Det är klart
att det kommer dagar då är allt är fel, då viss saker känns så jäkla tråkigt och ledsamt, värst dom dagar man saknar dom minnen som man haft, men bara sådana minnen kommer upp då man jobbar sig igenom dom, men idag är det just en sådan dag som jag saknar dig brorsan, dom är inte många men när dom väl kommer så känns det alldeles för mycket, jag säger som jag alltid har gjort varför är du bara inte här? varför lämnade du bara allt? men du klart att du är här, jag tog mig ju igenom allt skit på bara några veckor denna gång, du måste ju vara min lycka just nu, men jag hatar att jag inte sörjde dig ordentligt när du gick bort utan bara kasta iväg det som om inget hänt, varför tog jag bara inte den sista tiden till vara, jo för man är efter klok, det kommer den dagen då man själv börjar att finna sig själv igen och att allt runtomkring en stannar still, det är då när det kommer som det känns alldeles för mycket, speciellt när man råkar vara ensam en liten liten stund, det är obeskrivligt när dom dagar som är fel kommer, jag peppar mig själv om att det är såhär och det kommer alltid att vara så bara jag som måste acceptera och inse att du är gone, för alltid som du nu varit i 1år och 6mån, dags att vakna upp liksom men när då? inte nu iaf känns det som, en sak är säkert, syskonkärlek till tusen bara jag som måste inse sanningen att det aldrig kommer att finnas en kontakt igen, du kommer aldrig tillbaka du kommer aldrig att kunna vara med om det som du ville vara med om.
Trackback
