tur att man sparat en del minnen i livet för att se och komma ihåg saker och minnen

 

 

hemma hos peter på hans tatuerings fest min första gadd som danne gjorde 

 

dagen löste sig tillslut trots att det har varit stressigt och en del saker som har förvirrat mig och jag har försökt att hålla tårarna att inte rinna ut men kunde inte hålla mig utan allt bara släppte och jag kan inte fatta att jag kan vara så arg på mig själv ibland. men efter motgångar så lyser solen upp på en igen, pölsa hade råkat att få med sig mitt kort hem så vi åkte till stockholm för att hämta det och sen vidare till enköping och handla. sen kom polskan och vi fixade i gille stugan så det kan bli klart någongång. jag har också tjafsa med transportstyrelsen och med psykatrin i sala idag. så i morgon ska jag ta mina första prover och betala den där jäkla avgiften så jag kan få mitt körkort i september. så nu är det redan kväll alla sover och man sitter här för sig själv. har tänt ett ljus och myser med katten som har bäddat ner sig här brevid mig. önskade bara att jag kunde få ha min kärlek i min närhet varje kväll man ska somna och varje morgon som man ska vakna. finns en sån stor saknad så jag kan inte ens förklara hur han sätter sina tomma spår när han inte är här. saknar hans skratt hans kramar och hans underbara hjärta. finns inget bättre en att vara i hans närhet allt är på topp och inga bekymmer finns, man känner sig som att man skulle klara allt och att man aldrig skulle kunna må dåligt. men det finns alltid ett men så kommer dom stunderna man ska skiljas åt. jag hatar dom. tiden rinner så fort iväg så fort vi umgås sen är det lååånga dagar man måste vänta för att kunna träffas igen. men en sak har jag lärt mig man kan inte få allt. bara vara nöjd för det man har. det eller inget. jaja dags att drömma sig bort och bädda ner sig för i morgon är det redan tisdag. jag hoppas att hela veckan går fort. hinner träffa han en dag denna vecka i alla fall.

 

 

 

 

 

Idag är jag sjukt trött allt känns världelöst och tråkigt påväg till stan nu för att fixa prover senare. En sak klart men allt känns piss. Trodde att solen skulle ge mig styrkan att le idag men icke.

 

 

Sarah <3 Pölsa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

glöm inte bort att du är värdefull inte bara för mig utan runt omkring alla andra som finns i din närhet. finns här för dig även om det finns perioder som jag känner mig svag. om det skulle komma en dag då vi skulle skiljas åt så skulle jag alltid finns där för dig genom allt. du är inte bara min andra halva utan också min allra bästa vän. jag hoppas att du vet att du måste vara rädd om dig själv jag skulle aldrig kunna tänka mig en enda dag utan dig i mitt liv skulle kännas så jäkla fel att andas utan din närhet. du gör mig stark och jag vill aldrig ge mig av. jag hoppas att vi får det livet som vi önskar oss. jag är stolt av vara din tjej och jag är otroligt stolt att du kämpar på även om du har det tufft som du har det. glöm aldrig att jag finns här igenom allt.

