Legenden från Uppsala stad.
Man bara ler och börjar att skratta när man hittar galna bilder på dig, haha så klockren du var som en vän och som en storebror, klart att det har hänt mycket sen i April och visst har man gått vidare på vissa sätt och visst skulle det kännas bra att lägga allt bakom sig och bara blicka frammåt så som alla andra i familjen tydligen har gjort, men jag fattar inte varför jag inte kan göra det, eler jo för mig var du den enda i familjen som jag stod upp för, du hjälpte mig att finna den styrka som inte många har och det idag är min stolthet och det är det finaste som någon har gjort för mig, men sen efter det kommer orättvisan jag fattar inte varför den finns och varför ska den existeras, för jag kommer aldrig att glömma dom 2 sista sakerna från dig och det var Sture´s begravning 2 veckor innan du somnade in, det var i vaksala kyrka där din äldsta son Emil är döpt i jag satt och funderade för mig själv hur det skulle kännas att förlora någon som betyder extremt mycket för mig, och ja så klart var det du som togs ifrån mig. Det andra 1 timme innan du somnade in jag fattade direkt att det var något som blev helt fel frö vi tappade kontakten dom sista veckorna innan och varför? jag minna att du sa att du saknade mig och ville att jag skulle komma oftare och hälsa på, och det enda jag minna som jag är glad att jag inte gjorde det var att jag tackade dig för allt, att jag älskade dig att du betyder mest, och jag fick ett svar på mess efter samtalet allt för dig syrran. Konstigt att du hörde av dig till alla syskon, men du kände nog på dig att det var något som var fel och det skrämmer mig en idag att ma´n har haft döden på sin sida utan att förhindra den den 1 april 2009 kändes det som om hela världen rasade samman, jag hann inte upp till dig på Akademiska och jag ångrar extremt att jag inte kom upp till dig och sa hej då, men jag skulle nog inte ha klarat av det då. Du betyder inte bara mycket för mig utan för dina vänner, familj och dina barn <3
Får jag fråga vad som hände:/