Mycket har hunnit hända på den tiden du har varit ifrån oss. Jag har blivit tvungen att lära mig att leva utan dig. Lärt mig att leva med den ständiga saknaden av den storebror som du va, den kärlek och glödje som du gav mig, dina barn och alla andra som stod dig nära. Att leva utan din galna humor, dina tröstande ord som fick mig att bli lugn, Utan din kärlek, utan ditt skratt, utan din syskonkärlek. Jag saknar dig i mitt hjärta. Saknar dig i mitt liv jag känner den stora tomheten efter dig som får mig att känna mig så ensam. Men jag har lärt mig att leva, även om jag ännu bara tagit stapplande steg i min vilsen het i den tomma framtid där du inte finns närvarande annat än som en djup minne inom mig och dom minnen som värmer och tröstar mig då du inte kan vara här. Du finns närvarande som en känsla, jag kan känna din närhet, jag kan känna att du är min ängel, jag känner mig heller inte ensam på samma sätt. Din själslig närvaro som ger mig ro. Men ibland vissa stunder vissa perioder så kommer svackorna då det är svårt att tänka bort att tänka bort den saknaden som gör ont. Jag vill bara glömma jag vill gå vidare inte stanna upp, det blir inte bättre en såhär.

God Jul Peter !