jag vet att det var ett tag sen som jag bloggade men jag är ju sådär att jag skriver när det känns som att man måste lägga handen på hjärtat och släppa ut det som behövs för att fylla på med ny kraft. jag vet inte vart jag igentligen står just nu med mitt mående det skiftar dag för dag ena stunden så är allt bra andra stunden så grubblar jag på varför, varför och varför gick jag igenom det som jag gjorde. men det känns som att det är en process för att jag ska klara av att överleva och att förlåta. jag är starkare nu en vad jag var för ett tag sen kan jag lova. Jag börjar att släppa dom gamla känslorna och det börjar att finnas mer och mer för pölsa. fattar inte att jag träffat en sån bra människa som får mig att finna ett lugn och ett ro. vi har varit i karlstad i värmlnad och träffat hans familj hans mamma och pappa och hans bröder och människor med hjärtan av guld en ren avkoppling och det känns som om att jag är i en dröm just nu kan inte fatta att jag fått chansen att leva och andas i detta liv. kände på vägen hem när vi började att närma oss sala hur ångesten kom att det var dags att skiljas åt ennu en söndag det känns mera och mera för varje dag som går. människor som berör mitt hjärta finns alltid där tills det stannar totalt varje människa som berör mig finns som minnen i mig och som heller aldrig försvinner. Pölsa jag hoppas att du vet vad detta betyder för mig. du kommer nog aldrig att förstå hur mycket kärlek du ger mig att jag saknar dig varje dag som du inte finns här. att kramarna du ger mig ger mig styrkan att kämpa vidare. jag vet mitt innersta inne och mina svar att hade jag vill detta annars hade jag aldrig gett mig in i detta. du berör mig som ingen annan gör, önskade att du kunde vara här när det som är jobbigast även om jag tänker på dig eller tänker på det du sagt så är det inte samma sak som att få se in i dina ögon. jag vet att det väntar mig tunga saker framöver som jag måste klara av. det är skönt att ha dalhem ur världen att slippa tänka och leva i det gamla. nu återstår 2 saker för att släppa det sista. i morgon så måste jag börja med att promenera för att hålla mina tankar i fokus. har inte råd att förlora mot mig själv och jag finner ingen ro i mig själv om jag bara kunde vakna upp en dag och kunna formulera med tankar och känslor hur allt känns. men känner mig hjärntvättad efter ect behandlingarna och det är det som bryter ner mig. ena sidan säger till mig att du klarar detta. andra sidan säger ge upp dags att skita i allt. måste fixa mitt liv snart klarar inte av att ha det såhär. men jag finner inte svaret till hur jag ska göra det enda som jag vet är att jag inte kan låta tiden gå utan att jag måste finna svaret som jag söker i mig själv. men från det ena till det andra så har helgen varit underbar och skönt att slippa att tänka på allt. jag har en önskan om mig själv och det är att människor skulle kunna se mig för den jag är en människa med stor aura och glädje och omtanke. jag måste lära mig att fatta egna beslut och sen skita i vad andra tycker om mig för jag vet vad jag vill och vad jag känner. det är klart att jag inte hade mått bra om situationen hade varit tvärtom att sebbe skaffade en ny tjej direkt när det tog slut. men ödet fångade hjärtat till pölsa och det beröde mig att inget var planerat att träffa en ny och dessutom att vi inte kände varandra utan att vi träffades ute av en ren slump. jag vet att det är dumt av mig att grubbla på detta ibland men jag är typiskt sån människa med skuldkänslor och vill inte såra andra, men man måste släppa taget och bryta mönstret för att finna sig själv och få chansen att kunna leva som en vanlig människa igen. tro mig tackar min bror och alla andra änglar varje dag för att jag fick chansen att träffa den människan som jag drömt om och som jag önskat mig i hela livet. nu är det bara rädslan kvar eftersom man inte vill förlora detta liv.

 

 

