jagvilljagvilljagvill också.
Jag vill också ha en bubblande känsla att ha någon att krypa ned med att somna in med, dela problem med skratta och gråta med men vad hjälper det här och nu? ibland saknar jag det som jag hade förut med hundarna man kom hem man hade aldrig ensamheten man hade någon som saknade en, någon som skrattade med en, någon som grät med en? men vet ni vad? jag saknar inte det eller dom personerna bara i mina minnen som får mig att le dom minnen som fick mig att andas just för stunden, för jag tror att man måste finna sig själv först innan man kan älska någon på djupet igen och det har bara funnits en som jag gjort det med men jag önskade att jag en dag kommer att finna en annan som känner likså för mig, har lagt ned att söka eller att förstå mig på varför som det är? jag kollar på Dorran och skakar på huvudet för i alla sammanhang och ensamheter så är det alltid hon och jag på slutet om jag inte hade henne då? vem skulle jag gett kärlken till? känns som om att kärleken ibland är en slags drog men klart att man saknar det där lyckan hm, ja lyckan kanske i mina drömmar. Men varför gör det mig arg för att du har det bättre en mig? jag som bara ältar men som jag alltid säger
Har Man Allt För Många Motgångar Så Finns Det Tusen Framgångar :)
godnatt folket.Trackback
