Nu när solen börjar att skina på mig kan jag känna att du är här hos mig. Önskade att du fick uppleva mera med ditt liv, att du kunde se att jag lyckades att bryta mönstret och fixa detta nu. Jag va stolt att ha dig som min storebror och ibland så saknar jag dig så himla mycket att bara ta bussen till uppsala bara vara hemma hos dig med Veronica och barnen och ibland fixa din milkchake som du alltid ville ha. Fattar inte hur jag har klarat av dessa år utan dig? men vet du en sak, jag har träffat en människa som berör mig lika mycket som du gör. Och jag tror att du hade tyckt om han för han på minner mig om dig ibland. Han får mig att kämpa på och vara stark även om man ibland tittar upp på himmelen och bara vill skita i allt. Det finns så mycket som man skulle vilja ha sagt eller gjort förändrat och det känns i hjärtat att veta att du saknade en så mycket, att du sa det till en på festen som du hade någon månad innan du lämnade oss.. Jag saknar dig varför kommer du inte och hälsar på? men jag va så uppe i mitt egna liv just då.. Precis som jag haft det nu? jag borde ha lärt mig då du räddade mig när jag va 15 att jag aldrig skulle hamna där igen.. Men jag lyssnade inte då heller, jag hoppas att du vet att jag tänkt på dig och att jag ibland kan känna din närhet av en vind pust. Häromdagen så vaknade jag av att det lät som om att det var någon som gick i hallen och att jag såg ett sken glida förbi kanske var det du? 5 år av saknad i april. 5 år av kämpande att komma över att du lämnade oss. 5 år av tomhet och inte samma skratt eller lycka. 5 år av en trasig själ. Men jag lovar dig att jag ska fixa detta nu. Jag älskar dig glöm aldrig bort det Peter.