Dagarna flyter på, även om man får boka in nått varje dag för att slippa att vara själv liksom. Vaknade ganska tidigt i morse av att mamma väckte mig att hon skulle jobba men va för trött för att reagera utan vakna senare av att Pölsa ringde. Gick upp tog mig en cigg och kände att ångesten kom. Tänkte för mig själv att när fan ska den ge sig? kämpat över ett år med detta nu. Tog en dusch men försökte att virvla känslorna även om jag var själv så hade jag Doris här. Drog in till stan senare fixa lite på Dalhem drog vidare till Polskan och va där i ett par timmar kändes skönt att få prata av sig om gammalt att rensa tankarna som jag brukar tycka är jobbigt att prata om men det gjorde mig på andra tankar. Så fixade med fonder och sparande osv. Drog hem Polskan följde med sen kom Erika förbi och va här innan hon skulle jobba och känns skönt att ha sin vän som vet vad man gjort och samtidigt jobbat med, Vi planerade att åka till Norrland på måndag för att hon skulle köpa hund. Har verkligen saknat att träffa vänner just dem som är äkta. Precis som min vän Jenny Holm som också är en som man känt i många år och Jenny Resander som man gått ettan till gymnasium med så henne ska jag träffa på Torsdag och jag har inte pratat med henne sedan jag var 15 så det ska bli kul! älskar när allt flyter på och det gäller att ta vara på dem små stunderna. Det drygaste är bara att sakna sin hjärtevän bara. Men gäller bara att ta ett djupt andetag och kämpa på. Saknaden gör en stark också. Känner mig också duktig att jag hunnit med en promenad idag. Gått ner 7 kg sen i Januari så bara 15 kg kvar nu. Finns så sjukt mycket som man vil göra helt plötsligt och som man drömmer om. Önskade att turen kunde komma till mig. Att allt har en betydelse men det finns alltid en räddning. Känns som om att jag alltid måste ta ett andetag och hoppas varje dag och varje kväll att allt ska flyta på. Skönt att Dalhem snart också är en historia att man kan lägga det sista bakom sig och se fram emot vad som kommer att hända här näst. Motgångar kanske ger framgångar? Brukar tänka för mig själv och försöka att inse vad jag gått igenom att jag haft turen att klara av det. Att jag sitter här idag att jag skriver som jag gör. Även om man kommer i sina svackor ibland så kan jag nog aldrig att förstå vad jag gått igenom och vad jag har idag. Men jag är glad för det jag lever för. Och det gäller att inte ge upp om det vissa dagar är surt att ångesten och nätterna är långa, men det måste finnas ett skäl till att det är så? önskade att jag kunde vakna upp med kärlek med en fin lägenhet och ett lyckligt liv. Det står på min önskelista i alla fall. Dags att kolla film och mysa med Doris och andas ut att jag klarade av denna dag också. Kärlek till dem närmsta som finns i min vardag.

 

 

 

Här utan min kära hjärtevän folk tycker att jag har förändrats vissa till det bra vissa till sämre men jag orkar inte bry mig om dem jag är jag så är det och jag behöver tiden att läkas. Även om saknaden finns här i veckorna så kämpar jag på. Det har gjort ont i min själ ett bra tag nu och jag grubblar men kommer inte fram till ett bra beslut heller. Försöker att öppna hjärtat och låta det bulta men det är svårt. Svårt att lita på folk svårt att bli av med rädslan att bli lämnad eller att man inte är tillräcklig. Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu heller det är rörigt i mig. Ensamt. Saknar. Älskar. Önskade bara att jag just nu satt vid stranden i calahonda att vinden bara kunde flyga förbi jag kan heller inte släppa ut tårarna heller. 

Haft ect idag mår skit idag efter behandlingen och det känns som om att jag har extremt mycket att fixa men jag skjuter det åt sidan för att jag just nu inte finner styrkan till att göra det. Känns som om att ångesten dödar mina andetag och jag saknar mig själv. Önskade mest av allt att jag vaknade upp en dag stark så som förr. Saknar vissa personer i mitt liv gammal vänskap tänker man på då och då. Dom som somnade in finns också där. Saknar jobbet saknar sånt som gav mig kärlek och inte brändes.  Det är svårt att vända blad och ge ett nytt intryck på en förändring. Tiden går och i maj är det ett år sen som jag låg inne då det va som värst men jag är långt ifrån det. Det är jag glad för men jag gör detta för min familj och dom som jag älskar annars hade jag skitit i allt.

Trött sovit sådär men somnade tillslut va hos pappa 7 i morse. Kommer sakna det här hemma men det är som det är just nu. Kärlek till alla er.

 

Drömmen om oss


Med öppna sinnen kan vi leva våran dröm.
Vår dröm är märklig.
Grymma är nätterna där inga drömmar finns.
Vår fantasi är verklig.

När du flyr från skrikande barn
ska jag visa dig en sommaräng
där vinden rör i gräset med stilla hand.
När du sitter trött i köket
ska jag låta dig höra skogens sus
i våra gemensamma drömmars land.

När världen rasar kring oss
ska jag krama dig och viska i ditt öra
att vi just nu lever mitt i.......
Drömmen om oss

det börjar att dra ihop sig nu även om det känns som om att jag utmanar min inre känsla, tänk om livet var en sång så skulle jag sjunga genom hela tiden och flumma igenom hela livet men det känns som om allt var annorlunda förr. Nu kompromissar man och att livet är ett faktum att allt går vidare men man lär sig att ta vara på stunderna och kärleken som man får varje dag precis som sanningens ord att man ska vara glad för det man har. Men jag önskar mest av allt just nu att jag kunde må bra och känna den lugna självkänslan som jag senaste gjorde 2008. Skulle göra allt för att få känna den stunden i mitt liv. Jag önskade att jag kunde bli stark att jag fixar detta nu, nu är det min tur att få leva efter det man har levt i allt man har grävt ner sig i att man var sån som lyssnade på vad andra tyckte. Att slippa rädslan att känna att man faktiskt betyder något för nån, Dom som varit med om detta vet precis vad man pratar om. Önskade just nu också att jag fick krama om min andra halva att bara gosa sig in i hans famn och känna att hans andetag ger mig styrkan att orka kämpa på. Kan bara känna rysningen i kroppen hur det skulle vara att känna din närhet hos mig just nu, jag skänker en tanke till dig och det kommer jag att göra varje dag under den tiden som vi inte kommer att ses, att det kommer att gå bra för dig att du kommer att må bra. Kommer alltid att vara din änglavakt. Farmor ringde också nu på kvällen kommer att sakna henne som tusan samma mamma och janne och lasse. Dom finns också igenom allt. För jag vet att hade dom inte funnits hos mig så hade jag inte suttit och skrivit dessa rader som jag skriver just nu. Finns så otroligt mycket uppskattning och kärlek till er önskade bara att ni visste hur ni förgyller mig även du pölsa. Att jag aldrig trodde att jag skulle tänka som jag gör idag. Eller att livet skulle se ut som det gör just nu. Ni ser men jag har svårt att se att det blivit bättre.

 

 

 

 

 

De där med kärlek är en stark sak som amors pil som träffar rätt i hjärtat. Jag har varit låg idag och grubblat på varför. Jag är nog igentligen inte redo att dra ifrån det som är just nu. Jag känner av pressen men måste finna fokusen att allt blir bra. Man klarar detta de har varit värre innan. Tror aldrig att jag saknat någon så mycket som jag gör nu han träffade amors pil precis i den delen av hjärtat som han satte sitt namn i. Du är guld för mig du är min vardag och min starkhet. Jag har respekt och till viss så försöker jag att lita på dina ord även om de är svårt. Jag har aldrig haft svårt att lära känna folk men du är speciell och det känns som om att du är den första i hela mitt liv. Jag kanske har svårt att visa omtanke på rätt sätt för dig ibland men jag vill att du ska veta att jag står för det jag säger och det som jag skriver. Jag kommer att finnas där för dig genom allt spelar ingen roll vad. Jag har lovat dig att inte ge upp och jag skulle aldrig göra det heller. Stunderna med dig går inte att förklara även om jag har en kass dag att allt känns skit så fixar du den i alla fall. Det går liksom inte att motstå din utstrålning. Du har nyckeln till mitt hjärta och jag är glad att jag fick den här chansen. Även om jag ibland är rädd för att bli sårad. Jag kommer att sakna dig och sakna din röst ditt skratt och din envishet. Glöm inte bort att du är värdefull att du betyder mycket för andra också.

