en ren rama terapi känns det som om att mitt liv är. ECT gör vissa saker bättre men vad är det jag grubblar mest på? om jag endå kunde finna det svaret. Jag grubblar alldeles för mycket på mitt liv. Klart att jag saknar mamma ibland men inte sveket som hon gav mig. Det gör ont från topp till tå. Jag känner mig känslokall också, jag kollade på en bild på peter och jag tänkte har han varit min bror? jag hoppas att jag får tillbaka minnet efter ECT. Ikväll så ska jag och Camilla ta en promenad igen, känns skönt att få ventilera sig med människor som vet vem jag är och vad jag har gått igenom. När jag får tillbaka mitt körkort i mars så kommer nog allt falla på plats. En frihet är tillbaka igen. Kommer aldrig att ta det snedsteget som jag gjorde jag är jag och jag vill aldrig hamna ur balans igen. Att gå in i väggen och förlora jaget. Min stolthet som jag hade, finner inte så många ord att skriva just nu ska käka och sen ut och promenera! tackar för dom dagar jag levt och dom få som visar mig den rätta vägen tillbaka igen.

Tara.. om du läser så grattis på din födelsedag. PEACE