som inte älskar dig tillbaka eller gråt heller inte över någon som inte gråter över dig. Tänk heller inte på någon som aldrig skulle tänka tanken om dig tillbaka. Jag kan säga att ibland vissa stunder så saknar jag mitt gamla liv, men det är minnen nu och jag är bara glad så länge den personen också har det bra, det är det viktigaste just nu min planer? jag har inga kvar jag är på ruta ett igen och jag funderar och fokuserar och tar en dag i taget att sätta upp för höga mål och krav bryter ner en alldeles för mycket det är just då i den sekunden som man hoppas på så sjukt mycket och när det inte blir som man vill ha det så känns det fruktansvärt som om att kämpa mot något som finns i en som senare dras mot ens vilja? ja ni vet kanske dom som varit med om det hur det känns? jag har också lärt mig att inte klaga längre bara rycka på axlarna och skingra mina tankar i sopp högen inte grubbla på varför? när? hur och var? jag tror att allt har en mening med allting och just därför så finns glöden mot nästa steg, det steget som jag ennu inte vet vart det finns. Men som jag alltid brukar att säga gamla som nya i mitt liv dom minnen som jag haft med er finns alltid där och varje liten sak har betytt något även om vissa personer kanske inte tror det, för alla är vi unika och alla har ett unikt värde iallafall i mitt liv och mina val. Dags att dra sig tillbaka till verkligheten.







ciaobella!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback