Jag hatar..
Jag hatar att vänta, jag hatar att sakna, jag hatar att tycka om saker som inte tycker om mig tillbaka, jag hatar ängslan jag hatar allt just nu, jag önksade att jag ibland kunde sopla tillbaka tiden och kanske ha sett att
jag gjorde lite fel, men jag har också insett att vi människor inte är problemfria? men när fan ska min tur komma? min jävla lycka som bara flög ur min hand, ? kunde jag inte hantera den? jag vill inte ge upp en halv sida säger att det kommer att bli bra, men saknden är nog värst jag önskade att du bara ville och kunde lära känna mig för den jag är den som du inte har sett en, men vem vet med tiden? inte jag iaf jag som alltid vill ha saker och ting planerat, men jag kände det idag när jag va ute vid sjön, en dag i taget är det jag ska ta även om det är jobbigt, men vart är min lycka? den bara försvann kunde jag bara inte hantera den eller var det bara nu igen att falla tillbaka till oturen för att jag själv var så osäker på mig själv, jag är arg på mig själv jag sätter upp en mur, jag vill komma över steget till frihet i mig själv, känns lycka, glädje varje dag, vara saknad, bli saknad, vara omtyckt, bli omtyckt..Men som vanligt turen vänder sig på engång. Men jag har accepterat och lärt mig att man inte kan bestämma saker, det måste komma naturligt, men jag hoppas att chansen är stor den att det blir samma sak för den andra. Jag hatar mig själv just nu för det är bara jag som alla säger som kan påverka hur livet ska vara, men jag gör fel när jag försöker att tycka om och visa det, eller att komma vidare. Finns ingen saknad av det förflutna bara det braiga som varit den senaste tiden, allt jag kan göra är att försöka intala mig för varje dag och tro att det ska bli bra, tro hopp och kärlek finns det?
Nej ska bara vara, grubbla för mig själv och vara besviken på mig själv, jag ska känna hur saknaden snart styper mig!
jag gjorde lite fel, men jag har också insett att vi människor inte är problemfria? men när fan ska min tur komma? min jävla lycka som bara flög ur min hand, ? kunde jag inte hantera den? jag vill inte ge upp en halv sida säger att det kommer att bli bra, men saknden är nog värst jag önskade att du bara ville och kunde lära känna mig för den jag är den som du inte har sett en, men vem vet med tiden? inte jag iaf jag som alltid vill ha saker och ting planerat, men jag kände det idag när jag va ute vid sjön, en dag i taget är det jag ska ta även om det är jobbigt, men vart är min lycka? den bara försvann kunde jag bara inte hantera den eller var det bara nu igen att falla tillbaka till oturen för att jag själv var så osäker på mig själv, jag är arg på mig själv jag sätter upp en mur, jag vill komma över steget till frihet i mig själv, känns lycka, glädje varje dag, vara saknad, bli saknad, vara omtyckt, bli omtyckt..Men som vanligt turen vänder sig på engång. Men jag har accepterat och lärt mig att man inte kan bestämma saker, det måste komma naturligt, men jag hoppas att chansen är stor den att det blir samma sak för den andra. Jag hatar mig själv just nu för det är bara jag som alla säger som kan påverka hur livet ska vara, men jag gör fel när jag försöker att tycka om och visa det, eller att komma vidare. Finns ingen saknad av det förflutna bara det braiga som varit den senaste tiden, allt jag kan göra är att försöka intala mig för varje dag och tro att det ska bli bra, tro hopp och kärlek finns det?
Nej ska bara vara, grubbla för mig själv och vara besviken på mig själv, jag ska känna hur saknaden snart styper mig!
Trackback
