Mycket har förändrats på 2 år.

 

Detta var min första ögonsten agda ❤

 

Inatt ger jag upp mitt allra första jobb här i livet. Som jag gick i pappas fotspår. Men vad ska man göra man kan inte jobba dygnet runt. Kommer att finns en stor saknad. En stor förändring. I allt så önskade jag mer än gärna på ett avslut efter pappa dog. Krig med alla syskon. Samt bo upptäckningen inte är klar. Det känns som att sorgen aldrig får sin vila. I höst väntas nya utmaningar som är planerade. Stora steg men jag hoppas att det kommer att ge med sig. Mycket har hänt under dessa 3 år. Men så är det väl alltid? Man gör olika val som man måste lära sig om? För varken du eller jag är väl perfekta? Men jag tror att så länge man lägger rätt kort och lär sig av vissa steg i livet. Idag står jag själv utan familj sedan pappa dog. Nu är det dags att bli vuxen och skapa sina egna. Ibland saknar man att ha det som man är uppväxt med. Men man kan inte sörja över allt. Det finns bara ett liv. En dag som inte är den samma. Jag vet att vissa som läser min blogg som tex mina syskon. Jag kommer alltid att älska er för dem minnen men gång i livet berörde sig med. Men en sak efter mina behandlingar med ect är att känslor dämpas. Svårt att förklara men det är lättare att stänga av. Inte alltid det bästa. I denna kamp så har jag fortfarande min man och hans familj. Det ända stöd. Männiksor som är äkta. Vissa dagar är därmed inte dom lika. Men kärlek och tacksamhet finns till dom. Ibland finns det korsningar i livet som man inte vet om man ska ta höger eller vänster. Men den största smärtan är helt klart att förlora någon. Inte att skada någon. När man befinner sig i detta stadiet så är det oftast svårta att formulera med ord....

 

Var ett bra tag sen man skrev här. Saker och ting förändras. Men inte den tunga sten som ej har lossnat från mitt hjärta. Ångesten som vakar mig och att jag inte finner ro. Vissa dagar blommar den upp mera än andra. Ibland kan man hantera den på bättre sätt. Tänk om man ibland kunde finns punkten till varför. Vissa dagar känner man att man bara vill få ro. Hur ska man komma ifrån det dåliga mönstret. Jag saknar dom dagar då livet känns som det lyckligaste och finaste. Men på sistone känner jag att jag saknar nått i mitt. Om man ändå kunde komma vad. 3 långa år har gått sedan jag gick in i den svarta svackan. 3 år av otroliga saker. Men många säger att det kan ta många år att bli återställd.

 

Peace