 

Är så sjukt trött idag typiskt en såndär dag som man bara kan sova bort. Va hem till farmor en sväng hon titta på mig och fråga om jag var ledsen eftersom jag var tillbaka dragen känner mug bara trött men ledsen på ett sätt också. Livet känns rörigt ibland och man har inte direkt rätt svar på hur man mår heller. Ikväll så är det dags att packa sen återstår det att se hur denna vecka framöver kommer att bli antagligen blandade känslor eftersom jag kommer att sakna min andra halva rejält mycket samma med dom hemma som berör mig på ett bra sätt. Men man måste övervinna det som gör ont. Ska förbi Elisabeth idag också får se om jag får höra nått om ect planerna och körkortet med min så kallade otur så får man säkert inge gott svar. Känns som att hjärnan snurrar och jag vet heller inte vad jag ska skriva just nu. Finns ett ord och det är saknaden. 

 

 

 

Hela helgen har gått åt till att flytta hatar att flytta det tar så mycket på en. Men sov till 12 idag vaknade av att pölsa väckte mig sen så var det bara upp och sen dra till stan för att packa och sen ut till mamma och köra ett par vändor till. Så nu är det bara Dalhem kvar sen så får det vara lugnt med flyttandet ett tag. Synd är bara att man inte har haft mera ensam tid med pölsa men det är ju som det är liksom. Lasse har varit sjuk i helgen också så jag hoppas att han piggar på sig. va förbi på klubben igår kväll jag och pölsa och snacka lite med Tommy, Kjell och Tuckan. Så denna helg har bara besått med flytt och flytt, hann i alla fall vila en stund innan pölsa åkte vidare till sthlm igen. Helgerna går för fort hatar det! det blir en sån tomhet efter att han har åkte hem. han är inte bara mina bästa vän som man kan prata om med allt skratta och gråta med. Han är också en pojkvän och det är ingenting jag ångrar för det har inte känts så här bra på väldigt länge. Man kan prata om precis allt, han läser av en som en bok han ser mig för den jag är och finns alltid där. Det är svårt att förklara men saknaden är väldigt stor den tiden på veckorna och jag kan inte sätta ordet på hur han berör mig. Det känns som sagt som en bästa vän han är så sjukt lik mig på många vis och det har jag aldrig varit med om innan. Nu så blir det en tom natt och jag saknar redan närheten och tryggheten. Men han har lämnat kvar sin parfym så man får väl lukta på den så minns man närheten direkt i alla fall. Det var i torsdags som han överaskade mig och va hos mamma när jag kom hem på kvällen då vi började att köra flyttlassen så började vi prata om allt och sen helt plötsligt så frågade han mig om jag ville att det skulle vara han och jag, Och jag minns att jag inte kunde sluta le eftersom han hade sagt att han ville vänta eftersom bilen skulle bli klar och så. Samma som i fredags så han också överaska mig när han kom hem till mig, sånt där spontant gillar jag. Hade vi haft tid så hade vi åkt över till åland igår, men det får bli den sista mars och träffa raggarklubben där dom skulle fixa en fest till pölsa fyller år. Jag kan också tacka pölsa för att han stöttar mig i det som är jobbigt just nu när jag hamnar i dom svackorna och jag kommer att sakna han som bara tusan nu i dessa 2 veckor. Det kommer att bli dom 2 längsta veckorna i mitt liv känns det som. Önskade att han bodde och jobbade här så man fick somna och vakna upp i hans famn varje dag, leva i hans andetag och hans närhet jag skulle må som en prinsessa och leva och vara den lyckligaste kan nog inte träffa en bättre människa känns det som! Det gamla börjar att ge med sig och det känns skönt att börja att lägga det bakom sig och börja att leva igen. Det livet har jag verkligen saknat och jag önskade att jag fick leva det livet som jag önskat mig tills jag somnar in.